Inrikes synpunkter

Puttes exempellösa övergrepp på Ukraina föranleder givetvis en del synpunkter på vad som händer och sker i Sverige.

Den svenska pressens propagandaapparat har till exempel rullat igång med full kraft. I Expressen har Viktor Barth-Kron ödesmättat uttalat att Magdalena Andersson fattat det svåraste beslutet på årtionden. Det var alltså inte frågan om huruvida hon skulle byta städfirma, nej det gällde vapenleveranser till Ukraina.

Vapnen som ska levereras är så kallade pansarskott m/86, i regeringskretsar går de allmänt under kodbeteckningen ”långa grejer”.

Om denna vapenleverans kan vi givetvis ha många åsikter. En av dem är att Ukrainarna helt säkert önskat sig Robot 57 istället. Förutom att det vapnet inte lider av vådan att utlösas av anslagsenergi passar det bättre för strid i städer. Man kan nämligen avfyra det i mycket trängre utrymmen än pansarskottet, vilket torde passa bättre då de hårda slutstriderna med sannolikhet kommer ske i stadsmiljö.

En annan åsikt är att det kommer bli besvärligt att leverera eländet. 5000 pansarskott lastar man inte i backluckan på någon av SÄPOS bilar och levererar utanför dörren.

Men den viktigaste synpunkten är att Viktor Barth-Kron har missat att Magdalena Andersson sannolikt, fast givetvis i största hemlighet, är glad att slippa ta tag i brännande inrikespolitiska frågor.
Hon skulle ju eljest vända på alla möjliga stenar för att säkra återvalet till statsministerposten i höst.
Nu överskuggas allt av kriget i Ukraina.

Det är helt klart något mycket mer tacksamt att hantera än kritiska corona-kommissioner, integrationsresistenta och våldsbenägna bidragsmigranter och andra tråkigheter. Har vi dessutom tillräckligt med tur kan det för Sverige komma något riktigt bra ur kriget. Nämligen att MiljöPhascisterna skjuts så grundligt i sank att man omprövar kärnkraftspolitiken och bättre begriper att göra Sverige oberoende av vindkraft och el från Kontinentaleuropa.

Även vår så kallade överbefälhavare har gått ut och meddelat populasen sina bistra synpunkter.
”Det här krasst, tufft och rått, men det är precis där vi är” meddelar han oss.

Här skulle man kunna precisera honom något litet. Världen har under hela hans period varit både krass, tuff och rå. Skillnaden nu är bara att det sker i Europa och mellan broderfolk.

Det har dessutom varit på gång ett bra tag. Den som har något annat för sig har förmodligen legat och tryckt under någon av de där omtalade stenarna Magdalena skulle vänt på om nu inte kriget startat.
Det är liksom i grevens tid att konstatera att världen suger och livet är kort. Dessutom tror jag inte att våra miljöbyråkrater i en hast ändrar sin inställning och tillåter försvarsmakten att bränna på hur de vill. Även om de gjorde det tar det ett tag att utbilda och öva soldater och officerare.

Samma sak gäller med nödkassan som politiker nu vill nalla av för att skärpa upp försvaret. Har vi inga militärer som kan sköta pangandet hjälper inte alla miljarder.
En klassiskt liberal synpunkt är att bättre vapenlagar underlättar för folk att beväpna sig själva. Då har vi en motståndsrörelse i vardande som kan bita ifrån sig!

På min egen arbetsplats har man gått ut med att samla in pengar till Ukraina. Responsen på detta initiativ lät inte vänta på sig!

Genast började vänsteristiska divergenter att ifrågasätta denna tingens ordning. Man frågade bland annat varför inga pengar samlats in till Afghanistan och Syrien!
Jag är glad att jag inte sitter på någon ledande position inom företaget, risken skulle annars vara att det blev ett hemskans rätt och räfsteting får sådana kommentarer.

Sålunda kan vi konstatera att kriget kom som en skänk från ovan för Magdalena. Att ÖB insett att det finns andra värden här i livet än att snubbla omkring i Pride-parader. Samt, givetvis, att många svenskar sannolikt inte för sitt liv kan begripa varför anfallskrig i Europa är sju resor värre än Talibaner i pyjamas och IS i Syrien.

Eller för att sammanfatta det kort och koncist, under den svenska solen intet nytt!

Notering: Efter denna texts pressläggning läser jag en text i SvD där Magdalena Andersson kallas ”Motvillig landsmoder”.
Då jag varit nykter och ren i snart 10 år kan det inte vara fråga om en drogutlöst psykos, det är svensk media som saknar markkontakt.