Informationssamhället

Det är väl nästan ingen som missat att det pågår en dödsmördarpandemi i Sverige? Eller att höga vederbörande önskar att vi vaccinerar oss mot viruset? Eller?

Om detta kan man tycka vad man vill. Vilket också görs, till statsmaktens förskräckelse. Egentligen är den sidan av saken ganska enkel.
Tycker man annorlunda en vad det officiella Sverige anser att man ska tycka, så tycker man fel och sprider så kallad desinformation. Att det råder yttrandefrihet och, än viktigare, tankefrihet väger lätt när det gäller att rädda landet från ett virus som avslöjar makten med brallorna nere.

Ett annat problem är våra nysvenskar från främre Orienten som tycks vara extra svåra att nå med information om sakernas tillstånd. Vidare bor de trångt och har, till skillnad från de socioekonomiska olikarna som ömmar för dem, inte möjlighet att jobba hemifrån.
Än så länge är det så att så kallade serviceyrken såsom taxi-chaufför och dylikt inte kan skötas hemifrån isoleringen i en överprissatt bostadsrätt med öppen planlösning.

Det verkar också vara illa ställt med kunskaperna i svenska språket.
Jehna Al-Moushahidi, som producerar texter åt Aftonbladets ledarsida, menar att Det är svårt att inte skratta rakt ut när hon läser KRY:s information om vaccinering på Arabiska.
Affischens text innehöll katastrofala särskrivningar och usel grammatik.

Då får man lust att påpeka för skribenten att svenska är det officiella huvudspråket i Sverige. Därtill finns det fem minoritetsspråk, varav arabiska inte är ett av dem.
Vad värre är, förmodligen är det så att de flesta som talar och förstår de fem minoritetsspråken kan hanka sig fram på svenska också.

Om KRY:s försök att göra sig förstådda på arabiska kan man ju tycka mycket. Men om våra arabiska bidragsmigranters oförmåga att tala och begripa svenska kan man tycka ännu mer.
Jag tycker det är ett utmärkt exempel på hur vårt moderna Sverige kapsejsat helt och hållet.

Låt vara att man bor trångt och jobbar i utsatta yrken. Kommer du till ett nytt land, av vilka skäl det än vara månde, så är det inte helt otänkbart att man får starta på nytt och jobba sig uppåt. Det har ju, trots vänsterns påstående om motsatsen, visat sig att inte alla som träder inom våra gränser är
raketforsknings-kirurger.
Om så nu är fallet tar det lite tid att vidimera betyg och skaffa sig lämpliga certifikat för att jobba härstädes.

Att man ägnar sig åt generationsboende kan också vara en kulturell norm som man vill behålla. Jag kan personligen tycka att det verkar sympatiskt. Men i bidragsmigranternas fall är det kanske så att det är en princip som de håller på av helt andra skäl.
Nämligen att de som i det mesta annat vägrar att anpassa sig till de normer som råder i västerlandet.

Vad gäller försöken att nå ut med information är det så att felet till fullo ligger på dem som inte begriper att lära sig svenska. Vems fel skulle det annars vara?
Inte är det KRY som dabbar sig.
Ska man leva i ett modernt informationssamhälle gäller andra krav än i outvecklade diktaturer, eller kvasidiktaturer, i den främre Orienten och annorstädes.
Jag skulle vilja påstå att det ingår i det berömda samhällskontraktet att kunna hanka sig fram på ett lands officiella språk.

Fast då har jag klart inte tagit med i beräkningen att ett så kallat samhällskontrakt i egentlig mening inte existerar med någon reda.
För många bidragsmigranter verkar till och med samhällskontakten vara erbarmligt dålig. De är offer, punkt slut.
Inte ska man väl kräva att människor som det är synd om med någon reda ska klara sig själva?

Om det vore någon reda med den arabiska populationen i Sverige, vilket vi än en gång konstaterat att det inte är, så skulle de hjälpt varandra. Antagligen är det väl så att man på grund av interna stridigheter mellan klaner och dylikt inte gör så.
Istället sitter man oförmögna att agera på en stol och förväntar att någon myndighet skall ta tag i det, så som man blivit lärd att det fungerar.

En sak är säker. Informationssamhället fungerar bara om alla vill informera sig.