I skrivande stund
I skrivande stund¹ har bilar brunnit under tre nätter i Halmstad denna vecka.
I nämnd ordning har Vallås, Linehed och Bäckagård drabbats av bränderna. Eftersom bilbränder inte är nog för moderna terrorister försökte man i tisdags också smälla en bomb på Bäckagård, försöket misslyckades eftersom stubinen självsläckte.
Boende i Bäckagård uttalar sig om sakernas tillstånd i lokalblaskan Hallandsposten: ”Det känns väldigt otryggt och jag undrar hur länge man vågar bo kvar, säger Jasmine Paulsen.”
En anonym sagesperson uttalar sig också i tidningen: ”Egentligen är Bäckagård ett väldigt fint område och när jag flyttade hit var allt lugnt och skönt. Men de senaste åren har det verkligen gått utför, säger en man som vill vara anonym.”
Det som kanske framstår som märkligt i sammanhange är att Vallås och Linehed ligger på östra sidan om Nissan medans Bäckagård ligger väster om Nissan.
Den som är bekant med min lätt elitistiska opinionsbildning vet nämligen att Halmstad generellt kan delas upp i löskefolk öster om Nissan och hederliga medborgare på den västra flodkanten. Dessutom har Bäckagård en omedelbar närhet till både Söndrum och Tylösand som får betraktas som det bästa staden har att erbjuda i socioekonomiskt hänseende.
Men inga regler utan undantag, även i paradiset finns det ormar och kriminaldårarnas verksamhet påverkar allt och alla i samhället.
Sannolikt är det också så att de som drabbats av både bomber och bränder faktiskt har röstat för det. På något annat sätt är det svårt att tolka finesserna med den moderna varianten av demokrati. Vart fjärde år går vi allmänna och fri val för att rösta fram de representanter som stiftar lagarna varpå samhället vilar.
Det är effekterna av den representativa demokratin vi nu i allt större omfattning drabbas av.
Den mest effektiva och oblodiga lösningen vore att befolkningen på Vallås, Linehed och Bäckagård tänkte om och nytt för att reda upp situationen.
Vill man ha lugn och ro, slippa bilbränder och bomber, är den effektivaste demokratiska lösningen att rösta på politiker som förespråkar repatriering och decentralisering. Det vill säga ut med packet och att på aggressivast möjliga sätt lämna medborgarna ifred.
Vidare att stadens sheriff väljs av medborgarna och att lagar och regler huvudsakligen stiftas lokalt för att kunna anpassas till de förhållanden man har. Kriminaldårar ska heller inte kunna ha monopol på drogmarknaden, låt legala affärsmän hantera den. Självklart ska hederliga medborgare kunna bära vapen för att freda sig.²
Det finns ett mer otrevligt alternativ. Vi kan göra revolution och störta höga vederbörande från sina elfenbenstorn med våld, jag och många med mig föredrar dock den fredliga varianten.
Låt oss arbeta för det både i skrivande stund och i framtiden, då kanske vi slipper en total utspårning och blodbad!
- Fredag 2/8 2024.
- Jag kommer osökt att tänka på Sveriges enda genuint frihetliga politiska alternativ, Klassiskt Liberala Partiet, som jag själv företräder.
