I Marlon Brandos Anda?

Helt klart är det så att många svenska kulturarbetare verkar i Marlon Brandos anda.

Den unga och i kultur inte så väl insatta läsaren förtjänar givetvis en kort bakgrund. Marlon Brando räknas till en av 1900-talets större ämnen i filmbranschen. Hans metod, ”the Method”, för att realistiskt kunna återge rolltolkningarna på vita duken kom att bilda skola.
Bland de många som använt den kan nämnas metodskådespelare som James Dean, Marilyn Monroe, Dustin Hoffman, Robert De Niro, Meryl Streep och Daniel Day-Lewis.

Den har sitt ursprung i rysk teater och kom till USA i början av 1900-talet för att slå igenom runt 1950. Kortfattat kan vi förstå den som att använda sina egna minnen, känslor och erfarenheter från livet. Till det ska läggas en noggrann undersökning av filmkaraktärens psykologiska motiv, och gärna egna kulturella och historiska forskningsutflykter.

Under 2000-talet i Sverige kan vi påstå att åtminstone en perverterad version av ”the Method” används av vissa grupper inom musikindustrin. Sant och visst är att det sker även utomlands, men jag begränsar mig till svenska förhållanden.

Ett exempel på detta är den påstått ”svenska” artisten Salah Abdulle, mer känd under artistnamnet Dree Low, som ägnat sig åt så kallad ”gangster-rap”.
För den i svenskt musikliv obevandrade läsaren är det inte helt lätt att beskriva genren. Som försvarare av det svenska språket samt allmänt god smak vill jag heller inte uppmana någon att ta del av eländet, men mycket kortfattat kan åtminstone Salah Abdulles beskrivas enligt följande; han är en lätt rundlagd man av uppenbart afrikanskt ursprung som på grov orten-svenska besjunger sin tillvaro och de bekymmer som rättsvårdande myndigheter orsakar honom.

Så långt kunde man tycka att allt är gott och väl. Tyvärr är det ingen fiktiv socialrealism som lyser igenom, hr. Abdulle beskriver inte vad han ser och hör. Han beskriver vad han faktiskt gör.
Sannolikt är det det som gör att dessa artister, i den mån de kan kallas det, fungerar som så effektiva trosfuktare inom den etablerade kultursfären. Vänsterkvinnor tillhör inte de skarpaste knivarna lådan, de ligger med åt smörknivs-hållet, och reagerar på stimuli av det som kan uppfattas som farligt och förbjudet.

Nu senast är hr. Abdulle misstänkt för grovt vapenbrott och häktad i sin frånvaro och internationellt efterlyst. Enligt uppgift skall han befinna sig i Somalia och har därför inte nåtts av kallelsen till rättegången, något som för övrigt motsägs av en släkting till honom.

Då det varit ett jämrans rakande efter att få rättegången avhållen. Saken gäller ett vapen som hittats hemma hos honom, något som en 16-årig pojk först tog på sig och polisen inte trodde på. I polisförhöret uppgav han nämligen fel märke på pistolen det gällde.
I dessa kretsar finns det ett begrepp för just den saken, det kallas att ”brösta”. Tanken är att en icke straffmyndig får ett lägre straff medans den skyldige går fri.
I detta fallet var det väl så, kan man tänka, att hr. Abdulles extremt viktiga kulturella gärning ansågs mer prioriterat.

Eller, vilket i polisiära kretsar är den mer allmänna åsikten, att Salah Abdulles gärning som en av ledarna för gangsternätverket ”Husbys Hyenor” gick före.
Salah Abdulle är tidigare dömd till 1 års fängelse får rån mot en butiksägare i Husby. Domen överklagades dock till hovrätten och ska enligt planerna avhållas i höst.

Efter den domen meddelade hr. Abdulle att han avslutade sin karriär och han tog självmant bort sin musik från tjänsten Spotify. För undertecknad ligger det dock i minst sagt i farans riktning att han kände marken brinna under fötterna. Han la helt enkelt ner Sverige-kontoret och drog till Somalia. Förmodligen kvittar det honom lika varifrån han bedriver sin fortsatta verksamhet. Med stor sannolikhet går det till och med lättare från Afrika, där jagas han nämligen inte av den svenska polisen.

Finge jag bestämma, vilket tyvärr inte är fallet, skulle givetvis Salah Abdulles svenska medborgskap var sedan länge förverkat. Sådana typer som honom har vi nämligen inte nytta av i Sverige.
Dessutom ska P3 som medverkat till att prisa hans påstått kulturella gärning givetvis läggas ner. Staten och vi skattebetalare ska inte bidra till att höja kriminaldårar till skyarna.

Sannolikt är det också så att Marlon Brando själv, oaktat det faktum att han med mina ögon sett egentligen var en jämmerlig vänsterist, vänder sig i sin grav när hans gärning förfuskas på det sätt som Salah Abdulle gör.
Marlon Brando hade nämligen en oerhörd bredd och djup som skådespelare. Salah Abdulle har ingenting alls förutom pekoralen, dålig impulskontroll och låg våldströskel.
Jag kan bara hoppas att han håller sig borta från Sverige!