Hylte (och arbetslösheten)

Hylte (och arbetslösheten) 1

I den Halländska kommunen Hylte har nu den politiska oppositionen fått nog. Man ska gå till botten med arbetslösheten bland nyanlända kvinnor och ungdomar!

Man lägger helt visionärt budgetförslag under rubriken ”ett hållbart, tryggt och vackert Hylte där alla invånare behövs”.
Givetvis blir det lätt absurt när man betänker att kommunen hittills måste varit ohållbar, räddhågsen och ful där inte alla invånare behövts.

För oppositionsrådet Anna Roos (C) är det givetvis en fråga om jämställdhet att kvinnor inte är lika inne på arbetsmarknaden som män.
Oavsett det konstaterar man att arbetslösheten i Hylte är 10 procent mot rikets 7,7 procent. Bland “utlandsfödda”, invandrare eller det mer precisa bidragsmigranter förekommer inte i officiellt språkbruk ehuru det anses stigmatiserande, var motsvarande siffra 24 procent.

Bo Gunnar Åkesson (M) tillägger: “Att få invandrare i arbete är en ödesfråga inte bara för Hylte, utan för hela Sverige”.

Dessa båda tankens giganter menar “att kommunen behöver skapa förutsättningar för att fler ska få ett arbete eller påbörja en utbildning. Om fler jobbar ger det mer skatteintäkter till kommunen samtidigt som färre invånare behöver försörjningsstöd.”

Min syn på saken är, givet det som vi plebejer fått veta tidigare, att det är synd om Hylte som uppenbarligen inte fått alla de raketforskare, läkare och andra akademiker som sägs översvämma landet när flyktingvågorna sköljer in.
Undantaget så kallade “nyanlända ungdomar” då. Inte ens jag från min utkikspunkt här ute på yttersta högerkanten kan ju kräva att dessa väller in utbildade och klara!

Till saken hör väl också att lilla Hylte svårligen har så stort behov av varken raketforskare, läkare eller andra akademiker. Visserligen är väl pappersbruket därstädes högteknologiskt så det räcker och blir över. Men några raketexperter behöver man svårligen. Arbetsmiljön är nog också så pass bra att läkarna som redan finns på orten klarar av att hantera situationen.

Då uppstår frågan hur kommunens politiker ska skapa förutsättningar “för att fler ska få ett arbete eller påbörja en utbildning”.
I Göteborg testade man bland annat kamelskötsel med förskräckande resultat, inget blev gjort och pengarna försnillades. Men om man bortser från den detaljen skulle kanske ett sådant projekt lyckas bättre i skogarna kring Hyltebruk. Det kan ju inte uteslutas att bidragsmigranterna i trakten har en vana av det sedan tidigare.

Annars kan man tänka sig att det så att säga skapas jobb för åtminstone de 10 procenten som inte är “utlandsfödda” när bidragsmigranterna för skattepengar måste utbildas, handledas och kanske transporteras till Hallands större kommuner där fler utbildningsresurser finns?

Grundproblemet med arbetslösa bidragsmigranter kommer man inte åt. Men svenskarna får åtminstone en viss sysselsättning och kan av hela sitt hjärta ägna sig åt politikernas favoritprojekt, nämligen INTEGRATIONSPOLITISKA ÅTGÄRDER!

Man uppnår dessutom det viktigaste målet av dem alla. Att hålla alla igång med något som hjälper dem att inte tänka på vad vi egentligen håller på med i hela avlånga riket, nämligen att hålla människor kvar i ett tillstånd av total hjälplöshet.

På det sättet kan politiker också fortsättningsvis lägga sina pannor i djupa veck och författa storslagna visioner om att alla ska behövas, även om den ganska självklara slutsatsen är att så definitivt inte är fallet.

En inte alltför vild gissning är nämligen att politikerna kommer misslyckas i sin iver att få “nyanlända” kvinnor och ungdomar i någon form av produktivt arbete. Åtminstone om dessa inte själva vill, och vill de något får de med all säkerhet flytta från Hylte kommun. Det finns nämligen ett maxtak för hur många som oförhappandes kan skyfflas in i landet och ut i varje lite landsortskommun.

Varken kommunpolitiker, regionpolitiker eller rikspolitiker kan nämligen skapa vinstgivande arbetstillfällen. Det kan bara privata aktörer göra. Politiker kan endast subventionera genom att använda dina och mina skattepengar.

Vad politiker kan göra är däremot att stifta lagar om vilka som ska släppas in i landet, samt fördela tillräckligt med resurser för att se till att dessa lagar efterlevs. I Sveriges fall är det åtminstone vad de borde göra!

Gör man inte det så sitter man snart nog i den rävsax som Hylte gör. Istället för sin barnsliga tro på visionära budgetplaner borde kommunpolitikerna fara till Stockholm och ta sig ett snack med Lööf och Kristersson om hur de 24 procenten i Hylte på effektivast möjliga sätt skulle kunna bli någon annans problem, eller för att uttrycka det i klartext: repatrieras.