Husköp

Som den uppmärksamma läsaren av riksdagskandidat Jönssons blogg har noterat är detta första inlägget på ett par dagar.

Anledningen härtill är framför allt att jag till sist har lyckats flytta ut till Fristaten Jönsson. Eller mitt eget ägandes hus om man hellre föredrar den benämningen.
I mitt fall är det verkligen så att jag till största delen äger huset själv, banken fick nöja sig med futtiga 40 procent.

Detta konstaterande leder mig osökt in på Centerpartiets, eller Cekten som jag föredrar att kalla dem, förslag på att lätta upp amorteringsreglerna för huslån.
Som bekant är det så i Sverige att man först av allt måste punga upp med en god del i eget kapital för att få huslån från banken. För att slippa betala en massa amorteringar måste man, om jag inte minns fel, hosta upp drygt 50 procent av köpeskillingen själv.
Till detta kommer kostnader för pantbrev och annat tjafs.

För en notorisk socialist är kraven synnerligen godtagbara av flera skäl.
För det första är det så att man kan tänka att kraven något håller de värsta stolpskotten i schack. På så sätt tror man sig kunna avhålla personliga tragedier på grund av att folk förköper sig, samt att bostadsmarknaden kraschar totalt.

Eller, om man ser det från min synvinkel, att bankerna som lånar ut pengar inte kan sköta sitt jobb och att folk i gemen är idioter.
Att bostadsmarknaden går upp och ner, samt understundom befinner sig i rejäla stålbad, beror på naturliga fluktuationer och rena skära spekulationer som inte vanligt folk kan lastas för. Samt, givetvis, att politikerna i sin iver att reglera marknaden sönder och samman effektivt sätter stopp för ett sunt byggande av andra boendeformer.

Ett annat skäl är att regulationer ger klåfingriga politiker möjligheter att skruva på kranarna när behov uppstår.
Som Annie Lööf nu vill göra när lån- och köpfesten verkar vara över på bostadsmarknaden för den här gången. Man kan bara gratulera henne till att nedgången verkar ligga i perfekt tidspassning till valrörelsen.
När man som hon aspirerar på regeringsmakten samtidigt som väljarunderlaget sjunker som en sten i opinionsundersökningarna är det utmärkt att kunna vara populistisk med pengarna.

Vi får kanske trösta oss med ett bistert faktum. Nämligen att MiljöPhascisterna är snäppet värre. De har nämligen, på fullt allvar, föreslagit att samhällets bidrag till fattiga och orkeslösa ska höjas i takt med inflationen.
Vi som står för kulorna kan bara hoppas att alla är så trötta och bakfulla i slutet av den pågående Almedalsveckan att ingen ids höra på deras valler.¹

Finns det då några möjligheter för Klassiskt Liberala Partiet att underlätta på bostadsmarknaden? Självklart är det givna svaret att det kan vi genom att ta ifrån rikspolitikerna ansvaret för hur slipstenen ska dras.
Varken Annie eller någon annan ska något särskilt att göra med hur folk ska lösa sina bostadsproblem. Möjligen kan jag tänka mig att den högsta politiska nivån, om nu någon sådan ska finnas alls, kan vara kommunen. Den bör av rent praktiska skäl ha en överblick över den lokalt rådande situationen.

Men hur pengar ska, eller inte ska, lånas ut måste överlämnas till folk som begriper att låna ut pengar. Det skulle väl vara bankerna i detta fallet. För dem borde det rimligtvis vara en morot att avskaffa kronofogdemyndigheten, då om inte förr skulle de nog lära sig att göra korrekta kreditbedömningar.

Om vi i samma veva passar på att avskaffa principen om att staten under hot om våld ska beskatta sina medborgare in på bara skinnet vore mycket vunnet. Medborgarna skulle då få bestämma själv hur pengarna skulle användas, exempelvis till husköp.

Till slut finns det en rimlig fråga kvar att ställa. Hur har riksdagskandidat Jönsson själv lagt upp sina lån?
Skam till sägandes valde jag SBAB och räntan bands till 10 år. Betala av lånet ska jag också göra eftersom jag vill lämna detta jordeliv skuldfri.

Något pigavdrag på flyttstädningen tänker jag definitivt inte göra eftersom mina medmänniskor inte ska behöva betala för mina bravader. Städfirman jag anlitat kör för övrigt bara med helt vit arbetskraft.
Till skillnad från andra partiledare ställer jag nämligen krav på mig själv att vara hederlig i affärer!

1. Valler är ett dialektalt uttryck för struntprat.