Humörsvängningar

Från tid till annan är till och med undertecknad benägen att hålla med Expressen.

Viktor Barth-Krohn, krönikör på tidningen, noterar omsvängningen i attityden till SD och råkar, förmodligen utan att tänka på det själv, dra ner brallorna på vårt nuvarande sätt att styra och ställa i landet.

Det är givetvis en liberal, eller som jag föredrar att kalla eländet; pseudoliberal, som gör bort sig ganska duktigt. Hon heter Anna Starbrink och säger följande: ”Jag tycker att det finns en stor uppslutning internt. Det är inte konfliktfyllt längre”.

Barth-Krohn noterar också att talmansvalet ändrat karaktär från förra gången. Då blev Björn Söder bortröstad så det skrek om det medans 145 mandat (S, V, MP) ställde sig bakom Vänsterpartiets praxisbrytande utmanare.
Samt givetvis att S står frustande i startgroparna för att äntligen gå i opposition och skylla all världens elände på SD.

Vi kan sålunda konstatera att mycket vatten runnit under broarna sedan 2018 när Jan Björklund, numera njutande sin ålderdom som ambassadör i Rom, effektivt hindrade en ”borgerlig” regeringsbildning med den något aparta hänvisningen till sina barn.
Det märkliga är givetvis att SD i princip är samma parti som förut, men opportunisterna i de övriga, bland annat L, har helt skiftat inriktning.

För att det skulle inträffa krävdes den förra mandatperiodens återkommande parlamentariska tjafs, en påstådd dödsmördarpandemi, av godhetsonanister framtvingad energikris och Puttes krig i Ukraina.
Nu är det plötsligt dags för bot och bättring!

Vad Anna Starbrink et al. mer än något annat bevisar är givetvis att själva makten är det som drar. Inte några eventuella önskemål om att utöva den i syfte att göra det mycket bättre för svenska folket. Typiskt beteende för rikspolitiker (eller snarare riskpolitiker) med andra ord.

Anna Starbrink måste rimligtvis förstå att partiet denna gången mer eller mindre halkade in i riskdagen genom högre makters försyn. Det gäller alltså att ta vad hon menar är ett realpolitiskt ansvar, det vill säga vända kappan efter vinden, för att inte riskera att försvinna 2026.

Hårda bandage med andra ord. SD har gått från sekundärintressant paria till Sveriges näst största parti och paria på rekordkort tid.
Fortfarande är det så att ingen egentligen tycker om dem. Men det går inte att bortse från dem längre, allra minst för pyttepartier som L.
”Svälj undan och bit ihop” kan nog ordern från L:s höga vederbörande bäst sammanfattas!

I själva verket är det givetvis så att SD:s inträde i maktens boningar inte gör någon större skillnad. Partiet slår vakt om statsmakten som sådan och skiljer sig egentligen bara på en viktig punkt från de andra partierna i Sveriges påstådda ”borgerlighet”.
Det är att partiet är så förbenat socialistiskt. Man kan notera att Jimmie själv, utan att darra på manschetten, anger Per-Albin Hansson som en av sina stora politiska förebilder. Mycket kan man ju säga om den karln, men särskilt borgerlig var han inte!

Partiet som kommer få de största problemen under kommande mandatperiod är för övrigt SD själv. I den fråga som de verkligen sticker ut, bidragsmigrationen och dess problem, står de tämligen ensamma. Därför söker Uffe blidka dem med utskottsposter så gott det går. I ”regeringen” undviker han dem helst eftersom de annars riskerar att knäcka den.

Jimmie, vars problem inte är att han är tappad bakom en vagn, begriper givetvis att hans opinion är otålig samtidigt som partiets mer extrema förslag rörande bidragsmigrationen överlever riskdagen lika bra som en snöboll i helvetet.
Han har en diger uppgift att lotsa sig och de sina genom maktens våndor.

Problemet med vårt nuvarande system är helt enkelt att det blir ett jämrans svammel när politiken ska bestämmas och genomföras. Av alla goda intentioner riskerar det bli pannkaka när det ska kompromissas och has sig.

Bättre vore att acceptera faktum, låt kommunerna bestämma själva och avlöva riskdag, ”regering”, departement och myndigheter på makten.
Men det tycker alla riskdagspartierna, inklusive SD, är en dålig idé. Då får de nämligen ingen möjlighet att lägga sig i våra liv!