Hejdå Frihet!

Hejdå frihet, senast nästa år står svensk militär under Joe Bidens befäl!

Anledningen till jag kan uttala mig så kategoriskt är att Jimmie säger ja om Finland gör det, vilket absolut kommer ske.  Dessutom sägs nu Fru statsminister Andersson vara helt positivt inställd till medlemsskap.
Sist men inte minst, i måndags inledde Socialdemokraterna en partiintern debatt som kallas ”säkerhetspolitisk dialog”. Sannolikt ska denna ”säkerhetspolitiska dialog” uttydas som att partipiskan svingas!

Att Göran och Stefan stretar emot gör nog inte mycket till. Inte bara för att de är avpolletterade, utan också för att deras argument är så urbota korkade. I princip kan man sammanfatta deras klagolåt med att vi inte ska reta ryssen.

De tycker, på fullt allvar dessutom, att Sverige (och Finland) ska fungera som ”kuddflickor”. För er som inte känner till begreppet så var det en strategi som användes, och kanske fortfarande nyttjas, i den trasiga svenska grundskolan.
Man satte helt enkelt en flicka mellan två bråkstakar i klassrummet. Sålunda kom de inte åt att tetas med varandra.

Samma syn har Göran och Stefan på Sveriges funktion visavi Nato och ryssen. Vi ska fungera separerande.
Den åsikten verkar för övrigt delas av andra Nato-motståndare. Sverige har tydligen ett särskilt ansvar att hålla Putin på gott humör, anledningen härtill är dock högst oklar.

Putin är intresserad av att återupprätta Ryssland som en supermakt, i det ingår idéer om att rädda ryssar som bor i forna kolonier.
Det är absolut nödvändigt att förstå att just detta med Ryssland som supermakt är centralt i Putins världsbild, av det följer att allt annat är underordnat detta hans högsta av mål.

Till det hör bland annat hans retorik om västerlandet som dekadent. Även om man i sak kan hålla med honom om att vi i mångt och mycket är moraliskt och andligt förtappade här i väst så använder han argumenten för att bygga den ryska självbilden. Ryssland måste målas upp som unikt, rent och högstående gentemot västerlandet för att elda de egna massorna.

Men särskilt intresserad av att ockupera Europa är han inte, Putin. Bara att skapa en motbild för Ryssland.
Dessutom, och detta är ett helt oomkullrunkeligt faktum, med tanke på hur dåligt hans militär bekrigar Ukraina så kan vi konstatera att ett större krig i Europa, eller ens en andra front i Sverige, det mäktar inte Ryssland med utan att gå under helt och hållet.

Men krigshetsarna i Sverige vädrar morgonluft. Efter att ha mörat befolkningen med en dödsmördarpandemi under två år kom givetvis kriget i Ukraina som på beställning. En perfekt storm skulle man kunna säga.
Det finns få saker som är bättre på att driva på stora förändringar som en rädd och mentalt utmattad befolkning.
Inte för att dödsmördarpandemin var särskilt mycket att bli rädd för. Men politikerna lyckades genom sina klanterier skrämma upp befolkningen.

Så här står vi då.
Jimmie och Maggan har tvärsvängt. Neutralitet och alliansfrihet kastar vi i papperskorgen. Vad göra?

För det första gäller det att hålla en enad front. Motståndet mot Nato ska bygga på två saker, nämligen att vi absolut inte vill tvingas vara solidariska med andra länder eller skicka våra soldater att kämpa för och mot andra saker än de vi svenskar håller för godtagbara.

Allt annat är underordnat de principerna. Argumentet att vi inte ska reta Ryssland innebär att vi frånhänder oss vårt självbestämmande och låter han diktera vår handlande. Det faller alltså bort helt och hållet.

Vår invasionsförsvar ska rustas upp så att alla som önskar oss illa snabbt ska kunna konstatera att det inte är mödan värt att försöka. Avtal kan ingås med länder i vår omedelbara närhet.
Äventyr utomlands ska begränsas till sådana som bara tjänar våra egna säkerhetsintressen.

Men att gå med i Nato kan aldrig accepteras. Aldrig någonsin!