Halmstad

Det politiska trycket blev till slut för stort i Halmstad.

Vad som händer när det politiska trycket blir övermäktigt förstår vem som helst, nya oheliga allianser bildas. Sålunda går S, M och KD ihop för att styra och ställa i den stad som av invånarna blygsamt kallas Västkustens Pärla.
Bakgrunden är mycket enkel, de etablerade småpåvarna tycker att det får vara lugn och ro nu. Visst är demokrati trevligt på alla sätt och vis. Men samtidigt gäller att allt ska ske med måtta och lugn!

På sätt och vis kan jag hålla med dem. Bevisligen är det inte en helt enkel sak att styra och ställa i kommunen med det material som finns tillgängligt. Den senaste mandatperioden har inneburit ”betydande utmaningar” och rena rama magplask.

Om vi börjar med partierna själv kan det konstaterats att två nybildade har letat sig in i kommunfullmäktige. Dessa är huvudsakligen avknoppare från SD och M, det kan anses självklart att sådana svikare inte känns stabila att hålla i handen när en kommun i framkant ska hanteras.

V och MP är av principiella skäl uteslutna från början då båda två får anses vara, i bästa fall, tröstpartier för de närmast sörjande. Det vill säga sådant man röstar på för att besvärja andarna och minska sin klimatångest. Rent praktiskt skulle givetvis kommunen gå under med man och allt om de två partierna gavs några större befogenheter.
Visserligen skulle alla som flydde från Halmstad vara rosiga om kinderna efter allt tvångscyklande och slit i potatislandet. Men därtill också tunna i hullet av vegansk kost och svårt frusna på grund av ”klimatvänlig el”.

C i Halland har visat sin kompetens genom att utnämna ett manligt kommunalråd i Varberg till hederskvinna. Det säger väl, antar jag, allt om det partiet. Kanske ger det också en ledtråd till det dåliga resultatet på riksplanet. Partiet fokuserar så att säga inte på väsentligheter!
Liberalerna Halmstad, eller pseudoLiberalerna som jag kallar dem, är inte heller de mycket att hänga i julgranen. Går man in på deras hemsida toppar partiet med att vilja utveckla badplatserna i Halmstad. Det är kanske inte vad som behövs i ett land med (förhoppningsvis) tre månaders sommar!

Med SD är det som det är lokalt. Många upplever dem med viss rätt som en osäkrad granat. I Halmstad stämmer det i alla fall bra eftersom bråk om det kommunala bostadsbolaget HFAB, och säkert mer surdeg än bara det, tvingat ner partisekreteraren från Stockholm för att mäkla fred.
Det är möjligt att deras riksdagshen är disciplinerade. Ute i landet är medlemmarna fortfarande upproriska Dacke-typer.

Återstår då M, S och KD. Men detta skedde först efter att S genomfört en sannolikt välplanerad kupp tidigare i veckan. Partiet gick helt enkelt ut med en ”valteknisk” samverkan med andra partier för att kunna överta kommunala nämnder.
Sannolikt var det då både M och KD insåg att nu fick det för böfvelen vara nog. Snabbt som ögat avvecklades ett besvärligt alliansstyre med SD som stöttepelare.

Det ligger nämligen en del viktiga projekt och väntar på beslut. Man vill inte än en gång behöva utstå nesan att tvingas genomföra förnedrande folkomröstningar som slutar med att politikernas planer grusas. Således har man pratat ihop sig för att få styr på verksamheten.

Projekten jag tänker på är bland annat en ny infart till Halmstad som riskerar att fördyras rent gruvligt. I förlängningen av denna ligger en eventuell ny förbindelse över eller under Nissan. Just passagen över eller under Nissan är den största delikatessen eftersom just den med fysisk nödtvång hamnar i områden som anses lite finare.

Vi har dessutom omdaningen av Folkparken till bostadsområde. Någonstans måste folk bo och politikerna ansåg sig bra listiga när de hittade denna relativt outnyttjade plätt mark. Problemet, förutom de därstädes boende och synnerligen rara fladdermössen som inte togs upp i förstudierna, var att ingen annan ville bli av med kulturhuset eller ansåg att trafiksituationen skulle bli rimlig.
Hotellspektaklet finns också i pinsamt färsk minne, nu krävs fingertoppskänsla.

Sedan får inte sjukhuset glömmas bort. Det är lite av en stolthet för kommunen att ha det på plats i Halmstad. Tråkigt bara att det ligger inklämt mellan staden och Galgberget, regionen har dessutom fått för sig att bygga helt nytt utanför Falkenberg. Det går kommunpolitikernas ära förnär och måste till varje pris undvikas.

Dessutom har vi de sedvanliga utmaningarna med integrationsresistens, bilbränder och andra tarvligheter. Det blir för mycket att spreta ut det på en osäker allians med ”stöd” av SD. Eftersom kommunpolitiken är mer pragmatiskt lagd än rikets så blir det enklare om färre kockar ska laga soppan.
Därför ska nu S, M och KD ta sitt ansvar och sätta demokratin ur spel kommande mandatperiod.

(Bild: Halmstad Vapen, Wikipedia)