Halmstad, en segregerad stad!

Halmstad, en segregerad stad! 1

Jag läser i lokalblaskan Hallandsposten en allvarlig artikel om Halmstads problem med den så kallade integrationen.

Vi har tre områden som är särskilt besvärliga enligt de som anses begripa sakernas tillstånd. Nämligen Andersberg, Vallås och Östergård.
Andersberg känner ni säkert redan till eftersom jag (med illa dold förtjusning) ett par gånger rapporterat om den därstädes avhållna kulturfestivalen som avslutades med skottlossning.

Vad man nu kommit fram till efter att ha slagit sina kloka huvuden ihop är att en lovskola kan råda bot på de delvis erbarmliga förhållandena. Fast givetvis kan man inte benämna saken med något så futilt som lovskola, man kallar det Framtidsakademin.

Upplägget är följande. Under höstlovet, sportlovet och påsklovet får 30 elever på Klaraskolan chansen att på förmiddagen läsa upp sina betyg. Efter lunchen, som intas i skolmatsalen, väntar några timmars “jobb” i regi av HFAB, det kommunala bostadsbolaget, samt kommunen själv.

I Hallandsposten uttalar mig en av de inblandade på följande sätt:
“– Lovskolan finns sedan tidigare inom kommunen men den är frivillig. Med det här projektet ville vi skapa incitament till att delta genom att ge ungdomarna en möjlighet att samtidigt tjäna lite pengar, berättar Per Thronée, projektledare på HFAB:s bostadssociala avdelning.”

För att klargöra allvaret påpekas att man inte kan välja det ena eller det andra. Både och ska det vara!

För besväret utbetalas 1000 kronor för 20 timmars arbete till kravallknotten, vilket väl inte kan sägas vara fy skam i den åldern. Dock med viss säkerhet mycket mindre än vad andra lovsysselsättningar kan ge betalt!

Sammanlagt har man enligt tidningen budgeterat 220000 kronor för de tre loven. Pengarna tas från kommunens “gemensamma resurs för integration.”
Eller, med andra ord, skattepengar som bland annat undertecknad varit med om att hysta in under hot om våld och som jag gott tycker kunde använts bättre.

I Hallandsposten omnämns att de tre bostadsområdena i olika utredningar “sticker ut” när det gäller trångboddheten och betygen. Vilket givetvis är byråkratiska och politiska för att områdenas majoritetsbefolkning inte är blåögda lintottar.

De är helt enkelt resultatet av en förfärligt rutten migrationspolitik och man försöker desperat få någon slags rätsida på problemet. Lösningen man testar genom detta projekt är att betala notoriskt svårintegrerade personer med ännu mer skattemedel för att anpassa sig.
Det har visserligen inte lönat sig särskilt bra om man tittar rent historiskt. Men skam den som ger sig verkar vara ett mantra som går igen i det kapitala misslyckande som utgör vår svenska integrationspolitik.

För att få lite snurr på verksamheten har man kontaktat lokala företag och HFAB sina lokalhyresgäster.
Flera har, kanske av ren självbevarelsedrift, valt att ställa upp och hjälpa till.
Det är ju skattebetalarna som står för kulorna. Företagen själva får en chans att något fostra ungdomarna till dugliga arbetare.

Så är det nämligen att tanken på någon form av organisk integration i samhället har man gett upp för länge sedan. Det loppet är kört. Tanken att det skulle vara naturligt att vara skötsam och ordentlig för att i någon mån betala tillbaka till oss i Sverige är begravd.

I ett land där jag får vara med och bestämma skulle det sannolikt vara mycket bättre.
Där kan man nämligen inte passera gränsen och uppehålla sig på det allmännas bekostnad och kräva att man ska integreras.
I mitt land blir man inbjuden om man har något att tillföra. En medborgare får stå som garant för bostad och uppehälle. Vill man inte integreras utan bara jobba och göra rätt för sig går det bra, men då får man inga medborgerliga privilegier.
Givetvis får den som slarvar och är kriminell stå för det och i laga ordning utvisas.

Ett gott incitament för barnen att till flit är att deras föräldrar hålls ansvariga och att familjen utvisas om barnet missköter sig.

Eller för att förklara det enkelt. Det ska vara enkelt att göra rätt. Motsatsen till att göra rätt ska inte belönas.
Man kan kalla det ett incitament till att delta utan att få betalt av dina och mina skattepengar.
Så långt har man inte tänkt inom varken HFAB eller kommunen!