Hallandsposten

Min lokaltidning Hallandsposten vill precis som alla andra nyhetsmedier  göra sig ”relevanta” i samtiden.

Man kör en sorts evig annonskampanj där de olika redaktionerna avfotograferas och presenteras med en kort text på, får man förmoda, en särskilt listigt uttänkt plats i nyhetsflödet och papperstidningen.
Eftersom halläningarna helt uppenbart inte begriper hur otroligt relevant tidningen är försöker man vara lätt provocerande.

Hylteredaktionen presenteras med att ”Ni skriver aldrig om Hylte”, därefter följer en kort redogörelse för att det gör man faktiskt. Vilket jag för övrigt kan meddela är sant. Inte en dag går utan att vi meddelas händelser från denna lilla bruksort på gränsen till det mörka Småland.

Ledarredaktionen, tidningens elit om de själva får säga det, presenterades med att ”att man skulle sparka fascistledarredaktören”, eller någon liknande grovhet. Med en påföljande argumentation om att det var tidningen inte alls pigg på. Samt något uppfodrande om det demokratiska samtalet och så vidare.

Den för fascism utpekade ledarredaktören är Mattias Karlsson. Någon direkt fascism i ordets rätta bemärkelse har han aldrig förespråkat. Däremot är han lätt mästrande i tonen, bekymrad över skolan och tycker det får vara viss måtta på hur vanligt folk lägger sig i kors och tvärs. Eller, med andra ord, en helt vanlig träig folkpartist!

Jag tycker mig märka att hela ledarredaktionen på Hallandsposten verkar bli mer och mer desperat ju mer valet närmar sig. Givetvis kan det bero på att jag betraktar Folkpartiets sönderfall i opinionen utifrån och med någorlunda sansad blick.

Precis som Mattias Karlsson jag lätt mästrande i tonen, bekymrad över skolan (men inte alls på samma sätt som honom) men skiljer mig från honom på en avgörande punkt. Jag tycker folk ska lägga sig i ännu mer på flera korsar och tvärsar än vad som nu är fallet.

I en nyligen publicerad ledare som rör spektaklet till hotellbygge i Halmstad anser Mattias Karlsson att nu får man sätta ner foten och låta politikerna bestämma!

Han avslutar sin salva med följande bredsida: ”När det väl kommer till att planera för framtiden bör Halmstads beslutsfattare ta fasta på det nya Halmstad, inte det gamla. Därför bör också ett nytt hotell på Österskans vara huvudspåret som leder framåt för Halmstads utveckling.”

I den formuleringen ryms det mesta av den motsats till civilisationskritik samt ångesten vi på högerflanken har för moderniteten. Nämligen den skräck för vår historia och kultur som vänstern, här personifierad av Mattias Karlsson, känner.

Lösningen heter givetvis att så kallat folkvalda politiker ska ta ansvaret eftersom folket inte begriper bättre. Vi är viljelösa frön som seglar omkring i samtiden utan riktning och mål.

Det finns åtminstone två allvarliga invändningar mot en sådan syn.

Nummer ett är att de som har åsikter i frågan faktiskt går till valurnorna och väljer politikerna. Kanske tänker sig Mattias Karlsson att intelligensförmågan ackumuleras och magiskt förstärks hos populasen när de går till val?

Nummer två är att politikerna som väl blir valda inte på något sätt tycks utmärka sig för att vara särskilt skarpa. Den som har synpunkter på den slutsatsen framlever sitt liv under en sten och borde sannolikt inte begåvas med rösträtt alls!

Det säger alltså en hel del om Mattias Karlssons människosyn att förkasta populasens åsikter så tvärsäkert. Det säger en hel del om hur ledarredaktionerna i påstått ”fristående” media fungerar. Deras målsättning är att hålla det demokratiska samtalet på en lagom harmlös nivå. När det hettar till och blir allvar står de på makthavarnas sida.

I fallet med hotellet är det väl så att Mattias Karlsson framför sig ser en explosion av företagsamhet och ”utveckling” i Halmstad och dess stadskärna.
Vad han då bortser ifrån är att näringslivet i vår lilla provinshuvudstad inte precis står och faller med en sky-bar på toppen och en saluhall i botten av ett estetiskt haveri på Österskans.

Min personliga åsikt är att Mattias Karlsson åter får sätta sig vid ordbehandlaren och en gång för alla göra klart var vi har honom.
På maktens eller medborgarnas sida?