Gravöl

Trots att jag sedan nästan 11 år inte nyttjar alkohol blir det på tisdagskvällen en symbolisk gravöl till kvällsmackan!

Därtill är jag nödd och tvungen efter att Tobias Billström slagit spiken i kistan för det sista av vår alliansfrihet som syftade till neutralitet i krig.
Dessutom, under tisdagen besökte en parlamentarisk delegation från Ungern riskdagen i akt och mening att markera något lite missnöje med hur svenskar ser på Ungern. Delegationen bedyrade dock att medlemskapet i NATO prompt skulle godkännas.

Om vi tar det i tur och ordning.
Billström lade fram två lagförslag. Dessa innehåller viktigheter som att ”regeringen” ska kunna begära militärt stöd av NATO samt att Sverige ska kunna hjälpa NATO med trupp. För formens skull måste riskdagen tillfrågas vid det senare beslutet. Det skulle annars se ut det att skicka svenska ungdomar till död och lemlästning utan att fråga våra folkvalda!

Jag får klart erkänna att alternativa lösningar, som att militären ensamt skulle bestämma i båda fallen varit etter värre. Men om vi ska vara ärliga är det senare alternativet inte heller helt fördragbart, svenska politiker har en viss förmåga att vara alltför följsamma för att det ska kännas helt stabilt.
Historien lär oss också att det är lätt att vara ett högdjur och skicka folket i döden för en påstått god sak. Det finns tyvärr ingen ångerrätt på krig. Man kan bara hoppas att man är tillräckligt förberedd och att man sedan tillhör den vinnande sidan, det är nämligen den som skriver historien.

Vad gäller Ungerns godkännande av Sverige som medlem i NATO är det en förväntad utveckling. Mycket kan man tycka och tro om ledningen för det landet, i grund och botten tänker de dock mest på sitt eget väl och ve.
Då är givetvis Sverige ett kap att få in i militäralliansen eftersom allt som kan få ryssen mer splittrad är av godo. Det har givetvis med Ungerns historia att göra, de har inte och kommer inte glömma vad som hände 1956.
Ungern nöjer sig med att vara EU:s, åtminstone enligt EU:s tycke, vanartiga syskon. När det kommer till att skydda sig mot Ivan är det allvar på ett helt annat sätt för Viktor Orbán.

Det är med andra ord en sorgens dag för alla notoriska frihetsfundamentalister i Sverige. Det är så definitivt att det är över nu. Alla kontrafaktiska funderingar om hur det skulle gått om vi inte slaktat försvarsmakten och hyllat Reinfeldt som stor statsman när han påstod att försvarsmakten ”var ett särintresse bland andra” är nu bara kontraproduktiva.

Turkiet kommer givetvis kivas lite till av formella skäl. Men att Erdoğan, om han nu blir återvald, kan hålla emot med någon reda är knappast troligt. Pressen att godkänna blir helt enkelt för stor, det lär han blir varse när övriga NATO-medlemmar trycker på efter Ungerns godkännande. Som tröstpris blir det väl en bra uppgörelse på F16-planen han så hett eftertraktar.

För er som oroar er över min nykterhet kan jag meddela att gravölen över det sista av landets frihet kommer bestå av blåbärs-te.
Som det hette när man var värnpliktig, jag ”övar” att det är skarpt.
Nu mer än någonsin krävs det att vi som kallar oss frihetsfundamentalister är knivskarpa och bjuder på det bästa motståndet vi kan prestera!