Gotland
Den svenska militären laddar som bekant upp på Gotland.
Eller åtminstone det som finns kvar av den och inte är hemskickad till mamsen för att befälen har kränkt dem. Så är det som bekant i Sverige att en av de allvarligaste saker man göra är att kränka folk. I detta fallet hade värnpliktiga befäl vid Ledningsregementet av stamanställda dito kallats ”korkade, ”hemlösa” och ”apor”.
Om detta finns egentlig inte så mycket att säga eftersom jag varken har någon tillgång till de värnpliktiga befälens begåvningsprofiler eller mantalsskrivningsadresser. Att de i någon mening är ”apor” stämmer dock bra eftersom människor per definition tillhör släktet människoapor, eller Hominidae om man ska vara fin i kanten och tala latin.
Nu var det väl så att soldatplågarna ifråga (när man är värnpliktig kan man lämpligen, fast helst i smyg, referera till befälen som soldatplågarna) tyckte att ”apor” lät lite klatschigare är Hominidae eller människans familjenamn Homo, det om något skulle nog missförståtts ytterligare och lett till de stamanställda befälens avsked!
Sedan kan vi lite till mans undra varför det skulle vara kränkande att kalla någon hemlös?
Gotland har vad militära strateger kallar ”ett avgörande läge i Östersjön”. Om jag inte minns helt fel, vilket självklart nästan aldrig sker eftersom jag är på gränsen till ofelbar som alla andra riksdagskandidater i Sverige, ska en högre amerikansk militär kallat ön för ”ett fast hangarfartyg i Östersjön”, eller något liknande.
Vilket givetvis också ryssen begripit att förstå. Ryssen är nämligen på intet vis svagbegåvad, långt därifrån. Däremot delar han kanske inte den värdegrund som västlandet anser vara den rätta att förfäkta.
Förutom att Gotland kan fungera som framskjuten bas för stridsflyg och marina stridskrafter har ön ytterligare en stor fördel. Den utgör ingen del av fastlandet och är därför en lämplig mumsbit att ta för att eventuellt skrämma ”regeringen” i Sverige till lydnad och underkastelse om behov därtill föreligger.
Man kan i sammanhanget notera att Sverige saknar den militära kapacitet för sjöväga landsättning som Ryssland har och just nu laddar upp med i östersjöområdet. Min respekt för det ryska marininfanteriets kapacitet och möjligheter är stor eftersom min egen militära utbildning gick ut på att möta dessa gossars föregångare i det Sovjetiska marininfanteriet.
Sverige saknar faktiskt alls helt egna möjligheter att med någon reda omdisponera sina militära resurser snabbt och effektivt, det vill säga det lilla fåtal som inte är nedlagda, förrådsställda eller hemskickade till mamsen för att befälen ”kränkte” dem.
Det var därför som 100 man från Norrbottens regemente förflyttades med en av tre Boeing C-17 Globemasters som vårt land samäger inom Heavy Airlift Wing med Finland och tio Natoländer.
Man kan minst sagt konstatera att ett sådant samarbete är typiskt svenskt och djupt bekymmersamt. Ur svensk ekonomisk synpunkt anses det nog vara en lysande affär eftersom vi slipper stå för alla kostnader själva. C-17 är visserligen en kärra med utmärkt prestanda, men den är också ohemult dyr i inköp och drift. Och vad händer exempelvis den dagen då svenska transporter är absolut nödvändiga samtidigt som Natoländerna vecklat in sig i någon ny och blodig konflikt i främre orienten som tvingar dem att använda all kapacitet själv?
Självklart är det också så att svenska syltryggar och fisrumpor till politiker fortsättningsvis kommer blunda för att vi lever i en värld som har helt andra målbilder än den gängse svenska, nämligen den att vara världssamvete och lägga pannorna i djupa veck kring integrationsproblematiken.
När det gäller Gotland är problematiken ännu mer komplicerad än så. Bland annat har Region Gotland med emfas överklagat Försvarsmaktens miljötillstånd för Tofta skjutfält ehuru detta ”hotar byggplaner”.
Det kan väl tänkas att det centerpartistiska regionrådet Eva Nypelius som ansvarar för överklagandet har tänkt sig att konflikter bättre löses med dialog än kulor och krut.
Så är det dock, och det kan till och med ett lättkränkt värnpliktigt befäl vid Ledningsregementet räkna ut, att Putin och hans gossar inte har dialog i tankarna om de stävar mot Gotland i akt och mening att ockupera ön.
En rimlig säkerhetspolitisk bedömning av vår omvärld ger vid handen att Sverige kraftigt måste öka sin förmåga att hävda sin territoriella suveränitet. Vår inblandning i vansinnesprojekt som Mali och annorstädes skall minskas och endast dikteras av om de är tvungna att genomföras av särskilt tvingande skäl. Sverige skall ha en helt egen kapacitet att förflytta trupp dit där den behövs.
Det är dags för Sverige att klippa sig och växa upp!