Goda Islamister?

Goda Islamister? 1

Anas Khalifa har sett ljuset och slagits upp stort som avhoppare från så kallad våldsbejakande islamism, vad ska man tro om den saken? Finns det goda islamister?

Man kan läsa om den uppvaknade gamle salafisten i kvällspressen. Reportaget består av valda delar från en text som publicerats på en av de mer obskyra delarna av nätet.

Originaltexten innehåller en del lustifikationer. Bland annat att Anas Khalifa och reportern träffas på Trädgårdsföreningen i Göteborg där Anas Khalifa tydligen jobbat en gång i tiden. Anas meddelar, skrattandes, att det nog var SÄPO som ordnade med jobbet för att skulle få en vettig sysselsättning. Samt att han bara var där en dag.

Vi får också veta att den numera avhoppade militanta islamisten hyllat 11 september i New York, Usama bin-Laden och talade gatans språk.
Man spekulerar om det sistnämnda var anledningen till att fick sådant genomslag.
I fängelse har han också suttit, islamisten. Men inte för något lömskt attentat med lastbilar eller bomber. Han har skakat galler i Sverige för ekonomisk brottslighet under måttliga två år.

Vi får också följa hans väg till toppen av den militanta islamismens hierarki här i Sverige. Det är det ganska vanliga dravlet om osäker ung gosse som hamnar i fel sällskap. Till största delen omständigheternas spel och utan något eget egentligt ansvar.

Givetvis är det så att vänsterister och annat löst folk tar detta som intäkt för att militanta islamister kan omvändas till ordentligt folk. Åtminstone när de blir vuxna och kommer till att tänka lite mer balanserat.
En seger för det svenska systemet med andra ord.

Det finns flera problem med att se på det sättet på sakernas tillstånd.

Ett är givetvis att det svenska systemet verkar ta en evinnerlig tid på sig att omvända ett mycket litet fåtal, just nu bara Anas Khalifa, från irrläran att västerlandet skall krossas och dö. Många hinner tillfoga oss irreparabel skada innan de kommer till insikt om det felaktiga i sitt tillvägagångssätt.

För det andra kan ingen helt utesluta att även militanta islamister är tillräckligt listiga för att själva inse det futila i att med besinningslöst krossa den förtappade västvärlden.
Även den mest förhärdade muslimska galningen måste ju notera att Sverige är ett relativt mjukt system jämfört med länderna de kommer ifrån. Det är inte så att polisen använder brutalt övervåld, socialbidraget tickar in med precision som inte står schweiziska urverk efter och kommuner är redo att utbilda sina bibliotekarier i vardagsarabiska för att underlätta hanteringen av böcker på hemspråket.

Vidare, bostadsområdena där de framlever sina liv är till övervägande del befolkade av landshen, kvinnorna ser mestadels ut som enmanstält och hålls lätt i tukt och förmaning. Fläskkött och andra otrevligheter behöver man inte onödigtvis befatta sig med eftersom landshen, förmodligen oftast män, säljer lämpligare varor i sina egna ägandes butiker.

I riksdagen är majoriteten välvilligt inställd till dem. Till yttermera visso funderar muslimerna själva att starta ett parti som kan bekläda kammaren. Tills dess att de kan ändra yttrandefrihetslagarna i riket får de vackert gapa om diskriminering och rasism när det gäller texter som denna.

Det är med andra ord en listig strategianpassning att avsvära sig de rent militanta dragen och bli salongsfähig. När det ena inte fungerar kanske det andra får genomslag. Dessutom tycker nog mången vänsteranstruken hen att det är farligt spännande att samarbeta med en före detta (?) skogstokig islamist.

Från min högerkant spjärnar jag emot och protesterar å det kraftigaste för att ge Anas Khalifa någon rätt att påverka det offentliga samtalet. Vi har nog med folk, bland annat poliser, som redan nu förpestar oss med sina motbjudande tankar om stort och smått.

Snus är snus, även i gyllene dosor.
Islamister är alltid fel, alldeles särskilt när de bröstar upp sin nyvunna godhet på obskyra nätsidor och i den slaskiga kvällspressen!