Global Bolagsskatt

G7-länderna har enats om ett förslag på en global minimiskatt på bolagsvinster. Ytterligare ett litet men viktigt steg har alltså tagits i riktning mot vänsterns hjärteprojekt, en världsregering.

Arbetsgången är nu följande.
G7-ledarna talar väl om överenskommelsen och småfjuttarna utanför klubben, exempelvis den svenska finansministern Magdalena Andersson, nickar lydigt med.
Diverse chefsekonomer på olika banker deltar också i charaderna. Man kan aldrig så noga veta när det går åt pipan nästa gång med behov av att staten går in och täcker upp. SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist kallar beslutet historiskt.
I juli träffas G20 i Venedig om inga katastrofala virusutbrott sätter krokben för projektet. Eftersom G7 redan sänt ut signalen och krattat manegen förväntas beslutet därstädes vara av mer eller mindre formell karaktär.

Orsaken till att G7 vill införa en miniminivå kan givetvis förklaras på minst två olika sätt.
En förklaring är att de sju stora inte vill att mindre länder ska konkurrera med lägre bolagsskatter. En annan är att de sju stora inte vill att mindre länder ska konkurrera med lägre bolagsskatter.
Dessa låter väldigt lika. Men man ska komma ihåg att den första bara är ett svepskäl och den andra en ren lögn.

Vi tar svepskälet först.
G7-länderna består av Kanada, Frankrike, Tyskland, Italien, Japan, Storbritannien och USA, samt en representant från EU. Huvudsakligen välutvecklade industriländer med stora sociala åtaganden, eller önskemål om sociala åtaganden, till sin befolkning. Vissa av dem, särskilt Japan, har problem med en åldrande befolkning. Andra, Frankrike, Tyskland, EU och Storbritannien, har problem med en delvis felaktig befolkningsstruktur där vissa grupper får sägas vara notoriskt svårintegrerade i samhällskroppen. Något som även USA under nuvarande ”president” Biden håller på att ordna också.
Allt sådant kostar pengar. Att skära i offentliga utgifter ligger inte för dem. Lika bra att införa en minimiskatt så kulorna kommer in.

Lögnen består i att detta skulle vara rättvist mot länder med små ekonomier.
Stora globala företag graviterar med nödtvång mot väl utvecklade länder av flera viktiga anledningar. Där finns kunnigt folk, där finns utvecklad infrastruktur och där finns juridiken på plats.
För mindre utvecklade länder kan en billig arbetskraft och låga, kanske obefintliga, skatter vara en välkommen konkurrensfördel. Det är väl för övrigt ytterst tveksamt om genomkorrumperade regimer är så rättvisa när det gäller att låta skatter göra nytta bland befolkningen.
För befolkningen kan en etablering vara avgörande för att för att få mat på bordet. Våra så kallade världsledare tycker väl det är bättre att lösa den saken med ”bistånd”. Det hörs bra hos väljarna när de ska gå och rösta.

Vänstern gillar dramatiska scenarier och storskaliga, rentav globala, lösningar.
Grundaren av Extinktion Rebellion (en medelklassorganisation för miljö- och klimatalarmism), Roger Hallam, jämförde exempelvis det i hans ögon kommande massutdöendet bland människor på grund av klimatförändringar med förintelsen. Många av oss tolkade honom som att det var nödvändigt med en viss utrensning bland jordens befolkning. Han har tagit tillbaka uttalandet.
Men just inom den rörelsen företräder många åsikten att världsregeringar och kanske till och med ”klimaträddande” diktatur är nödvändigt.
Man får antaga att just den organisationen och dess mest högljudda företrädare välkomnar initiativet till global minimiskatt.

Även BLM, den militanta rasistorganisationen som tycker att mörk hudkostym gör en till en lite bättre människa, torde välkomna skatten.
Antagligen ser de framför sig hur en god del av just den kakan kommer delas ut i olika former av bidrag, stipendier och annat stöd till individer som vet att göra sig till offer för vilka omständigheter som helst.

För våra helt egna vänsterister i regeringen och annorstädes är beslutet ett kvitto på att deras tvångsmässiga världsförbättrande är rätt väg att gå.
Äntligen fattar de stora pojkarna och flickorna att vi måste dela på ansvaret! Har man riktig tur kan man kanske få med en universell plastpåseskatt, samt subventioner av elcyklar i Afrika, i förslaget.

De enda som nog tar det lugnt och avvaktar slutresultatet är de globala megajättarna som är väl medvetna om att folk gladeligen kommer fortsätta konsumera sig till döds. Samt, icke minst, att det regelsystem som är helt fritt från kryphål aldrig någonsin kommer existera.

Dessutom har vi det där sista problemet som våra höga herrar och damer sällan funderar över. Vem är det som i slutändan står för slantarna som bolagen ska hosta upp i skatt?
Jo, det är konsumenten som gör det. Med sina surt beskattade pengar, dessutom!
Vilken tur att man lyckats lura i nästan alla i hela världen att konsumtion innebär frihet!