Gangsterstockholm

Gangsterstockholm 1

Det ska bli ordning och reda i gangsterstockholm!

I lokalblaskan Hallandsposten läser jag nämligen att det under måndagen anländer förstärkning från mitt hemlän, Halland, till huvudstaden.
Som kanske är bekant så är poliserna härstädes ifrån byggda av ett alldeles särskilt virke.

Det förstår man inte minst av det faktum att deras kommendering till Stockholm i en första omgång sträcker sig endast till torsdag innevarande vecka. ”– Sedan vet vi ju inte. Det är utvecklingen i Stockholm som till viss del styr. Vi får se hur läget ser ut. Blir det långvarigt och utökat får man resonera hur vi ska hantera det.” Säger polisområdeschefen i Halland, Anders Börjesson.

Om det nu skulle vara så att det kokar över i Halland finns det, lugnar oss Anders med, rutiner för det också.
Först får lokalpolisen försöka ordna upp det, sedan polisområdet och till sist regionen.
Jag ser framför mig ett värstascenario där i princip hela poliskåren transporteras land och rike kring mest hela tiden!

Så illa lär det kanske inte bli och det är förvisso så illa det kan bli redan nu. Fler än jag har givetvis noterat att det blir sämre och sämre mest hela tiden.
Det verkar liksom inte finnas ett slut på eländet!

Klassiskt Liberala Partiets lösning är givetvis genialt enkel. Den grundar sig på att de lokala polischeferna ska väljas och, om behov finnes, avsättas av folket i lokalsamhället. Då får vi motiverade personer på de viktiga beslutande posterna.

Jag tycker gott att samma sak kan gälla för åklagare och domare. Vi får människor som är motiverade att följa folkets vilja, det vill säga lag och ordning.

Problemet med en sådan tingens ordning är givetvis vem som ska få rösta. I det som till exempel påstås vara ”utsatta områden” eller till och med ”särskilt utsatta områden” finns givetvis incitament att rösta fel.
Det bör dock inte hindra oss från att ta makten över polisen och rättsväsendet från våra beslutsimpotenta politiker, ska de styra och ställa lär landet gå under innan det blir ordning och reda.

Självklart är det också så att vi ska utöka människors rätt att försvara sig och sina hem. I ett klassiskt liberalt samhälle har uttrycket ”mitt hem är min borg” en faktiskt betydelse. Precis som rätten till sin personliga integritet.
Rätten till långtgående självförsvar måste bli större.

Vad som nu pågår i Stockholm är en systemhotande verksamhet som kan liknas vid, och skall bemötas som, inbördeskrig.
De skyldiga skall uppspåras till sista pseudosvensk, och helsvensk också för den delen om sådana ingår i drägget.
Synd bara att vi inte tillräckligt hårda straff för att inkapacitera dem, alternativt avvisa dem från landet, för tid och evighet. Individer av det slaget vill vi inte ha lösa bland oss andra.

Den värsta faran av dem alla, även om man tillfälligtvis får styr på situationen tillfälligt i gangsterstockholm, är nämligen att drägget får ännu mer blodad tand och och börjar tillämpa samma metodik ute i landet.
Då står vi snart inför ett fullskaligt inbördeskrig i hela landet som kanske ingen klarar av att hantera. Konsekvenserna av något sådant är mycket svåra att överblicka, men trevligt lär det knappast bli.

En sak är säker, att våra riskpolitiker i Stockholm som sitter på pengarna och den lagstiftande makten till fullo begriper att hantera situationen har jag svårt att tänka mig.
Man är upptagen med annat, såsom Nato-ansökningar och att be om ursäkt till mer eller mindre militanta muselmaner för att vi begåvats med yttrandefrihet i vårt land.

Sedan ska man väl in och dutta lite med elförsörjningen och se till att haverera sjukvården något mer (vilket nog ligger inom möjligheternas gräns) genom att förstatliga eländet.
EU-ordförande ska vi också vara, samt exportera krigsmateriel till krigförande länder.

Sveriges befolkning betraktar man med säkerhet som ett besvärligt särintresse. Vi verkar åtminstone inte vara bland de främst prioriterade projekten, förutom stockholmarna när det börjar smälla i de något bättre kvarteren!