Gammal Sur Gubbjävel

Som gammal sur gubbjävel förväntas jag sucka över det land som numera är förlorat.

För att riktigt plåga mig satte jag mig alltså ner och funderade på när Sverige tidigare har hotats av rullande elavstängningar vintertid. Jag kunde faktiskt inte dra mig till minnes en enda gång.
Kanske skedde det vintern 1973-1974 under den så kallade oljekrisen? Om jag inte minns det bör jag dock vara förlåten eftersom jag är född sommaren 1969 och under den krisperioden hade min fokus på helt andra saker.

Min uppväxt var förövrigt väsensskild från dagens ungdomar. Sexuella läggningar, genus och dylika begrepp förekom inte under våra tidiga ungdomsår. Jag vill minnas att vi lekte mycket krig, sannolikt skulle dagens pedagoger förklara det med att vi var djupt traumatiserade eller något sådant.

Min uppväxt var dubbelt apart då min mor var så kallad hemmafru, redan då och i den undre till mellan medelklass som vi rörde oss i var det inte helt vanligt. Senare har jag förstått att det var en helt frivillig överenskommelse mellan mina föräldrar till oss barn fromma. Så var det på den tiden, vuxna människor hade inte lika stort behov av maniskt självförverkligande och omöjlig lyxkonsumtion.

Idag är det som bekant annorlunda. I ett av världens mest industrialiserade länder, Sverige, varnas för att elen kommer stängas av enligt ett rullande schema under kommande vintern. Som bekant har vi ännu sådana även om klimatfascister gör sitt bästa för att ropa vargen kommer.
Orsaken till detta fenomen verkar högst oklar. En sak som är säker är att det inte beror på nedlagda kärnkraftverk, vad jag förstår. Det är ett lekmannamässigt missförstånd.

En sak torde det i alla fall råda samförstånd om. Att man varnar för elbrist just kommande vinter tyder på att det kommer saknas el, den saken framstår som mycket självklar. Annars vore det rimligt att det rådde en kraftig brist året runt, det tycks inte vara fallet.
Vi kan då anta att elkonsumtionen av någon magisk anledning ökar vintertid, det är en mycket rimlig slutsats…
Vi får helt enkelt uppdra åt den tillträdande regeringen med kraftkarlen Uffe i spetsen att utreda vilka märkliga omständigheter som inträder i Sverige vintertid!

En litet tilläggsdirektiv till utredningen kan vara att undersöka vad som händer när man kopplar upp den svenska elproduktionen på en efterfrågestyrd marknad nere på Kontinentaleuropa, blir det mer eller mindre el kvar till frusna svenskar att slåss om?
En ren gissning från min sida är att slutsatsen är ganska självklar. Men eftersom jag inte vill föregripa utredningen i fråga väljer jag att inte uttala mig om den saken!

En annan märklighet i dagens samhälle är detta med vuxna människors behov av självförverkligande. I en av kvällstidningarna läser jag om våndorna av antidepressiva mediciner, problemet är att de intervjuade kvinnorna förlorar sexlusten.
Om detta anser jag mig för övrigt väldigt lämpad att uttala mig då jag själv under ganska långa tider legat inlagd på psykiatriska kliniker runt om i riket och utsatts för ECT-behandlingar en masse, samt inmundigat mängder av kemiska preparat för att må bättre.

Jag vill påstå att förlorad sexlust är ett billigt pris att betala för att må bra. Klagar man på en sådan sak tyder det bara på att medicineringen börjar ge effekt, alternativt att man kanske har andra problem med livet som inte kan medicineras bort.
Med medicinering mot depressioner är det inte helt lätt att veta om de verkligen hjälper. Å andra sidan, frågar du en farmakolog av facket kommer den sannolikt fnysa åt dina försök att framhålla fysisk aktivitet som metod för att hantera lätt till måttligt svår depression.

En sak är säker, mycket antidepressiva blir det i Sverige. Enligt Socialstyrelsens statistik om läkemedel från 2020 hämtade 695 000 kvinnor och 372 000 män ut den medicinen någon gång under året.
Även om förskrivningen var störst i gruppen över 75 år, 26 procent av kvinnorna och 16 procent av männen, så fanns den största skillnaden i åldersgruppen 15-29 år. hela 11 procent av kvinnorna hämtade ut medicinen jämfört med 5 procent av männen.

Där har man vi intressanta frågor att tvista om! Mer än var fjärde kvinna över 75 år behöver antidepressiva för att klara livet, varför? För mer än vart tionde kvinna mellan 15-29 år gäller samma sak, varför?
Det är något som är mycket intressantare att fundera över än frånvaron av gymnastiskt svettsex och darrande läppar som mötas i natten…

Sannolikt får vi aldrig se det reportaget i någon kvällstidning. Precis som med landets energiförsörjning är det självklara svaret nämligen för svårt att acceptera, moderniteten suger och vi håller på (eller har redan) målat in oss i ett hörn.
Vi vill ha allt men vägrar ta konsekvenserna av vårt handlande. Dessutom går vi på myten om att höjden av lycka är självförverkligande enligt normen.

Jag föredrar att fortsätta på tvären som den gamla sura gubbjävel jag är!