Fusk!

En gång i tiden levde jag ett liv som präglades av fusk.

Anledningen härtill är inte särskilt svår att begripa. När en människa är fast i ett substansmissbruk så sträcker sig tanken bara så långt som till nästa rus. I själva verket kretsar hela ens vardag kring hur man ska få tag i grejerna.
Petitesser som att betala räkningar och att i övrigt sköta sig läggs mer och mer åt sidan för det som uppfattas som livets väsentligheter. Alltså skarvade och fuskade jag mer och mer.

Som tur var fanns det människor i min omgivning som sa stopp och belägg. Efter rehabilitering kom jag upp på banan och drabbades ganska omgående av kronofogdens omsorger. Jag kan meddela att det var inte nådigt att behöva betala tillbaka tidigare försyndelser.
Men som de sa i det militära: smärta är den största njutningen. Till slut klarade jag av även det. När sista löningen gått till fogden lovade jag mig dyrt och heligt att i fortsättningen sköta mig.

Kanske är det ett löfte som även bör avges av välbetalda riksdagshen?

En intressant fråga kring det senast avslöjade fusket är givetvis den rent psykologiska bakgrunden till att en synbarligen framgångsrik människa riskerar hela sin karriär för, i sammanhanget, lite kaffepengar. Vad rör sig i huvudet på en sådan figur?

Svaret är förmodligen enklare än vad man kan tro. I grund och botten gjorde han det för att han kunde och trodde att han skulle komma undan med det. Säkerligen trodde han stenhårt på att projektet skulle kunna ros i hamn.
Ungefär som jag var stenhårt övertygad om att livet skulle lösa sig bara jag drogade lite mer. Samt efter det, att allt skulle ordna sig om jag bara blev och höll mig nykter och ren.
Med andra ord, vi var båda offer för att vi skönmålade verkligheten och vägrade inse faktum. Att vi gjorde fel.

Vi kan alltså konstatera att en anledning till fusk är att det faktiskt går att genomföra. När det gäller den biten har Klassiskt liberala partiet en bra lösning på olika typer av bidragsfusk som riksdagshennet i grund och botten ägnade sig åt. Nämligen att inte betala ut en massa bidrag och stöd.

Riksdagen och alla dess utskott ska förövrigt dras ned till ett absolut minimum. Idealet är givetvis att riksdagen bara sammanträder ett fåtal veckor per år, om vi nu ska ha en riksdag alls.
Då kan ett lämpligt antal hotellrum upphandlas för utsocknes partigängare att inhysas i. Ersättning får utgå i form av förlorad arbetsinkomst från riksdagshennens ordinarie arbeten. Det lär bli en lysande affär för statsförvaltningen och de av oss som tvingas avstå en stor del av vår lön till den.

En annan fuskaffär är studieförbunden och ”folkbildningen”. ”Utbildningsminister” Anna Ekström (S) har i sin allvishet beslutat utreda fusk därstädes. Det känns visserligen lite som att sätta bocken till trädgårdsmästare när hon utser Christer Nylander (L) till utredare, han är ordförande i ”kulturutskottet”. Som sådan har han ju inga direkta skäl att gå alldeles för hårt fram. Men tanken är klart god att strama upp verksamheten.

Tyvärr missar nog både ”utbildningsministern” och utredaren själv de centrala problemet. Nämligen att folk fuskar om möjligheten finns, trixet är att inte åka dit. Samt det otroligt märkliga i att staten ska blanda sig i ”folkbildning” över huvud taget…

Statligt finansierad folkbildning leder, vilket även en ordentligt intellektuellt försvagad begriper, per definition till att det blir ofritt. Istället blir det liksom statligt. Storebror kommer hur man än vrider och vänder sig att ha synpunkter på vad som får, och inte får, kallas folkbildning.

En alternativ lösning vore att låta civilsamhället betala själv. Problemet för staten blir då att den inte alls har möjlighet att lägga fingrarna i syltburken, den tappar helt enkelt kontrollen. Det om något ogillar våra höga vederbörande.
Lösningen, istället för att förenkla, blir då fler utredningar, mer omfattande kontroller och snävare definitioner på vad som kan kallas ”god folkbildning”.
Pöbeln ska helt enkelt styras upp, och samtidigt ser vi skattebetalare hur ett nytt slukhål öppnas framför oss.

Sålunda kan vi konkludera följande: att fusk bäst bekämpas genom att det inte finns någon möjlighet att genomföra det. Samt, givetvis, att statens största fusk, nämligen att påstå sig syssla med folkbildning, borde avskaffas per omgående.

Med KLP i riksdagen skulle det vara möjligt att starta en välbehövlig utrensning!