Fusk
Det är givetvis hysteriskt roligt att fusk en masse har upptäckts på Campus Manilla.
Campus Manilla är en så kallad friskola belägen i Stockholm som utbildar kravalknotten tillhörande eliten, eller de som tror sig vara eliten, boendes i Stockholm och dess närområdet.
Enligt uppgift hyser skolan barn tillhörande kungafamiljen, finare kan det alltså knappast bli.
Så uttrycker sig dock inte riktigt Stockholmsblaskan DN som rapporterar om fusket, de konstaterar att ”Bakom grundandet stod en grupp företagare och föräldrar med stort kontaktnät.”
Det vill säga, för att ta det på vanlig svenska, att finare kan det alltså knappast bli.
Nu har det dock kommit smolk i bägaren eftersom 51 av gymnasieskolans 260 elever utreds för fusk. Enligt DN ska ett 15-tal av dem utredas för fusk ”av mer omfattande karaktär”.
Tydligen ska man ha kunnat gå förbi säkerhetsspärrarna som funnits när man gjort prov på datorerna.
Den minnesgoda kan dra sig till minnes att det varit bråk och tjiv på Manilla även förr om åren. En rektor blev avpolletterad under buller och bång och barn till kända mångmiljonärer har fått gå före i kön.
Skolinspektionen har också, faktiskt så sent som i år, kritiserat skolan för oförklarligt höga betyg. Just det sistnämnda är en märklighet som tycks vara vanlig på just friskolor.
Man kan givetvis fundera mycket kring det som händer på Campus Manilla. Eller så kan man konstatera det självklara, miljonärers ungar är väl som ungar är mest. Håller man dem inte kort så följer de det minsta motståndets lag och förenklar in absurdum.
Vad som utmärker barn är nämligen dålig impulskontroll, deras hjärnor är helt enkelt inte tillräckligt mogna för att tillräckligt begripa konsekvenserna av de handlingar som de företar.
På Campus Manilla innebär det att det fuskas på prov. I andra delar av Stockholmsområdet att ungarna kontrakteras som lejda mördare och bombkastare.
Men mer än något annat, både för ungarna som fuskar på prov och de lejda mördarna, anar man att de vuxna i deras omgivning kapitulerat. De har totalt gett upp och tror att deras barn helt enkelt är någon annans problem att hantera vare sig dessa andra ska vara lärare och rektorer eller socialtjänstehen och poliser.
På Campus Manilla är saken emellertid enklare att hantera av mycket lätt insedda skäl. Kravallknotten som går där har nämligen föräldrar som till mycket stor del är beroende av ett gott anseende för att behålla sin socioekonomiska status.
Föräldrarna till de kontrakterade skyttarna och bombkastarna ute i orten har inte riktigt något anseende att räkna med från början. Frågan är väl kanske till och med huruvida de ens bryr sig om det utanför den egna snäva gruppen, eller om det ska vara klanen i deras fall.
Det gäller alltså för rektorn över Campus Manillas gymnasium att först nogsamt reda ut vilka elever som gjort vad. Därefter skall den skyldige eleven givetvis få en tuff reprimand inför sina kamrater, exempelvis i vid någon samling i aulan. Kanske stängs de av från undervisningen under en tidsperiod så det blir svettigt men inte helt omöjligt att hämta upp den förlorade kunskapen.
Föräldrarna kallas till samtal via kungörande i därför lämpliga tidningar, exempelvis Svenska Dagbladets näringslivsbilaga och dito hos Dagens Nyheter.
Det är förmodligen just de tidningar, om några alls läses i de hemmen, som kan vara aktuella. Självklart förläggs samtalen vid tidpunkter när det svider som mest, de bör samordnas med föräldrarnas styrelsemöten, årsstämmor i bolagen och eller möten med banken de har som förvaltar deras förmögenhet.
Frånvaro från mötet sanktioneras på hårdast möjliga sätt, att rektorn under buller och bång tar sig till deras arbetsplatser och håller samtalet där.
Skam är nämligen en mycket effektiv metod för att rätta upp de grava missförhållanden som tycks råda i de hemmen.
Under tiden kan ”regeringen” fundera på hur vi helt ska avskaffa det här tossiga systemet vi har nu. Då slipper nämligen alla skattebetalare vara med och finansiera dumheterna på Campus Manilla.
Då kan de fuska hur mycket de vill utan att jag bryr mig ett enda dugg!