Fusk
Region Stockholm ska inrätta en central kontrollfunktion för att få bukt med fusk bland läkare och vårdbolag.¹
Samma funktion finns sedan 2019 i Västra Götalandsregionen och endast fantasin tycks sätta gränser för vad man tar sig till.
Läkare sjukskriver friska människor och skriver felaktigt ut narkotiska läkemedel och botox. Vårdbolag försöker att debitera operationer på personer som redan avlidit och tar betalt för prover som inte skickats på analys.
Enligt uppgift har region Stockholm ingen riktigt bra koll på hur mycket fusket kostar. Men mellan 2016 och 2021 polisanmälde regionen misstänkta brott för över 90 miljoner kronor.
Det ligger sannolikt i farans riktning att fusket är mer utbrett än så, under 2022 var regionens sjukvårdsbudget 70,6 miljarder kronor. Det är en maffig kaka som många vill kapa åt sig av.
Det är självklart märkligt att regionen inte tidigare insett vikten av att rätt vårda skattepengarna. Samtidigt är det inte helt förvånande eftersom ett nyliberalt mantra är att privat per definition är bra.
För oss som har mer normala perspektiv än de två som dominerar debatten, nämligen att privat utförande löser allt eller bara är skräp, så framstår problemet som självklart.
Sjukvården i region Stockholm är skattefinansierad och politikerstyrd. Det innebär att man får in en massa skattepengar som ska fördelas genom kompromisser mellan olika politiska ideologier.
Det innebär inte att pengarna fördelas där de gör mest nytta. I bästa fall fördelas de till funktioner som den politiska majoriteten för dagen anser vara mest behjärtansvärda. Skillnaden mellan det och optimal nytta är milsvid, dessutom innebär det att man missar kontrollen över flödet av pengar.
Om vi därtill lägger oärliga utförare av vård och en befolkning som, minst sagt, är mer benägen att söka sjukvård uppstår en giftig mix.
Lösningsalternativen kan då vara flera. Ett är givetvis att helt enkelt förbjuda privat vård, i hemlighet är det givetvis det som den nuvarande socialistiska majoriteten i region Stockholm önskar sig mest av allt.
Att man inte gör det beror på att vårt nuvarande sjukvårdssystem inte helt enkelt låter sig rullas tillbaka till ett förmodat idealtillstånd som rådde tidigare. Det skulle helt enkelt gå på arslet rejält.
Ett annat är den förvarande metoden med centraliserad byråkrati, det är ju inte så att man inte haft någon kontroll innan. Den har bara varit sämre och stramas nu upp.
Problemet med det är att byråkrati kostar pengar som istället skulle kunna läggas på vård åt stockholmarna, samt givetvis ännu mer dokument och kontroll. Systemet blir tungrott.
Självklart finns det ytterligare ett sätt. Men det vill inte politiker och vänsterblivna kännas till. Det skulle nämligen innebära att politiker och regionbyråkrater skulle få söka andra utkomster. De vänsterblivna syltryggarna förlorar i sin tur det högt aktade ”demokratiska inflytandet”, låt vara att de inte utnyttjat det särskilt väl eftersom misstänkta brott för över 90 miljoner skattekronor polisanmälts mellan 2016 och 2021!
Man skulle helt enkelt kunna sluta att finansiera alla regioner ur det skattefinansierade ymnighetshornet.
Om man istället för att betala skatt hystade upp ur en privat försäkring så skulle nog slipstenen dras på ett annat sätt. Privata försäkringsbolag har nämligen alla skäl i världen att konkurrera genom hela transaktionen. Sannolikt skulle de redan från början reagera på om läkare och vårdbolag, eller försäkringstagare för den delen, kostar mycket pengar.
Politikers främsta motiv är att styra över folk och skriva dem på näsan om just sin ideologis förträfflighet.
Här är det givetvis viktigt att förstå ett mycket grundläggande faktum. Folk blir inte ärligare för att man betalar en privat försäkring, men skälen att att ha en bra kontroll ökar eftersom det annars börjar kosta mycket pengar.
Det är rimligtvis något som regionerna, deras politiker och byråkrater saknar (eller har saknat), eftersom Västra Götaland införde kontrollfunktionen så sent som 2019 och Stockholm gör det först nu.
En tanke som (nu) slagit politikerna är sannolikt följande: ”tänkte inte på det!”
Att man skulle våga resonera på det sättet är dock uteslutet. Man tror att politiska beslut ska kunna rätta till tidigare felaktiga politiska beslut. Ivrigt påhejade av byråkraterna är man eftersom dessa inte vill förlora sin jobb. De vänsterblivna kämpar för sitt ”demokratiska inflytande”.
Förlorarna är som vanligt de som betalar kalaset och behöver sjukvård, i detta fallet stockholmarna!
