Funderingar
Nedanstående text kan av lipsillar uppfattas som misogyn.
Ibland måste man sätta sig ner för att sortera och reda ut, jag kallar det för att genomföra Funderingar.
Idag ska jag huvudsakligen fundera över samtidens förvirring, vi börjar med dysfunktionella flickebarn.
På den galan som kallas P3 Guld dök tydligen flickebarnet Zara Larsson, till yrket sångfågel, upp i ett klädesplagg (som efter en okulär kontroll av undertecknad möjligen med viss nöd kan kallas klädesplagg) med ett ett tryck på som associerades till en norrman med nynazistiska böjelser.
Till råga på allt har karln var dömd till fängsligt förvar efter att ha begått mord!
Om detta kan man tycka vad man vill, dock får Zara Larssons omsorg om klimatet högsta betyg då plagget måste betecknas som synnerligen klimateffektivt med tanke på den ringa tygåtgången.
Det som skaver, som det heter på vänsterspråk, är Zara Larssons reaktion när Aftonbladet ställer henne mot väggen.
”Oopsie, hade ingen aning. Tyckte mina kläder såg coola ut bara. Det var ju olyckligt” Är svaret som tidningen får. Vilket får sägas vara ett ganska aningslöst svar från en som skröt om hur hon röstade på Vänsterpartiet i 2022 års val.
Eller så bevisar det den gängse hypotesen som alla vi på den politiska högerkanten har och står för. Nämligen att på den yttersta vänsterkanten samsas kommunister och nazister ganska bra.
Vad gäller Zara Larsson måste vi förstå ytterligare en sak. Hon kan uppenbarligen inte riktigt hållas ansvarig för sina handlingar av för oss andra okända anledningar. Om så vore fallet skulle det nämligen vara ett jämrans liv och kiv vid detta laget.
Men det skulle självklart vara lättare att ta henne på mer allvar om en mer genomarbetad kommentar än ”Oopsie” kommit över hennes läppar.
Det andra förvirrade flickebarnet är en fotograf och konstnär vid namn Arvida Byström. Hon blev uppmanad att yta på sig ett par jeans vid den årligen återkommande Guldbaggegalan.
Om jag beskriver hennes arbete kanske ni förstår varför. En artikel i DN sammanfattar det såhär: ”Tillsammans med sexdockan Harmony utforskar hon människans rädsla för avbilder som är vackrare än vi själva.”
Texten i DN har en ganska träffande överskrift: ”Jag hade för mycket social ångest för att fotografera andra”
Någon vidare ångest för att klä sig på ett sätt på Guldbaggegalan som skulle göra en sexarbetare på Reeperbahn grön av avund tycks hon bevisligen inte lida av. Givetvis har landets kvällspress lagt ut bilderna till allmän beskådan.
Vilket alltså av det ena eller andra skälet, det är faktiskt lite oklart vilket, blev en tillsägelse att klä sig på något.
Någon värre nöd verkar det inte gå på Amanda. Hon bor tydligen i Los Angeles och har jobbat för Gucci, Absolut Vodka och andra drakar.
Om man frågar mig, vilket ingen gör eftersom jag är en vit medelålders man som helst bör lägga sig ner och dö fortare än kvickt, så verkar det nästan som dessa båda unga människor är medvetet provokativa. Det är inte så lite, utan i själva verket det mesta av deras unika förmåga att vara sådär härligt frigjorda och hypersexuella som är deras unika födkrok.
Vilket givetvis är dem väl unnat, saknar man talang får man sälja på annat!¹
Jag ska avsluta med ett frihetligt perspektiv på idrottsutövning. Bör Sverige bojkotta arrangemang där ryska och vitryska idrottare deltar?
Svaret på den frågan är mycket enkelt, det är upp till respektive idrottsman och kvinna att bestämma. Jag som politiker kan åtminstone inte kräva varken det ena eller andra av dem. Utövar man idrott på den nivån att man tävlar i internationell konkurrens måste man vara uppgiften mogen att fatta beslut i sådana frågor och ta konsekvenserna av besluten man tar. Att sådana beslut behöver tas är ett oomkullrunkeligt faktum.
Det är förövrigt självklart att idrotten inte ska skattefinansieras av samma anledning, det riskerar att bli en ordentlig intressekonflikt av dylika stolligheter.
Jag hoppas att jag nu sorterat och rett upp något i samtidens förvirring!
- Som den äldre sånglärkan Linda Bengtzing, hon krattar tydligen manegen för en större återkomst genom att komma ut som bisexuell.
