Frys Svenne!

En import av el motsvarande produktionen av tre kärnkraftsreaktorer räddade Sverige från att frysa fast den gågna vintern.

Det var det som var behovet när kylan var som störst. Enligt Svenska kraftnät hade det kunnat bli kritiskt om inte svenskarna sparat på elen. Detta är givetvis ingenting vi bör låta oss förvånas oss över. I Halland frös kollektivtrafiken fast eftersom det visade sig att biodieseln inte fungerade som tänkt när det blev runt 16 grader kallt.
Vi kan tänka oss att det sistnämnda gav upphov till förvåning hos Hallandstrafiken ledning, de tänkte nog att ”detta såg vi inte komma”.

Vad gäller landets elförsörjning är det nog så att de som är högst ansvariga för att vi klarade vintern med ett nödrop, det vill säga miljöphascister och annat löst folk, varken fäller några tårar eller är särskilt snabba med att dra några slutsatser av händelsen som sådan. Det är nämligen ett oomkullrunkeligt faktum att vi klarade av det, så långt är alltså allting gott.
Att bara andas om att det gick med ett nödrop skulle dessutom antyda att vi har problem med kalla vintrar. Det vore lika med att svära i klimatkyrkan. Sådant går inte för sig eftersom världen är planerad att gå under inom överskådlig tid!

I den av skattemedel subventionerande tidningen SvD (SvD Näringsliv, nätupplaga 2023-04-02) kan vi läsa följande sammanfattning av situationen:
”Det totala antalet timmar då Sverige var nettoimportör av el under vintern landade på 147 timmar eller totalt sex dygn, något fler än under förra vintersäsongen på 140 timmar. Även om antalet timmar med nettoimport (import minus export) var nästan oförändrat var nettoimporten desto större när den väl behövdes, 142 GWh jämfört med 87 GWh förra vintersäsongen.”

Det är klart en otacksam uppgift att rapportera om statens grava tillkortakommanden när man samtidigt subventioneras av skattepengar från samma stat. Det är själva definitionen av balansakt på slak lina när man påstår sig ha ett uppdrag att rapporteringen skall vara ”oberoende”.
Självklart är det så att populasen utanför fjollträsk, där tidningen produceras, inte riktigt kan anförtros uppdraget att helt och hållet begripa sitt eget bästa.
Men siffrorna kan analyseras på följande sätt.

Andelen timmar vi var nettoimportörer av el ökade med 5 procent och nettoimporten ökade med drygt 63 procent!
Om vi nu antar det rimliga och inte faller i fällan att tro på klimatjönsarnas katastrofscenarier som dikterar jordens snara undergång i eld och aska så får vi hoppas på följande inför nästkommande vinter!

Antingen att världsfred omedelbart infinner sig och framför allt Putte återupptar sin export av lusbillig gas till centraleuropa. Då blir åtminstone elen vi importerar relativt billig.
Eller att någon i ministären Uffe uppfinner en mirakelmetod att utvinna elenergi i princip gratis och utan någon dyr infrastruktur ur luften.
Alternativt, att vi helt enkelt lägger ner det moderna samhället som sådant och återgår till något slags förmodernt jordbrukarsamhälle.
Om inte kan det i värsta fall vara så att vi kommande säsong behöver en nettoimport under drygt 154 timmar av drygt 213 GWh.

Svenska kraftnäts driftschef Pontus de Maré betonar i sammanhanget två saker, dels att det är en rackarns tur (även om han inte väljer att formulera sig precis så) att vi sitter ihop med övriga Europa. Samt att det aldrig var någon riktigt allvarlig kris för att elen skulle kopplas bort.
Jag å min sida kan i mitt stilla sinne undra över den guldsits vi haft att bestiga om Sverige inte lagt ner sex fullt fungerande kärnkraftsreaktorer sedan 1999.

Då skulle vi inte behövt importera ett behov motsvarande tre kärnkraftsreaktorer utan istället varit kungar på den europeiska elmarknaden. Nu befinner vi oss i den högst penibla situationen att ett av världens mest industrialiserade och elintensiva länder tvingar sin befolkning att spara på elen under den sedan urminnes återkommande period vi känner som vinter.
Så är det, frys Svenne och var lycklig!