Frihetstidens slut?

Frihetstidens slut? 1

Är det frihetstidens slut vi upplever?

Det borde vara en relevant fråga att ställa sig för varje svensk. Men att socialister, med andra ord de som röstar på något av de nuvarande riskdagspartierna, gör det är väl att hoppas för mycket.
För majoriteten av dem är exempelvis Nato-medlemskapet ett bevis på ökad frihet, de som tycker illa vara om Nato anser att EU är frihet.

Vi kan börja med att fråga oss om delaktighet per definition är ökad frihet. Svaret är givetvis nej. Däremot innebär det att fler ska göra sin talan hörd, besluten blir svårare att fatta och en ohemult stor kontrollapparat måste tillskapas för att se till att det blir ordning och reda. EU i ett nötskal med andra ord.
Att svenska salongskommunister tycker det är bra och rättvist kan jag förstå. Det påminner dem om det ärorika Sovjetunionen, en brutal kollos på lerfötter.

Det finns, anser nog många utan att säga det högt, ytterligare fördelar med EU. En är att det är ekonomiskt intressant att jobba för klubben samtidigt som man får möjlighet att bestämma över en hel massa människor. Det bästa av allt, man kan i princip smita undan personligt ansvar eftersom slutresultatet blir en soppa av kompromisser.
Då kan du alltid påstå att du åtminstone försökte ditt bästa och har lärt dig läxan, blir du omvald kan du ta med dig lärdomarna och göra ännu bättre ifrån dig nästa omgång!

Bäst är väl ändå att inneha någon byråkratisk befattning och verka i kulisserna. Den naturliga undanflykten blir då att du bara implementerat politikernas beslut. Att politiker i själva verket kan styras hårt av byråkrater behöver du inte nämna i sammanhanget.

Nato är ett kapitel för sig. I Stora Grabbars Klubb ska vi känna oss säkra enligt den officiella berättelsen. Klubben där vi skriver under på att skynda till Erdoğans hjälp efter hans hårdnackade motstånd, han firar för övrigt med att Putte på statsbesök. Samma Putte som vi enligt Nato-anhängarna bör leva i skräck för.
I Nato kommer vi få äran av att ha amerikaner som överchefer. Man kan säga mycket om USA, men dess statsförvaltning är inte mycket att hänga i julgran om vi ska vara ärliga. För min del kvittar det om en republikan eller demokrat är högsta hönset, det känns inte tryggt alls.

Har vi alls haft en frihetstid i det moderna Sverige? Jag vill påstå att statsmakten alltid haft ett stort inflytande i modern tid men nu börjar den dra åt sig öronen än mer. Problemet är att folk jublar eftersom folket själva saknar visioner, orsaken till det är att politikerna tagit ifrån dem möjligheten till framtidsoptimism.
Politikerna har helt enkelt saboterat våra möjligheter genom ogenomtänkt politik. Nu försöker man laga det genom ytterligare ogenomtänkt politik.

Sveriges folk är den misshandlade som stannar kvar hos misshandlaren eftersom den lovar att bättra sig. Liknelsen haltar givetvis betydligt eftersom det är folket som valt sina politiker, men i brist på bättre är den det bästa jag har.
På fullt allvar tror människor att dagens politiker ska fatta klokare och bättre beslut än gårdagens stolpskott. Jag önskar nästan utbrista: Källa På Det!

Vi behöver inte mer överordning, vi behöver mer lokal ordning. Vi behöver byalag som sätter sig ner och diskuterar, vi behöver kvarter som sluter sig samman och folk som frivilligt bestämmer om det som berör dem i vardagen.
Vi behöver minimala, om ens några, skatteuttag för att låta människor själva bestämma över vad de vill lägga pengarna på. Vi behöver demokrati som är lokal och fri från dem som lever och andas makt, de kan få gräva diken eller göra av med sin energi på annat lämpligt sätt.

Tänkte vi så och kastade all dödvikt överbord skulle det kunna vara en frihetstidens gryning vi såg fram mot!