Frihet eller Fångenskap
Vad väljer du, frihet eller fångenskap?
Frihet som betyder ansvar och självbestämmande. Fångenskap innebärande att du är omhändertagen från vaggan till graven och tvungen att underkasta dig statsmakternas förtryck!
För de flesta är svaret utan tvekan frihet, ingen vid sina sinnens fulla bruk önskar väl fångenskap?
Men frågan är då vad vi betraktar som frihet?
Är ekonomiskt välstånd frihet?
Om så är fallet är de flesta svenskar att betrakta som fria människor jämfört med stora delar av jordens befolkning. Faktum är att människor som lever under betydligt knaprare omständigheter riskerar liv och lem för att komma hit och få sig en bit av kakan.
Möjligen kan man väl påstå att vi som pyntar upp med stålarna, och tycker att vi kunde använda dem till bättre saker, är de enda som lider av det.
Något vidare värda att lyssna på är vi nog inte eftersom statsmakterna gör sitt bästa för att skälla oss för främlingsfientliga och rasister.
Vissa vill hävda att skattefinansierade transfereringssystem är ett stort mått på frihet. Genom dessa kan man nämligen omfördela välståndet som produceras i ett samhälle.
Åt dem som inte har kan då varda givet.
Tanken bygger givetvis på den naiva föreställningen att alla som betalar skatt i grund botten är elaka människor som, oförmögna att känna empati som de är, under hot om våld måste avtvingas sina pengar för att ge till dem som inget har.
Jag vill påstå att svensken i gemen, åtminstone om man röstar på det nuvarande riksdagspartierna, har misstagit ekonomiskt välstånd för frihet. Vidare att alla bidrag som administreras genom myndigheters försorg, av mina/våra skattepengar, är stöld.
Det finns inget som bevisar att människor skulle lämnas att svälta ihjäl i mitt idealsamhälle.
Att det inte finns några rikslikande lagar innebär inte att kommunerna skulle kunna besluta om att vissa invånare skulle kunna få bidrag. Men en sak som förmodligen inträffar är att det blir mycket olika från kommun till kommun.
Kanske skulle det, i bästa fall, betyda att en organisk förändring tar sin början. Krav börjar ställas och en del finner det för gott att flytta någon annan stans?
En vanlig missuppfattning är att landet blir fattigare om skatteupptaget minskar. Sanningen är snarare att pengarna inte hamnar under statsmakternas fögderi.
Det gör givetvis ingenting om man har en nattväktarstat, den är mindre, vassare och billigare till sin natur. Mer än något annat tappar den sin makt över kommunerna.
Stolleprov av den sorten att man ska kunna köra över folk när det gäller exempelvis vindkraftverk kommer minska betydligt. Staten kommer inte ha råd att hålla en massiv bidragsmigration under armarna tills migranterna dumpas ute i kommunerna.
Mitt speciella hatobjekt över alla andra, ”medborgarlön”, kommer inte kunna genomföras på nationell nivå. Hur den enskilda kommunen ställer sig i frågan har jag givetvis inga synpunkter på.
Vill kommuninvånarna ge sig själva sina egna pengar i bidrag varje månad är det deras ensak. Min gissning är de vill undvika rundgången som kostar mer än den smakar. Eländet ska ju administreras även på kommunal nivå.
Det märkligaste som inträffar med de pengar vi betalar i skatt blir lite finare än dem vi behåller för privat konsumtion, sparande och investeringar.
Jag har aldrig förstått varför folk i allmänhet är av den uppfattningen att andra är bättre än jag som individ att fälla avgörandet om vad som är gott och rimligt.
Eller för att säga det rakt ut. Varför min frihet, ekonomisk och annan, skall beskäras därför att andra påstår att det är bra!
Jag tycker det är dags för riktig frihet och är de facto redo att betala för det i reda pengar. Jag är nämligen övertygad om att de ekonomiska hjulen, som till viss del hålls igång med artificiella medel i dagens läge, kommer snurra långsammare när vi tvingas ta större ansvar själva.
Konsumtionen blir mindre omfattande när vi måste se om vårt hus om inte det allmänna står för kulorna i bistrare tider.
Som bonus slipper vi att multinationella företag har stenkoll på oss. Vi slipper en fördummande stat som utövar kontroll över oss. Vi kommer ta hand om varandra istället för att bli omhändertagna av andra.
När jag kommer in i riksdagen börjar jag arbeta för individens frihet!