Frihet

Det finns ett stort problem i Sverige, människor önskar inte frihet.

För mig som av tvungna skäl befinner mig på den ”sociala plattformen” Twitter framstår det med pinsam självklarhet. Önskemålen går i motsatt riktning, människor strävar efter att underkasta sig mer styrning inte bara från staten. Idealsituationen verkar tyvärr vara överstatlighet.

Jag skulle, i all blygsamhet givetvis, vilja påstå att det är en dålig lösning om man vill att politiker som skapat problemen från första början också ska lösa dem. Ännu sämre torde det bli ju längre bort beslutsfattandet flyttar.
Vad som gäller lokalt är mycket sällan bra för de som lever på ett annat ställe. Centralt fattade beslut i sin tur tar sällan hänsyn till lokala problem och behov.

Just det om lokala problem och behov kom i blixtbelysning under fredagen. Så är det nämligen att vissa av oss som bor någorlunda på vischan är beroende av en fungerande busstrafik. Som tur har vi tidvis en dylik där jag bor, undantaget är tydligen när det blir för kallt och biodieseln fryser fast i bussarna.¹
Beslutet att använda biodiesel har fattats centralt, sannolikt både med miljö och ”klimat” i åtanke. Vi som nyttjar bussarna är dock mer intresserade av att de faktiskt kommer i tid och transporterar oss dit vi ska.

Ett av politiker tillskapat problem är Sveriges skolsystem. Det blir inte bättre av den djupt rotade tanken på vårt land som ett slags moralisk stormakt med ansvar för att ta emot, föda och klä allsköns bidragsmigranter.
För många förvirrade själar ligger hela problemet i den synnerligen aparta (och typiskt svenskt nyliberala) lösningen med så kallade ”friskolor”.
Kommunala skolor sägs utarmas på resursstarka elever och står där med svarte Petter samtidigt som ”friskolornas” ägare plockar ut ohemula vinster och ger eleverna glädjebetyg.

Tanken på kommunala skolor (som så att säga, fast inget vågar säga det rakt ut, sitter där med det obildbara drägget) bygger på teorin att utbildning har en socialt utjämnande effekt. Detta sker teoretiskt inte bara genom att den arbetardottern får utbildning enligt samma läroplan som direktörssonen. Att de går i samma klassrum anses också viktigt enligt förhärskande teoribildning på vänsterkanten.
Det yttersta beviset för detta är att flickor i svenska skolor åtminstone tidigare har utnyttjats för att sära bråkmakare i klassrummet åt som så kallade ”kuddflickor”.

”Friskolorna” har effektivt slagit sönder detta genom att i stor utsträckning vända sig till den krävande och i anden mycket fattiga medelklassen, som dock är tillräckligt pekuniärt rik för att kunna belåna sig över taknocken och resa till fjällen samt Thailand, med sina tjänster.
Viktigt att komma ihåg är att ”friskolorna” lyder under samma regelverk som kommunala skolor. Man följer också samma läroplaner och kontrolleras av den statliga myndigheten Skolinspektionen.

Problemet som få vuxna människor i Sverige reflekterar över ligger i att skolan, vare sig den är kommunal eller ”fri”, bygger på skattefinansiering och statliga läroplaner. Det är ur ett frihetligt perspektiv inte bara djupt orättvist utan också rentav farligt.

Många vänsterblivna människor bli förskräckta när man för fram tanken på att nuvarande system är skadligt. Vad de inte förstår är att majoriteten av Sveriges vuxna människor, till och med de själva, faktiskt är kapabla att tänka själva och fattade välgrundade beslut gällande sina barns bästa.
Slapp de betala pengar till kommun och stat skulle de kunna allokera dem mycket bättre själva. Det finns inte heller något som säger att de skulle bli mindre solidariska med mindre bemedlade människor bara för att de slutar betala skatt. Inte heller att den befintliga eller framtida lärarkåren plötsligt skulle genomgå en katastrofal intellektuell nedgång.

Inget säger heller att fler föräldrar än vad man först tror är tillräckligt kompetenta att bedriva hemundervisning.

Jag misstänker att många vuxna är rädda för friheten eftersom den också innebär ett betydande ansvar. Dessutom, och vad värre är, risken är betydande att man får växla ekonomisk framgång mot frihet. Det är kanske där som skon skaver mest för många. Tanken på att alla utjämningssystem försvinner är helt enkelt outhärdlig, man vill hellre förlita sig på statens påstått trygga famn än att kasta sig ut i en okänd värld där man får pröva sig fram. Hellre låter vi det hanka sig fram än tar chansen till att utföra stordåd.

Det är därför människor i Sverige inte önskar frihet!

1. Enligt rapporter från mina kunskapare inträffade det även på andra håll i Sverige.