Fred i vår tid?

Jens Stoltenberg har ännu en gång briljerat med sin intellektuella skärpa och från München gjort ett uttalande som slår oss vanliga skattehjon med häpnad!

”Putin planerar för mer krig”, säger han. Vem hade kunnat se det komma? Alldeles säkert inte hans svenska politiska syskon i Socialdemokraterna som i det flesta frågor som rör samtiden framstår som gravt synskadade eller åtminstone väldigt närsynta utan lämplig korrektion. Detsamma gäller väl också övriga deltagare på säkerhetskonferensen som är hans scen denna gången.
Alla övriga människor med något så när adekvat verklighetskontakt kom givetvis till den slutsatsen redan dag ett av Puttes bekrigande av Ukraina, detta alldeles oavsett om vi tycker Putte har det minsta legitima skäl för sitt handlande eller ej.

Det mest anmärkningsvärda uttalandet under säkerhetskonferensen i München gjorde emellertid Finlands statsminister Sanna Marin, hon sa enligt SvD följande: ”Nu måste vi lära oss läxan. Och den huvudsakliga läxan är att inte vara naiv. Vi kan inte vara naiva. Jag vill också ha en vacker värld som är god, säker och där vi inte behöver lägga pengar på militär. Jag vill också ha den världen. Men den världen är inte verklig.”

Om vi försöker bena ut vad dessa människor verkligen säger och vad som rör sig i deras huvuden kan vi börja med att konstatera det självklara. Politiker lär sig aldrig av historien och är aldrig redo att tänka längre än näsan räcker.
Redan under första halvan av 1900-talet yrade Chamberlain om ”fred i vår tid”. Då hade ändå han personliga erfarenheter av första världskriget. Men vad mer var, han torde haft fullt insikt i konsekvenserna av den ”fred” som första världskriget ledde till. I efterhand kan vi lugnt konstatera att en viss tysk korpral inte delade hans åsikter.

Därefter kan vi fundera över vad Putin tänker på när han betraktar världskartan och Natos positionering kring hans land. Han kan konstatera att Sovjetunionens forna kolleger inom Warszawapakten nu i en oroande omfattning gått med i Nato.
För en gammal tjeckist som Vladimir Putin är detta såklart ett hot mot moder Ryssland oavsett västs enträgna försäkringar om motsatsen.
Detta gäller helt oavsett vad människor och politiker i väst tycker och tänker, samt alldeles oavsett vad vi härstädes har för synpunkter på Rysslands verkliga och upplevda säkerhetsintressen.

Den viktigaste läxan som måste dras, och den som väst har svårast att begripa, är ändå den om kapitalism/demokrati och värderingar. Bara för att vi inför kapitalism följer inte med någon automatik det vi kallar ”demokrati” och våra ”värderingar” med som ett brev på posten.
Vill man göra sig riktigt obekväm, och det har jag inga problem med, så är det bara att konstatera det självklara. Nämligen att det är inte heller önskvärt.¹ Vi borde kanske sammanställa ett utbildningsmaterial till framtida spekulanter till framträdande politiska poster som förklarar utvecklingen i Ryssland och Kina de senaste 50 åren?

Västvärlden har givetvis en del hemläxor att klara av. En mycket relevant fråga som vi kan ställa oss är varför just vi tror oss utgöra en sorts riktningsvisare för hela världen. Vad är det som får oss att tro att andra länder ser oss som en lämplig norm?
Eller för att tala fullständigt klarspråk, är det inte dags att vi alla till mans och kvinns börjar stå upp för vår egen suveränitet istället för att tvångsmässigt försöka utradera våra unika egenskaper till förmån för en enda rosa sörja som inte duger någonting till.
Det finns nämligen ingenting som direkt blir bättre av att vi inför en riktningslös överstatlighet som syftar till att alla ska få säga sitt medans vi inte klarar av att få någonting gjort.

Självklart kommer Putin fortsätta med sitt krig tills han vunnit eller slagits i grunden. Det finns ingen skillnad i den ryska mentaliteten idag jämfört med den sovjetiska under andra världskriget. Det kan varken västliga demokratiutopier eller rövarkapitalism ändra på.
Sanna Marins drömvärld får hon hålla för sig själv. Vi som är realister begriper det helt uppenbara, den som inte bara är bäst beväpnad, utan också bäst tränad att hantera sin vapen, är den som vinner.

Fred i vår tid är ingenting vi ens kan drömma om!

1. Vårt sätt all leva är inte per definition varken det enda eller bästa sättet att leva på bara för att vi föredrar det. Argumentet är åtminstone väldigt svagt!