Förvånande?

Är det förvånande att demokratiaktivister avrättas i Myanmar?

Svaret är givetvis nej. Vad som däremot är märkligt att dessa avrättningar ska utgöra ”en väckarklocka för världens alla demokrater” (Liberala nyhetsbyrån 26/7-2022).
En mycket rimlig fråga är militärdiktaturen blivit så avskyvärd i och med dessa avrättningar? Enligt min och många andras mening var den bra rutten från början.

För befolkningen i Myanmar finns det ett mycket bittert faktum att hantera. Landet är helt enkelt inte värt att bry sig om i en geopolitisk mening, de åtråvärda naturtillgångarna är få och närheten till regionala storpotäter svårhanterad.

Kontentan av det blir att militärdiktaturen därstädes måste skita rejält i det blå skåpet för att kvalificera sig för intervention. Vilket man aktar sig nogsamt för att göra. Förtryck av den egna befolkningen, inbördeskrig, tortyr och avrättningar av demokratiaktivister kvalificerar inte in dem i intresseligan.

Det skulle givetvis bli annat ljud i skällan om man hittade någon sällsynt naturtillgång i landet, eller om burmeser började störta flygplan in i byggnader i USA. Då får i alla fall farbror Biden svårt att inte lägga sig i. Om inte så lär eländet fortsätta under oöverskådlig tid.

Saken är givetvis den att Liberala nyhetsbyrån är nödd och tvungen att producera texter om väckarklockor för världens demokrater. Det ligger så att säga i pliktskyldighetens natur att göra så.

Problemet med demokrati är att det är en extremt svår princip att tillämpa. Det beror dels på att ingen egentligen har en aning om vad demokrati innebär, dels på att många länder utanför västvärlden inte är särskilt intresserade av att tillämpa dess principer. Åtminstone inte vad vi i västvärlden anser vara demokratiska principer, som bekant är vi inte ens i Sverige eniga om dessa.

Ytterligare en svårighet är att försöka tillämpa dessa principer med våld. USA har med glatt mod och solsken i blick försökt sig på det ett flertal gånger. Vi kan konstatera att resultatet i senmodern tid varit mycket magert.

Den enda gången man åtminstone i teoretisk mening lyckades var efter andra världskriget. Fast då med hjälp av en kommunistisk diktatur och till priset av att Centraleuropa maldes till grus och delades av en järnridå.
I Japan satte man in domedagsvapen för att tvinga de kejserliga styrkorna till kapitulation, man avslutande ett oerhört lidande bland militärerna med ett oerhört lidande bland civilbefolkningen.

Därefter har man försökt och försökt utan att lyckas särskilt bra, Korea delades av och Vietnam gick helt åt skogen. Irak är inte precis ett föregångsland och Afghanistan lämnade bokstavligen med benen på ryggen.
Med tanke på Myanmars läge på världskartan är det helt osannolikt att man ger sig på det, Kina skulle ta det som intäkt för att man hotade dem. Alldeles oavsett om hr. Biden helt eller delvis går i deras ledband så vill USA inte för sitt liv reta kineserna i onödan.

Säkerligen är det så att även Liberala nyhetsbyrån inser de praktiska svårigheterna med att införa demokrati i Myanmar. Men precis som i andra vänsteristiska sammanhang gäller det att slå lite på trummorna från tid till annan, det gäller att markera!

Enligt uppgifter har inte mindre än 15000 medlemmar av motståndsrörelsen gripits sedan militärkuppen i fjol.
Amnesty meddelar att nära hundra människor dömts till döden i rättegångar som genomförts på alla andra sätt än vad som kan kallas regelrätta. Vi kan nog lugnt anta att fler människor än så avrättats utan någon rättegång alls.
Vi ska också komma ihåg att styret under nobelpristagaren Aung San Suu Kyi inte var en söndagspromenad det heller.
Men det är alltså nu som världens alla demokrater ska vakna?

Jag kan meddela att det har man inte tid med när det under flera dagar kan vara högsommarvärme i Europa, när dödsmördarpandemier som de flesta överlever härjar och ryssen Putte riskerar hela klimatpolitiken genom att stänga av gasen till Europa (för att han inte får vara ifred och utöka sitt rike, något han varit klar med att han önskat göra från början).

Då väger folkets lidande i Myanmar lätt för västvärldens demokrater. Solskydd är dyrt, flygskam ångestfyllt och munskydd och restriktioner jobbigt. Dessutom riskerar de att frysa arslet av sig till vintern.
Myanmar får ställa sig i kön, det är inte alls förvånande!