Förvånad?

Numera är det sällan jag blir förvånad.

Jag blir det definitivt inte när en kvinnlig lokalpolitiker från Cekten glatt låter sig avfotograferas, komplett med huvudduk, i den lokala moskén.
Inte ens darrar jag på manschetten när jag läser vad hon uttalat om besöket. Nämligen att: ”Här var liv och rörelse, massor av barn på plats för att lära sig arabiska och umgås.  Så fint, hoppas att fler politiker och tjänstemän kommer hit och pratar för att nå samförstånd och hitta samarbeten för allas bästa”¹

Möjligen rycker det lätt i ögonbrynet när jag förstår att imanen hon avfotograferas med är ingen mindre än Mouad Zamzam, även kallad Abu Saad.
Den minnesgoda läsaren kommer säker ihåg honom som föreläsare hos den numera nedlagda föreningen Sveriges förenade muslimer (SFM).

Muad Zamzan, ellert om det ska vara Abu Saad, uppmärksammades för en del odödliga uttalanden. Bland annat att tolvåriga flickor hamnar i helvetet om de inte täcker sig.
Under samma föreläsning, i den mån muselmansk rappakalja kan definieras som varandes en föreläsning, yttrade han också följande: ”Om du kom hit och hittade en choklad som är täckt med papper, och en choklad utan papper. Vilken ska du ta? Den med papper! Varför? Den är ren och fin, ingen som har rört den”

Det sistnämnda kan givetvis inte på något sätt missförstås. Fruntimmer som inte klär sig som enmanstält är att betrakta som ”haram” (förbjudet).
Vad gäller det sistnämnda kan man konstatera att det muselmanska synen på hur en slipsten skall dragas varken förbjuder våldtäkter eller den populära sysselsättningen balkongflygning.

Enligt lokalblaskan Hallandsposten fick SFM 2017 betala tillbaka en halv miljon kronor i statliga bidrag till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Ett av skälen var, enligt myndigheten, att man anlitat föreläsare som uttalat sig nedsättande om kvinnor.

Men åter till ryckningarna i ögonbrynet. De lugnar ner sig när jag betänker att lokalpolitikern är från Cekten. Partiet har ju, gudbevars, en sorts kulturell muslim som chef.
Eftersom han och partiet ligger pyrt till i alla möjliga förtroende- och opinionsmätningar som man kan hitta har väl påbud utgått att man ska ställa sig in hos nya väljargrupper.
Cekten har helt enkelt insett att det som fordom var deras kärnväljare numera är räddningslöst förlorade.

Formuleringen ”Här var liv och rörelse, massor av barn på plats för att lära sig arabiska och umgås. Så fint, hoppas att fler politiker och tjänstemän kommer hit och pratar för att nå samförstånd och hitta samarbeten för allas bästa” uttalar klart och tydligt att det svenska språket är av underordnad betydelse, samt att ”politiker och tjänstemän”² har ansvaret för att ta kontakten med muselmanerna istället för tvärtom.

Min teori om att människor som besöker moskéer i huvudsak är integrationsresistenta, alternativt lätt förståndshandikappade eller både och, delas alltså av politiker från Cekten.
De har också insett det bittra faktumet att skall integration ske med någon reda så gäller det att Sverige och svenskarna tar tag i saken, bidragsmigranterna kan vi inte räkna med i någon större utsträckning.
Så långt som att uttala att vi nåt konsensus om hela migrationspolitiken vill jag dock inte gå.

Enligt politikern är bakgrunden till besöket att kommunen inte alltid lyckas kommunicera med just denna gruppen, det är en mycket mild underdrift.
Mer korrekt är att gruppen helst av allt inte vill kommunicera. Mest av allt verkar den vilja leva på våra pengar och tillse att godiset är väl inslaget.

Det vore klädsamt om Cekten ville inse detta och börja ställa krav istället för att jamsa med. Tyvärr tror jag inte det kommer hända under min livstid.

1. Detta och alla andra citat är hämtade från Hallandspostens nätupplaga 2023-03-09
2. Det politisk korrekta uttrycket är givetvis tjänstepersoner, sannolikt glömde hon bort det i upphetsningen över att vara så himla frigjord med huvudduk och allt!