Förtappad Ungdom

Förtappad Ungdom 1

När man som jag är en vit man med över 50 år i bagaget förväntas det från tid till annan att kritik riktas mot den förtappade ungdomen. Här kommer min version.

I kvällspressen rapporteras om en ung fröken N. som hyrde sig en elsparkcykel. Tyvärr slutade färden med tvärstopp och avtransport till sjukhus där inte mindre är fyra käkfrakturer konstaterades och åtgärdades. Unga fröken N. kommer den närmaste tiden inmundiga endast soppor och drycker. Mitt i all bedrövelse får man ändå konstatera att hon hade rejäl tur och inte gick med vitalare delar av skallen i backen, då skulle det kanske gått riktigt illa!

Vad som fångar mitt intresse är vad fröken N. framför i slutet av texten. Hennes lösning på problemet med att folk drattar i backen när de far omkring på elsparkcykel.

Nu hoppas hon att någon typ av förändring ska genomföras kring hur elsparkcyklarna ska användas – innan fler råkar ut för liknande olyckor.
– Man kanske skulle begränsa de områden som man får åka på och se till att de områdena är anpassade så att det är säkert att åka där.

Varvid jag, en vit man med över 50 år i bagaget, kan tycka att fröken N. definitivt tillhör den förtappade ungdomen. Ingenting har hon lärt sig av sitt vådliga äventyr. Något personligt ansvar är hon inte redo att ta.
Det är minst sagt ledsamt att se de uppväxande generationernas låga tilltro till sin egen förmåga, och övertro på att någon annan hela tiden ska vara där för att styra dem till att fatta rätt beslut.

Särskilt förvånad kan jag inte påstå att jag är.
I själva verket är det så att själva moderniteten med övertydlighet bevisar att vår tilltro till att auktoriteter, myndighetsstyrning och begränsningar av den personliga friheten ska leda oss rätt ökar i skrämmande omfattning.

Jag är bara bekymrad över att ungdomen, som fordom uppförde sig vanartigt och mopsigt, nu i allt större utsträckning efterfrågar regler och styrning. Vad hände med upprorsandan?

En förklaring kan givetvis vara att världen vi lever i blir allt mer komplex och svårförståelig. Eller åtminstone uppfattas så när man har tillgång till så många motstridiga intryck om vad som är rätt och fel.
Det blir helt enkelt svårare att orientera sig i verkligheten.

Den förklaringsmodellen kan bland annat förklara den moderna vurmen för olika typer av dokumentering av allt möjligt vi företar oss, eller tänker företa oss. Ett exempel på det senare är den förhärskande värdegrunden som vi förväntas stå stabilt på.
Den om något är väl tänkt att ersätta det så kallade sunda förnuftet som brukade styra oss förr i tiden.
Om det nu är så att man, och kvinna, förväntas att ha dokument och dokumentation som styr livets alla skeden blir det helt klart svårt att självständigt behöva fatta beslut om och hur man ska framföra en elsparkcykel. Den självklara lösningen är att ropa på mer kontroll från ett anonymt samhälle.

Problemet är att man inför begränsningar av det personliga ansvaret på så många olika nivåer. Vi har dessutom för första gången i historien tillgång till teknik för kunna genomföra det fullt ut utan att det nödvändigtvis upplevs som som särskilt repressivt.

Ett exempel är vaccinpassen som nu man nu på fullt allvar, i Sverige, anser ska användas till att kontrollera vilka som ska få gå i affärer, på konserter eller åka i kollektivtrafik. Regeringen vill förlänga restriktionerna som råder, M sätter sig inte särskilt emot detta. Däremot går de ut på DN Debatt och argumenterar för att öppna Sverige med vaccination och vaccinpass.

Ett annat problem är globala företag. Den absurda situationen råder just nu att talibaner kan twittra obehindrat medan USA:s 45 president, Donald Trump, är avstängd från den informationskanalen. Twitter tar på sig befogenheter att styra den allmänna debatten som de definitivt inte ska ha.
Vem kan inte tycka att det är en fullständigt absurd situation?

Jag tycker att det personliga ansvaret ska återupprättas som grundläggande princip för alla människors handlande. En sak kan vi nämligen vara säker på, om någon ska ansvar för vad vi gör kommer vårt personliga handlingsutrymme snart vara mer än för mycket begränsat!
Frågan är hur vi ska få vår förtappade ungdom att begripa det?