Försvarspolitik

I den bästa av världar, den som mina antagonister inom miljöpartiet drömmer om, existerar inga väpnade konflikter eller hot om väpnade konflikter. Om det mot förmodan skulle uppstå någon form av konflikt är det väl så att miljöpartisten använder dialogsoldater eller en strategi liknande den som Bonobo föredrar.
Vi som är något mer fast förankrade i verklighetens bistra trivialiteter föredrar en väl beväpnad och övad krigsmakt.
Det kan därför vara på sin plats att redogöra för mina synpunkter på försvarspolitiken

En krigsmakt i form av ett militärt försvar är en hörnpelare i den nattväktarstat som jag önskar. Faktum är att alla länder har en krigsmakt på sitt territorium, antingen sin egen eller någon annans.

Sveriges nuvarande politiker arbetar föredömligt hårt för att optimera utsikterna att någon annan ska kunna ockupera oss. Visserligen vill man sent omsider reparera de värsta misstagen och inrätta nya regementen i Arvidsjaur, Uppsala, Göteborg, Östersund, Falun och Kristinehamn.
Problemet är att det endast är i Arvidsjaur, Uppsala och Göteborg som det förekommer militär verksamhet. På de andra orterna får man börja om från noll. I Kristinehamn ligger för säkerhets skull skjutfältet för det presumtiva Bergslagens Artilleriregemente, A9, i Villingsberg 4 mil bort.

Bemanning behövs också, inga officerare ger dåligt med pang för pengarna. För att inte tala om miljöprövningstillstånd. Försvarsmaktens ambitioner på Gotland har stött på patrull av det skälet. Om ryssen verkligen vill sabotera för Sverige går det utmärkt att utveckla den lömska hybridkrigsföringen genom att placera sina lojala officerare inom den svenska byråkratin. Lagarna och förordningarna finns redan på plats, det enda man behöver göra är att utnyttja dem till max!

Permanent infrastruktur är förhoppningsvis på plats 2026-2030, synd bara att A9 i Kristinehamn skall vara redo att köra 2025. Det är illa övervägda planer med andra ord!

I min idealstat finns ingen värnplikt. Det är ganska naturligt med tanke på att en pliktinstitution bygger på ett tvång som är oacceptabelt. Försvarsmakten bygger på en yrkesarmé som kan förstärkas av frivilliga i tider av kris. Jag vill uppmuntra ett frivilligt deltagande i hemvärnsförband, något tvång kommer jag aldrig medverka till.

Försvarsförbund, om sådant är nödvändigt, anser jag att vi söker bland våra grannar. Problemet är att Norge och Danmark som bekant är upptagna på annat håll. Finland lär vi få svårt att övertyga om våra goda avsikter i närtid. NATO är ett meningslöst parti att sukta efter då vi bara kommer få utkämpa demokraternas krig i mellanöstern och/eller var de nu väljer att intervenera nästa gång.

Deltagandet i internationella operationer måste i första hand bestämmas utifrån specifikt svenska intressen, eller ointressen. Jag ser ingen mening alls att skicka svenskar att dö på ärans fält långt borta från hemlandet, om det nu inte specifikt gagnar svensk säkerhetspolitik.

Kärnvapenfrågan är alltid aktuell. I Sverige har vi sannolikt förmågan att snabbt skaffa oss möjligheten till att bygga kärnvapen som teoretiskt kan användas i avskräckningssyfte.
Vi kan också under visst buller och bång skrota internationella avtal och konventioner som hindrar oss i anskaffningen och utplacerandet av stridsspetsarna. Att det kommer bli ett rent ut sagt oherrans liv om vi bestämmer oss för kärnvapen råder det ingen tvivel om.

Återstår då problemet med vapenbärarna. Det är nog där som allt halkar på rumpan, milt uttryckt.
England bygger just nu nya kärnvapenbärande ubåtar, den så kallade Dreadnought-klassen, för det facila priset av 7,75 miljarder pund per båt (2016).
Mycket pengar blir det. Sedan tillkommer allt annat runt omkring. Hamnanläggningar, som inte kan ligga var som helst om man ska undvika att bli instängda i Östersjön. Kärnvapen att utrusta båtarna med. Utvecklingskostnaderna vill jag inte tänka på.
Jag har som utgångspunkt att säga nej till svenska kärnvapen.

Försvarsfrågan är en av de absolut viktigaste frågorna. Den är avgörande för vårt lilla lands framtid.
Om vi inte har en välfungerande krigsmakt som klart uttrycker att det kostar mer än det smakar att angripa oss, av vilken anledning det än vara månde, är risken stor att vi snart nog drömmer oss tillbaka till gyllene eran. Den era när man kunde skratta åt plastpåseskatter och skattesubventionerade el-cyklar för medelklassen…