Försvarsmakten
De flesta svenskar har en märklig inställning till detta med försvarsmakten.
Jag noterar att ÖB under tisdagen gick, som ungdomar kanske eller kanske inte säger, full patte i Nato-frågan.
Han ville varken utesluta kärnvapen eller permanent Nato-trupp på svensk mark.¹
Han sällar sig till en lång svensk tradition av ambivalens över behovet att freda vårt territorium.
I någorlunda modern tid startade denna tradition i och med 1925 års försvarsbeslut som kapade vår militära förmåga med fotknölarna. Höjden av dumhet nåddes dock så sent som 2013 när hr. Reinfeldt kallade försvaret ett ”särintresse”.
Grunden för både 1925 års försvarsbeslut och hr. Reinfeldts uttalande är mycket enkel. Människor vägrar se sanningen i vitögat och tror de lever i det bästa och mest upplysta av tider.
Eftersom historiska kunskaper och därmed givna slutsatser anses kränka både värdegrund och god smak är i princip alla som väljs i allmänna val till sina ämbeten högst obenägna att använda dem i sina beslutsunderlag.
Den som tjatar om ett över tid väl bemannat, gott utrustat och på sina tår ståendes försvar anses för det mesta, och i bästa fall, gravt obsolet och synnerligen upplyst.
Nu kan man kalla ÖB för mycket, men vald till sitt allmänna val är han inte. Han befinner sig på den högsta av mellanchefsposter, den utmärks av att han har att göra snart sagt alla motstridiga viljor nöjda.
De som bestämmer över honom är de folkvalda med en tidshorisont på fyra år till nästa val och skrala fackkunskaper.
De han bestämmer över är (oftare än man tror) ytterst yrkeskompetenta knektar som jobbat mer eller mindre hela sitt yrkesverksamma liv inom försvaret.
Vad som krävs av en sådan chef är att han är ytterst anpassningsbar på gränsen till opportunist. En stor del av sin hittillsvarande ämbetstid har han sålunda tillbringat med att administrera en anorektisk försvarsmakt lämpad för mindre utlandsuppdrag samt att vandra i Pride-parader.
På ett ögonblick var karlstackaren tvungen att vända på klacken och administrera inte bara en Nato-anslutning, utan också den sannolikt mest massiva upprustning försvarsmakten i någorlunda fredliga tider.
Det är tur att han åtminstone kan hålla sina presskonferenser dagarna efter Finlands uttalande om att härbärgera kärnvapen, då låter hans uttalande mindre illa.
Det som vågar lyssna på honom noterar också att myten om vår höggradiga samordning med Nato just är en amsaga. Den svenska integrationen med Nato kommer ta flera år.
ÖB:s uttalande om kärnvapen och stationering av Nato-trupp i Sverige har givetvis en viktig politisk dimension.
Eftersom Turkiets president Erdoğan har synpunkter på Sveriges medlemskap måste ÖB visa sig medgörlig inför den amerikanska administrationen. De måste så att säga ha klara papper på att Sverige är något att satsa på.
Dessutom, förutom att lägga sig platt för USA förser han dem med ammunition när nu Biden sist och slutligen anser att Erdoğan lekt färdigt.
Han kan ställa karln inför fullbordat faktum att Sverige minsann är ett föredöme som är redo både för kärnvapen och permanent truppnärvaro.
Om Erdoğan spelar sina kort rätt blir det kanske turkiska förband som får äran att placeras i den högan nord (med möjlighet att trakassera turkiska regimkritiker bäst de vill utanför tjänstetid!).
Skämt åsido(?), ÖB:s uttalande borgar för dystra framtidsutsikter. Vi måste hålla i minnet en mycket viktig sak, till skillnad från många andra länder har Sverige en tvångsmässig drift att visa sig som den vuxna i rummet och hålla ingångna avtal.
Allt beror nu på hur Erdoğan obstruerar och hur välvillig Bidens administration är, samt givetvis om Tidölaget kan hålla huvudet någorlunda kallt i medlemskapsförhandlingarna.
ÖB har öppnat upp för en anslutning till snart sagt varje pris och jag tror tyvärr inte Uffe kommer neka inbjudningen,
Det enda trösten i bedrövelsen är nog tyvärr att Sverige inte kommer ha något med atombomberna att göra. Då är nämligen risken stor att ordern om avfyrning fastnar i ett samtal om värdegrund, genus och anus!
- Skulle ÖB uttalat sig så för ett år sedan hade han under buller och bång avsatts från sin post och avförts för vård på låst avdelning.
