Försvaret

Vad passar bättre i dessa oroliga tider än att fundera över vårt militära försvar?

Någon civil beredskap finns väl knappast, eller hur? Sjukvården som de senaste åren stått i fokus är bevisligen underdimensionerad både vad gäller platser, utrustning och personal. Vi kan dock utgå från att värdegrunden är stabil!

Den militära krigsmakten är det kanske inte heller så mycket bevänt med. Men den existerar bevisligen och kan mellan uppvisningarna på Stockholm Pride till och med samla sig tillräckligt för att skrämma ryssen från att invadera Gotland.

I Halmstad, där jag framlever mitt liv, verkar vissa befäl dock mest ägna sig åt att runda säkerhetsföreskrifterna rörande överbliven ammunition.
Ett ansvarigt befäl har av försvarets personalansvarsnämnd dömts till 20 dagars löneavdrag för att han sparkat ut överblivna rökhandgranater i en sjö. Extra allvarligt ansågs det vara då han gjorde det inför värnpliktiga.
Nonchalant och oekonomiskt var personalansvarsnämndens dom.

Man konstaterar vidare att officerare och värnpliktiga ”satts i stor risk att skadas svårt”.

Regementschefen överste Mikael Beck anmälde karln när han fick kännedom om saken. I en inlaga till personalansvarsnämnden skev regementschefen ”att den anmälde är en av de mest erfarna övningsledarna på Lv 6 och såg officerens stora kunskaper om ammunition och säkerhet som en förklaring till hans ”norm- och reglementsglidning”.

Med andra ord litet som tuppen i sången om Hönan Agda, gammal och väderbiten. Problemet med den attityden är att ett befäl i varje ögonblick utgör en förebild. Är han en slarver är risken stor att dem han ska vara en förebild för också börjar slarva. Vilket givetvis inte är helt optimalt när man har att ansvara för människors liv och lem.
Jag hoppas han lär sig läxan och skärper hanteringen i framtiden.

En något gladare nyhet är att statsministerrinnan Andersson varit på sitt första officiella besök ute i verkligheten. Hon fick, förhoppningsvis under överinseende av någon i saken mera kunnig, bland annat ratta en stridsbåt 90 under ett besök på Berga örlogsbas i Stockholms mer södra skärgård.
Man kan tänka sig att socialdemokratiska valstrateger grät glädjetårar över bilderna på vårt ytterst kompetenta högsta politiska höns.

Putin kan liksom gå och slänga sig i väggen med sin bara överkropp när Andersson kör stridsbåtar!

Det intressanta är givetvis inte Anderssons uttalande om Ryssland och Ukraina. Inte heller hennes storslagna ord om att Sverige själv bestämmer över sin utrikes- och säkerhetspolitik och vilka vi ska samarbeta med. Det är sanning med modifikation men också så grundläggande att varje politiker i Sverige ska kunna rapa upp det i sömnen.

Vad som kan sägas vara revolutionerande är istället konstaterandet att försvaret inte är ett särintresse.
Vi kan anta att moderutterna gnisslar tänderna över det ganska självklara konstaterandet. Kanske förbannar de också, om än mellan skål och vägg, att Reinfeldt lät gröthålet agera utan hjärnans inblandning när han en gång för länge sedan uttalade sig precis tvärt om.

Nu har dock M och en del andra partier liksom vaknat till och önskar en massa miljarder till försvaret. Krigsminister Hultqvist är inte till övermåttan med på noterna och hänvisar till gamla och kommande försvarsbeslut. Men statsministerrinnan Andersson ska nästa vecka sätta sig ner och tala med de andra partierna för att se vad som behöver och kan göras.

Men vad som kommer att bli resultatet av de samtalen dikteras nog mer av taktiken inför valet, mindre av de verkliga behoven. Hur det än slutar kan vi vara säkra på att socialdemokratin basunerar ut att de tagit sitt ansvar medans alla andra inte gjort det. Precis som de andra partierna kommer att säga, med andra ord.

Politiker är experter på att ta ansvar utan att det egentligen händer något. Givetvis till stort förfång för alla oss som måste leva med deras urbota dumheter.

Det är en orsak till att vi höstens val ska slå ett slag för en mycket mindre stat. Då kan vi nämligen fokusera på det som är viktigt. Försvaret kräver överblick och uthållighet för att fungera. Dessutom är det dyrt som attan med kulor och krut. Det blir givetvis inte bättre av att gamla och trötta övningsledare kör så kallad amerikansk patron ur och destruerar fullt fungerande ammunition genom att sparka ut den i svenska insjöar.

Försvaret är ett gemensamt intresse och bör behandlas som ett sådant. Med professionalitet från minsta lilla övningsledare till statsministerrinnan Andersson.
Tyvärr vågar jag inte trots den senaste tidens händelser riktigt tro på att det kommer bli så…