Förstöra Processen

Vad kan vi göra för att ytterligare förstöra processen för ett svenskt Nato-medlemskap?

Saken är nämligen den att det turkiska valet närmar sig med stormsteg och vi kan inte med automatik förvänta oss att Erdoğan får sitta kvar.
Har vi otur kommer en betydligt mer EU- och Nato-vänlig opposition till makten och godkänner Sverige per omgående. Den består nämligen av folk som trivs bättre i västvärldens värme än den kyliga kant som Putte befinner sig på. Det värsta av allt torde dock vara att den inte, såsom Erdoğan måste göra, i varje ögonblick måste bevisa sin manliga potens.
Det är ett av de mest betydande problemen med regeringar i den del av världen som sitter på genuina folkliga mandat.

Dessutom har ett antal amerikanska senatorer tillskrivit USA:s så kallade ”president”, Biden, ett brev där de ber honom att inte slutföra Turkiets köp av F-16 om Erdoğan vägrar Sverige medlemskap i Nato.
Det är en taktik som jag tror biter hårt om nu Erdoğan får sitta kvar. Kryptodiktatorer utan en betydande vapenarsenal är inte mycket att ha, det går deras ära förnär.
Blir det byte av regeringstaburetterna i Ankara skulle hotet om inställd försäljning också kännas skämmigt eftersom den nya administrationen sannolikt vill visa sig lydiga.

Nu har också Polen seglat fram som en tillskyndare av vårt medlemskap i Nato. Något annat är givetvis inte att förvänta sig givet det faktum att landet lidit hårt av Sovjetisk diktatur. Detta faktum innebär att de har en mycket realpolitisk syn på sakernas tillstånd och vad ryssen faktiskt kan ta sig till.
Polen vill helt enkelt att Östersjön ska vara mer eller mindre ett innanhav för Nato. Vidare att svenska män och kvinnor per omgående ska kunna skeppas över om artikel 5 i Nato-fördraget åberopas.

Hemma i Sverige har vi rysskräcken att hanteras med. Folk är mer eller mindre i upplösningstillstånd eftersom man, tydligen, räknat ut att åtminstone Gotland inom en överskådlig framtid formligen kommer våldtas av ryskmongoliska horder.
Analysen bakom detta något udda antagande är (vad jag förstått) följande: Ryssen ska av någon märklig anledning återerövra de baltiska länderna. Då behöver han ett ordentligt flankskydd och kommer beslutsamt invadera Gotland. Gotland är nämligen ett sorts hangarfartyg¹ i Östersjön som passar för den uppgiften.
Man kan förutom just detta specifika scenario tänka sig vilket annat möjligt utfall av ryska aggressioner i Västeuropa, Gotland är i sin kapacitet av hangarfartyg alltid inblandat för att skydda flanken.

Vad rysskräckens förespråkare missar i sammanhanget är dagens Ryssland inte precis kan ställa upp en lika mastig krigsmaskin som under Warsawapaktens glansdagar. Den krigsmaskin som verkligen kan skakas fram lider av en hel del brister.
I Östersjön har man till exempel bara två hamnar att skeppa ut folk ifrån, endast en av dem ligger på verkligen i Ryssland och kommer få problem att ta sig ur Finska viken. Så erbarmligt korkad är inte ryssen att han försöker sig på att luftlandsätta hela härket på Gotland, detta eftersom han saknar förutsättningar för det.
Att först slå sig fram till Östersjöns kust för att skaffa sig flankskyddet han behöver för att skydda en sån operation, nämligen att slå sig fram till kusten, begriper till och med tjekisten Putte är omöjlig.

Dessutom, Puttes gossar har svårigheter i Ukraina. Hur tusan de ska kunna ge sig på resten av världen men konventionella stridskrafter är inte lätt att begripa.

Men in i Nato ska vi likt förbannat. Svenska politiker och förstå-sig-påare har huggit detta faktum i sten. Allt för mycket har nu investerats i detta för att vi ska kunna backa från den utfästelsen. Det är alltså upp till oss klarsynta, nyktra och intellektuellt hederliga att ta ansvar för att det stannar vid en våt dröm hos dem som önskar kasta oss huvudstupa in i detta debacle.

Därför är frågan mycket rimlig att ställa: Vad kan vi göra för att ytterligare förstöra processen för ett svenskt Nato-medlemskap?

1. Det ska tydligen vara den amerikanska armégeneralen  Christopher Cavoli som ligger bakom denna slutsats. Att just ett högdjur från den amerikanska armén är extra värt att lyssna på vet man efter deras lysande insatser bl.a. i Vietnam, Afghanistan och annorstädes. (I en tidigare version skyllde jag på marinkåren, men rätt skall vara rätt)