Förstärkningsläge

Trots att politikerstyrd och skattefinansierad vård är skapelsens krona tvingas Norrlands Universitetssjukhus gå upp i förstärkningsläge.

Anledningen till detta är att det, förvånansvärt nog och trots att klimatnödläge råder, återigen blivit sommar och sjukhuset står utan vårdplatser.
Förmodligen river politiker och andra höga vederbörande sina huvuden över det märkliga faktum att just sommaren och dess märkliga problem med personalbrist tycks vara säsongsvis återkommande!

Så är det nämligen, vilket politiker och andra höga vederbörande med regelbundenhet drabbas av insikt om, att folk vill ha semester när det ljust och varmt för en gångs skull i Sverige. I Sverige är det till och med lagfäst att folk har rätt till betald ledighet och att denna får tas ut sammanhängande.
Här hjälper inget tal om solidaritet och värdegrunder. Alla förstår det utom politiker och andra höga vederbörande.

I Sverige finns det i princip 4 olika sätt att bedriva sjukvårdsarbetet.
Först har vi den vardagliga lunken som inte kallas något alls. Allt arbete flyter på som det ska under välordnade former och alla sysslar med sitt som det är tänkt. Därefter följer så kallat stabsläge då man i princip följer arbetet noggrannare och är redo att sätta in resurser om det behövs.
Därefter det nu rådande förstärkningsläget då man sätter resurser där det behövs. Sist och helst inte alls utlöser man katastrofläge, då sparas inga resurser för att rådda upp läget och rädda liv!

Norrlands universitetssjukhus, NUS, i Umeå har under långeliga tider haft svårt att få tag i personal. Personalen måste man ha för att kunna bedriva en patientsäker vård.
Den givna slutsatsen, lika klar som norrländskt källvatten (utom för politiker och andra höga vederbörande), är alltså att om personalen har den dåliga smaken att ta ut sin lagstadgade semester så riskerar antalet vårdplatser bli färre och patientsäkerheten blir lidande.
Sålunda tvingas man gå upp i förstärkningsläge och styra upp verksamheten hårdare. Planerad men icke helt livsnödvändig vård skjuts upp eller ställs helt enkelt in. PÅ NUS har man tvingats lägga in patienter på akuten som normalt bara är en genomgångsstation.

Det är givetvis extra allvarligt att ett universitetssjukhus drabbas av detta problem. Enligt gängse synsätt är universitetssjukhusen så att säga det bästa som finns att få tag på. Här bedrivs högspecialiserad vård och spjutspetsforskning.
Tanken är, även om den verkar apart för många vänsterblivna som älskar begreppet ”lika utfall”, att universitetssjukhusen ligger i den absoluta framkanten för det som politikerstyrd och skattefinansierad sjukvård ska ha möjlighet att producera.

I detta fallet ligger man dock bara i framkant av förmågan att inte rätt hantera det viktigaste man har, personalen på golvet som ska sörja för att patientsäkerheten är så pass hög att de sjuka inte dör eller handikappas för livet bara för att man råkade hamna på sjukhus.
Man kan, utan att skräda orden, kalla det för ett förbannat och kapitalt misslyckande. Det är en skamfläck och ett hån mot oss som betalar skatt och förväntas rösta på patrasket som är satta att sköta verksamheten.
Funnes det någon rättvisa skulle politikerna som har ansvaret självmant avgå redan idag och fly landet i hopp om att kanske slippa hämnd!

Det är oförlåtligt att denna situation ska uppstå med en sådan regelbundenhet inom svensk sjukvård. Särskilt illa är det att ett universitetssjukhus med sitt betydande ansvar för att leda och utveckla svensk sjukvård hamnar i den situationen.
Man kan nämligen undra vari problemet ligger? Begriper de inte att sommaren är en återkommande årstid i Sverige? Har de svårt att fatta att människor önskar ta semester då? Om så är fallet skulle man önska att någon berättade för dem hur det ligger till!

Klassiskt Liberala Partiets idé om att låta professionen ta hand om sjukvårdens styrning är mycket bättre. De planerar med all sannolikhet sin arbetstid bättre än alla folkvalda politiker och värdegrundsrättade byråkrater tillsammans!