Förlorat Hopp

Är det underligt att man känner ett förlorat hopp för mänskligheten?

Jag är optimistisk till min natur. Men för min egen skull borde jag dra ner på konsumtionen av kvällstidningar. Inte för att min konsumtion av vänsterblivenhet leder till ideologiska tvivel, därtill är jag för övertygad om det rättfärdiga i min livsgärning, eller särskilt djupa hål i plånboken.
Utan bara för att moderniteten helt uppenbar är så förbannat tramsig att den kommer degenerera västerlandet totalt och leda till vår undergång.

I en av blaskorna kan vi läsa om en populär så kallad påverkare, hon och hennes systrar är kända för sin plastiska skönhet och återkommande uppdykande i en tv-serie om det som ska föreställa deras liv, marknadsförande ett litet godispiller.
Enligt uppgift ska funktionen vara att kvinnans underliv doftar och smakar ananas.

För säkerhets skull har kvällstidningen enrollerat en gynekolog av facket (en docent från Karolinska Institutet, minsann, det borgar för hög trovärdighet!) som, något upprörd, meddelar att det bara är ljug och båg. I texten sägs: ”att vitamingodiset inte fyller någon funktion och att det här är ännu ett sätt att tjäna pengar på att få kvinnor att känna sig otillräckliga och osäkra på att de duger.”

Om detta kan man säga bland annat följande. Nämligen att docenten säkerligen har helt rätt och kvinnorna som inhandlar eländet bara har sig själv att skylla. Man kan givetvis fundera över om människor som tror på sånt dravel alls borde få lov att hantera pengar.
Ren och skär dumhet är inte per definition kriminellt, det är bara korkat. Men man skulle önska att de arma liven omgavs av stöttande människor som klarade av att, i uppfostringssyfte, sätta klara gränser för de vildaste utsvävningarna.

Det är tyvärr en avigsida av den moderna kapitalismen att allvarligt skräp som förvrider huvudet på massorna sprids fortare nu än för 50 år sedan.
Vore man socialist och vänsterbliven skulle lösningen vara mycket enkel, man lagstiftar helt enkelt och inför massa filter som stoppar dumheterna från att spridas. Socialister utgår nämligen från att folk måste skyddas för sitt eget bästa.

Som klassiskt liberal är åsikten att ansvaret ligger på individen själv. Detta trots att vi måste bejaka faktumet att en viss andel av befolkningen är att betrakta som intellektuellt underpresterande.
Istället för att staten ska ta och förbjuda det uppenbart felaktiga och till och med helt olämpliga så överlämnas ansvaret till individen och civilsamhället. Vi anser det vara självklart, dumhet kan inte lagstiftas bort. Man bör inte ens försöka eftersom det alltid riskerar att också allvarligt inskränka mer beslutskapabla människors frihet.

Problemet med det synsättet är att människor som inte är sådär hejdundrande listiga riskerar att gå på många minor. Därför värnar alltid en klassisk liberal civilsamhällets naturliga skyddsnät, familjen, vännerna och den lokala gemenskapen.

På samma sätt avskyr socialister och vänsterblivna det naturliga skyddsnätet. De vill institutionalisera individen genom hela livet. Lösningen för dem heter avhumanisering, likriktning, lagstiftning och värdegrundsarbete. Endast så kan en god och riktig medborgare fostras enligt dem, en lätthanterlig typ som lyder statens påbud.

Vi befinner oss just nu i en brytningstid där det står och väger hur det ska bli. Starka krafter drar åt mer likriktning och ofrihet. Exemplet med ”vitamingodiset” är en utmärkt värdemätare på den saken.
Om det säljer bra bevisar det vad jag länge varit övertygad om, att människor helt enkelt är så korkade att nästan inget hopp finns kvar.
Vi har så att säga nått en närmast transcendental nivå av total likgiltighet när påverkare på full allvar tjänar pengarna på sånt dravel. Nästa nivå är att låta sig lobotomeras och hämta ut matkuponger samt det senaste värdegrundsdokumentet på närmaste lokala socialistiska partikansli.

Vi kan verkligen tala om ett förlorat hopp!