Föräldraförsäkringen
S-kvinnor med Annika Strandhäll i spetsen kritiserar den planerade omställningen av föräldraförsäkringen.
Saken är den att vår nuvarande (socialistiska) majoritet i riskdagen vilka bildar regeringsunderlag önskar att föräldrarna ska kunna överlåta alla sina föräldradagar till vem som helst. Bakgrunden skall enligt mina sagesmän vara att man vill underlätta för alla de moderna konstellationer av familjer vi har idag, exempelvis så kallade ”stjärnfamiljer”¹ och ensamstående föräldrar som har svårt att få avlastning.
Teoretisk skulle det betyda att man låter farmor eller farfar ta ut föräldradagarna, eller att någon bekant som ändå går och slår dank får ta hand om barnet när mamma eller pappa jobbar. Fortfarande en föräldraförsäkring i god socialistisk anda men med en sorts socialliberal vinkling då föräldrarna, eller föräldern, tillåts välja mer än i dag.
S-kvinnor har givetvis funnit två stora fel i förslaget. För det första att föräldraförsäkringen i grund och botten är tänkt att underlätta barnets anknytning till föräldrarna, vilket i sak är åtminstone delvis rätt. För det andra att ”förslaget kommer leda till ett jämställdhetssvek”, vilket är en ideologisk ståndpunkt värdig S-kvinnor och Annika Strandhäll.
Om vi tar det i tur och ordning så kan vi åtminstone delvis hålla med om att försäkringen utformats för att föräldrarna ska kunna knyta an till barnet, men bara delvis. En ytterligare baktanke finns, nämligen att göra föräldrarna till statens lydiga verktyg. Genom höga skatter och avgifter betalar man för sin egen föräldraförsäkring utbetald av staten, råd att spara själv har väldigt få människor.
Man invaggas i tanken att staten är ett måste för att vara hemma med barnet, med lägre skatter och avgifter skulle de flesta kunna finansiera hemmavaron själv.
”Jämställdhetssveket” skulle bestå i att papporna mer eller mindre känner sig tvingade att lämna över sina dagar till en kvinna, ”såsom en mormor eller farmor” enligt Annika Strandhälls funderingar.
Till Annikas stora fasa riskerar också konstruktionen, enligt Annika, att öppna upp för ”marknadisering” av föräldraförsäkringen i form av ”nannybidrag”
S-kvinnor med Annika Strandhäll i spetsen har givetvis en mycket elegant lösning av problemet. Föräldraförsäkringen ska visserligen ändras, men det ska ske genom specifika lösningar för varje familjekonstellation. Med andra ord skräddarsydda och ännu mer socialistiska lösningar än den som nuvarande ”regering” med SD som stödförband tänker sig.
Klassiskt Liberala Partiet kan tänka sig en ännu bättre lösning. Hur vore det om staten på aggressivast möjliga sätt lät bli att lägga sig i människors liv?
Vi föreslår helt enkelt att föräldraförsäkringen skrotas helt och hållet. Samtidigt tar vi bort behovet av en finansiering av densamma genom att ingen behöver betala i skatter och avgifter för att täcka kostnaderna. Hur människor sedan väljer att leva sina liv struntar vi helt enkelt i då vi inte har ett dugg med det att göra.
Denna lösning kräver något som ingen riskdagspolitiker för närvarande har, mod att lita på att människor både kan och vill ordna sina liv till sitt eget bästa. Detta gäller både arbetstagare och arbetsgivare som idag under statens skatter och lagar dignar ner.
Det modet har Klassiskt Liberala Partiet eftersom vi istället för att sitta i riskdagen framlever våra liv bland vanligt folk, vi vet med andra ord att det kommer gå bra. Människor fungerar alldeles utmärkt själva trots att riskdag, ”regering” och S-kvinnor är övertygade om att de måste hänga över folks axlar och peta i deras göranden och låtanden.
Vi är förövrigt helt ointresserade av hur vuxna och myndiga människor väljer att leva tillsammans eftersom vi inte har med det att göra. Av erfarenhet vet vi att de flesta klarar av sitt liv bra trots att politiker och myndighetspersoner gör sitt bästa för att lägga sig i och styra upp det som de definitivt inte har att göra med!
Sist men inte minst, jag står fast vid att Nato inte är för oss och att Swexit bör ske per omgående, helst redan igår!
