Fel, Fel, Fel!

Fel, Fel, Fel! 1

“Men såväl M och KD vägrar sannolikt eftersom de så gärna vill framstå som de vuxna i rummet. SD kommer med all sannolikhet att avstå de med. Man vill inte falla på målsnöret när man står så nära möjligheten att bli de som avgör regeringsbildningen i nästa val. Jimmie Åkesson har fått utstå mycket smälek för att nå fram till var han står idag.”

Den minnesgoda läsaren kommer ihåg ovanstående citat. Jag skrev det i den förra texten jag publicerade och har efter händelserna den 17 juni fått anledning att utstå vådan av att ha generalfel.
Till mitt försvar får jag väl lov att säga att jag inte har några upparbetade kontakter rakt in i partiledningarna för våra riksdagspartier.

Jag får också lov att säga hur skönt det är att de partier som (kan sägas) utgöra en sorts borgerlighet i
Sveriges riksdag tar ett realpolitiskt ansvar och visar genuin opposition, även om det tog tid.
Det enda reella risken med projektet är att en massa kryptokommunister kravlar fram ur sina gömslen vid ett eventuellt extraval. Jag får trösta mig med tanken att ett extraval kan innebära dödsstöten för såväl MP som L.

Om “statsministern” fälls på måndag har han två alternativ, extraval eller entledigande. Han skall enligt egen uppgift ta sig en skarp funderare och handla i enlighet med vad som är bäst för Sverige,
Man kan dock ställa sig den högst rimliga frågan varför han ska börja fundera på Sveriges bästa nu? Ville han landet väl skulle han aldrig blivit “statsminister” från början.
Jag rekommenderar att man monterar ned rökdetektorerna i alla lokaler “statsministern” befinner sig i. Den intellektuella utmaningen som krävs för att sortera bland alternativen lär få det att ryka ur öronen på stackaren.

Givetvis finns det mer eller mindre realistiska alternativ för att undvika en omröstning i kammaren.
Ett av dessa är att man på rekordtid lyckas förhandla sig till en uppgörelse med V. Men den lösningen synes nog suboptimal eftersom det ger V blodad tand inför framtiden. S föredrar att ha dem som sin dörrmatta, inget annat.
Här kan C och L komma till hjälp och försöka tala S till rätta. Annie Lööf vill ju framstå som lite landsmoderlig och ta ansvar. Nyamko Sabuni vill inte för sitt liv ha ett nyval.

En annan att Löfven upplöser regeringen och utlyser extraval. Men vem tror att det är en fördragbar lösning för S, dessutom i dessa dödsmördarpandemiska tider? Det ingår liksom inte i deras självbild att frånsäga sig makten.
Om man nu inte betänker att det kan bli lite gosig smittspridning när folk ska trängas utanför och i vallokalerna. Det är också en variabel att beakta. Fördelarna av ett sådant utbrott av covid-19 vore något att kasta i fejset på borgerligheten 2022!

Det bästa tipset hittills är att “regeringen” ryker. Därefter följer en snabb talmansrunda som slutar i “regeringen” Löfven kommer tillbaka eftersom Ulf Kristersson svårligen kan skaffa egen majoritet i kammaren. Det är en sak att kroka arm med V i misstroendeomröstningar, en annan att bilda regering med dem.

Då återstår frågan om det var vettigt att sätta igång kalabaliken från första början. Och det är klart att det var.
Vårt parlament borde mycket oftare än nu vara skådeplatsen för dylika bataljer. Annars blir det som det alltid har varit, ett fullständigt förlamande konsensusmys.
Bäst vore givetvis att en riksdag  enbart ägnade sig åt att slå vakt om vår inrikes säkerhet och militära försvar, allt annat skulle vi kunna besluta om på lokal nivå.
Men innan vi nått dit måste varje regering fås att inse det självklara: Ni sitter på folkets nåder, dabbar ni er åker ni dit!