Faktafel
Jag råkade rätta till ett faktafel på Twitter.
Saken var egentligen mycket enkel, närmast självklar, och rörde de senaste dagarnas upprörda diskussion som Lena Andersson, författare och återkommande ledarskribent på SvD, satte igång här för leden.
Hon påpekade för övrigt också en ganska självklar sak. Nämligen att barn i Sverige inte behöver gå hungriga om nu föräldrarna kan tänka sig att prioritera bättre.
Nåväl, ett ramaskri har det blivit av den saken. I Sverige är det nämligen så att ingen förälder, trots att juridiken synes relativt klar, i praktiken kan utkrävas något ansvar för att hålla sina barn rena, hela och mätta.
Givetvis känner vänstern också till ett mycket pinsamt faktum som SCB väljer att formulera på följande vis: ”Det är nästan sex gånger vanligare att barn med utländsk än med svensk bakgrund lever med låg inkomststandard. På det hela taget gör barnen med utländsk bakgrund det även under en längre tid…”¹
Ord och inga visor med andra ord.
Vi får kanske ha en viss förståelse för att topplocket sprängs hos vänstern när en ledarskribent i MSM tar bladet från munnen och så att säga tycker att någon djävla ordning får det vara på föräldrarna i Sverige? Den roligaste åthutningen som Lena Andersson fick var för övrigt när hon kallades för ”gymnasist med exelark”.
Men som vi ska se längre fram är ”gymnasist med exelark” i själva verket ganska talande för vänstern i Sverige. Vad Lena Andersson gjorde var nämligen att leda i bevis att det dagliga kaloriintaget kan ske ganska billigt för den som saknar en fet plånbok.
Man kan konstatera att vänstern i Sverige retade upp sig på flera saker. För det första att någon alls förklarade ett självklart omständighet att föräldrar (i en av Sveriges malligaste morgontidningar, dessutom är den subventionerad av statsmakten), du och jag med andra ord, har ett ansvar för att deras ungar inte går hungriga.
För det andra hade hon den dåliga smaken att komma dragandes med hårda fakta om kaloririk mat som dessutom är billig. Vem som helst begriper att sådant inte går.
Livet ska bestå av enhörningar och lustiga gubbar sminkade som hamnluder när de läser sagor för barn på biblioteken, allt annat är en förbannad kränkning mot våra (läs vänsterns) mänskliga rättigheter.
Jag gjorde också misstaget att påpeka fakta. En skribent på Twitter som var extremt upprörd över Lena Anderssons text tyckte att människor till höger på den politiska skalan kunde testa att leva som ”fattiga”.
Leva utan bil och lokaltrafik var ett exempel. Samt att vi skulle använda gratis internet på biblioteken.
Då kunde givetvis inte undertecknad hålla sig. Jag konstaterade att internet på biblioteken inte är gratis, däremot skattefinansierat.
Då gick topplocket en andra gång på dem som i godhetens namn ställt upp på att importera totalt integrationsresistenta och ickeproduktiva individer, som dessutom svälter sina barn, till Sverige.
Vi kan citera ur rapporten från SCB som jag refererar till i fotnot 1: ”Det är mycket vanligare att barn med utländsk bakgrund har låg inkomststandard. 2020 rörde det sig om 23 procent, vilket är nästan ett av fyra barn. Bland barnen med svensk bakgrund levde samtidigt 4 procent med låg inkomststandard.”
Vidare ur rapporten: ”I rapporten studeras bland annat alla barn som varit folkbokförda i Sverige hela perioden 2014–2020 och någon gång haft låg inkomststandard.
Nästan hälften av barnen med utländsk bakgrund – 49 procent – har haft låg inkomststandard något av de sju undersökta åren. Motsvarande andel för barn med svensk bakgrund är 12 procent.”
Trots knapra kunskaper i mattematik som i bästa fall lett fram till examen i genuscertifierad korgflätning på Södertörn måste det rimligtvis slå alla att siffran som rör barn med ”utländsk bakgrund” är mycket högre än för barn med ”svensk bakgrund”.
Eller inte, eftersom man vägrar att förstå det mycket enkla konstaterandet att biblioteken är skattefinansierade. Att ingenting är gratis och att vissa människor, så kallade ”vuxna” nog inte borde ha barn eftersom de inte klarar av att hantera ansvaret för dem.
