Expos Världsbild

Expos Världsbild 1

Anna Fröjd är chefredaktör på Expo och krönikör på Publik som ges ut av fackförbundet ST.

Det är alltså inte överraskande att hennes senaste publicering i Publik har rubriken “Tjänstemännen är ytterhögerns senaste måltavla”.

Så är det nämligen, vet Anna Fröjd att berätta, att “I en rad av ytterhögerns medier har vi på Expo under året kunnat se hur tjänstemän på myndigheter likställs med aktivister.”
Därefter följer hur de hängs ut med namn och bild, hur deras sociala medier kartläggs och att det egentligen inte är de enskilda tjänstemännen som är intressanta.

“– de hängs ut i ett propagandamaskineri som vill undergräva förtroendet för myndigheter, hamra in bilden av ett samhälle infiltrerat av vänsterliberala krafter och cementera föreställningen att såväl alternativmedierna själva som läsaren är offer och representanter för en motarbetad minoritet”

Det vanliga gamla tråkiga harangen med andra ord.

Anna Fröjd meddelar därefter att Expo arbetar med att granska och bevaka utvecklingen. “Med att göra det obekvämt för dem som organiserar sig runt en rasistisk världsbild och konspirationstänkande. Vi gör det för att de är ett hot mot demokratin.”

Med andra ord rätt och välstädat som det kan förväntas av en chefredaktör för en publikation som erhåller “Kulturrådets produktionsstöd för nyhetssajten och tidskriften, samt då och då statliga projektbidrag.”

Jag anser mig inte vara en del av den ytterhöger som den förstås av Expo. Saken är nämligen den att de ofta företräder en erbarmligt gammalsocialistisk syn på sakernas tillstånd.
Dessutom kan jag knappast anklagas för att komma med några nyheter, knappast heller några uthängningar av enskilda människor som man kan uppröras över. Det sistnämnda möjligen undantaget ledarredaktionen på Hallandsposten som jag då och då lustfyllt försöker piska lite vett i (med erkänt dåligt resultat).

Rasist kan man dock kalla mig med hedern i behåll eftersom jag kommit till insikten om att det helt uppenbarligen är skillnad på folk och folk. Men även som rasist uppnår jag bara ett halvbra resultat, jag jobbar nämligen tillsammans med människor som med all säkerhet är anhängare av den muselmanska trosläran.
Så till vida skiljer de sig dock från många andra av den religiösa inriktningen att de synbarligen är välanpassade i samhället och med oklanderlig professionalitet utför sitt arbete.

Vad som stör i Anna Fröjds text är det grundläggande narrativet om att: Vi gör det för att de är ett hot mot demokratin

I Expos världsbild är det nämligen ett grundmurat faktum att alla som inte följer deras fast förankrade principer om vad demokrati är, och hur den ska utövas, är ett hot mot demokratin.
Det är med andra ord den för vänstern gamla vanliga bilden av den gamla ordningen är utsatt för ett hot om snart omstörtande för att folk har mage att tycka och tänka annorlunda. Samt göra annorlunda.

Det är lätt att begripa varför just människor av vänsteristisk världsåskådning tycker just så. Den gamla rådande ordningen har nämligen gett dem själva stora fördelar på frihetens bekostnad.
Frihet är av underordnad betydelse för vänsterister eftersom deras begränsade känsloregister gör dem oförmögna att begripa sakens sanna innebörd.

De kan exempelvis anse att så kallad “medborgarlön” är “frihet”, eller att värdegrund är “frihet”.
För dem är kollektivet, kollektiva tankar och kollektivets definition av “frihet” det avgörande. Inte att herr X eller fru Y kanske har en rent personlig definition av ordet.

Dessutom, icke att förglömma, den rådande synen på bidragsmigration skänker dem en rejäl nattsömn
eftersom de får möjlighet att visa sin godhet inför hela världen.
Att gå till storms mot “ytterhögern” blir därmed en rent reflexmässig försvarshandling.

Det blir med andra ord ett problem när tjänstehen beskrivs som aktivister. Då förflyttar man nämligen ansvaret till en personlig nivå, från kollektivet till individen. Det kan ingen vänsterist med självaktning gå med på.
I Expos och alla andra vänsteristers värld vill man komma ifrån hela saken med personligt ansvar. Helst av allt ska det inte kunna utkrävas alls.

Därför är det viktigt, oavsett vad man annars tycker om dessa “ytterhögerns” publikationer, att stödja dem mot den eld som Expo anlägger.
De försöker nämligen utkräva ett personligt ansvar, vilket vi ser för lite av i dagens Sverige.