Eva Nordmark
Eva Nordmark, ”regeringens” arbetsmarknads- och jämställdhetsminister, anser att utrikesfödda kvinnors arbetslöshet riskerar att spä på rekryteringen till gängen.
Hennes argument är med vänsterblivna mått kassaskåpssäker: ”– Det är klart att när ens föräldrar inte mår bra så mår barnen inte heller bra, säger hon.”
Det står att läsa i Göteborgspostens nätupplaga den 22/8 i herrans år 2022. En tanke som kan slår mig är att sambandet mellan artikeln och det faktum att GP under 2022 tar emot inte mindre än 38365250 kronor i driftsstöd (preliminärt) från Myndigheten för press, radio och TV helt klar måste vara tillfälligt.
Minister Nordmark har, sannolikt också det av en ren tillfällighet, bjudits in till området Lövgärdet i Göteborg. Där huserar föreningen Tidigt föräldrastöd, som bland annat stöttar och ger information till nyanlända och utrikesfödda föräldrar. Verksamheten hjälper personer med utrikesbakgrund in i det svenska samhället.
Bara med ledningen av reportagets bilder kan en lekman som undertecknad dra slutsatsen att majoriteten av föreningens insatser riktar sig till så kallat utomeuropeiska personer. Den omskrivning som i Sverige används för notoriskt integrationsresistenta människor som huvudsakligen tillber en annan gud än den vi håller för heligast.
I reportaget skriver man: ”Inne i mötesplatsen Kryddan i Lövgärdet bildar ett tjugotal kvinnor en mötesring. En av dem är en socialdemokratisk minister. Merparten är doulor och kulturtolkar.”
Begreppen tarvar kanske en förklaring för den oinvigda. Doula är (enligt det allkunniga nätet) en icke-medicinsk person som ger en födande kvinna och hennes eventuella partner kontinuerligt emotionellt stöd under en förlossning.
En kulturtolk är en person som har samma språk, ursprung, kultur och tradition som klienten. Kulturtolken tolkar signaler utifrån ett kulturellt perspektiv, har samma referensramar som målgruppen vilket skapar förutsättningar för en bra dialog.¹
Med andra ord så kallade hitte-på-jobb för vilka det inte finns någon plats på en konkurrensutsatt marknad. Åtminstone i den meningen att man med framgång kan anställas i någotdera av yrkena när man klär sig som ett enmanstält, vilket framgår av reportagets bilder.
Enligt reportern från GP (kom ihåg att sagda reporter i princip, åtminstone delvis, kan räknas som statstjänstehen, 38 millar!) vänder sig en lilaklädd kvinna mot ”ministern” och säger: ”– Ta extratjänsten tillbaka.”
Kvinnan är en 5-barnsmor och ”extratjänsten” en särskild form av hårt riktat stöd, det ingick i Januariavtalet, till just i övrigt oanställbara 5-barnsmödrar. ”Extratjänsten” revs upp av M, KD och SD när deras budget vann över Socialdemonkraternas förra hösten.
GP skriver, för att blidka höga vederbörande på Myndigheten för press, radio och TV; ”I januariavtalet fanns en satsning på hundratals miljoner som innebar att arbetsplatser inom välfärden, offentlig, kulturell eller ideell sektor kunde få statligt subventionerade anställningar, som riktade sig till nyanlända och långtidsarbetslösa.”
Just den lilaklädda kvinnan i GP:s reportage har bott i Sverige i 25 år och är utbildad lokalvårdare. Över sommaren har arbetsförmedlingen lyckats ordna ett sommarjobb på 4 timmar per dag. Hon är ”jätteledsen” över att det nu är slut med det.
Om man nu får tro ”ministern” är det också risk för att kvinnans barn nu kommer reagera negativt på moderns arbetslöshet och börja hänge sig åt våldsamt kriminella aktiviteter.
Enligt Eva Nordmark är hon upprörd över att ”borgarna röstade bort extratjänsterna”. Om hon återväljs kommer stödet prompt återinföras eftersom det är viktigt, ”49 procent av de som använde dem var utrikesfödda kvinnor.”
Vi kan väl lugnt antaga att det är just därför hon tar sig omaket att fara ända till Göteborg och besöka Lövgärdet. Det är snart val och regeringsmakten hänger löst!
Ett intressant faktum är också att individerna hon träffar kommer från kulturer som begriper den innersta essensen av patron/klientel-förhållandet, nämligen att kliar du min rygg så kliar jag din. Vi inom den yttersta högern har en betydligt mer prosaisk benämning, röstköp.
Det är väl egentligen högst oklart om dourna och kulturtolkarna alls begriper att den gode ”ministern” är en representant för statsmakten. Jag misstänker att de uppfattar henne som representant för en klan man gör bäst att under vissa omständigheter hålla sig väl med.
En sak är i alla fall säker. Vore jag överchef på bygget Sverige skulle inte ett enda öre utbetalas till ”extratjänsten” eller något annat projekt för att hålla integrationsresistenta i konstgjord sysselsättning.
För övrigt är det så att kriminalitet i Sverige i allra högsta grad är en fråga om man vill eller inte. Andelen personer som helt saknar möjlighet att göra ett aktivt val, kriminalitet eller inte kriminalitet, är förmodligen noll och inga. Detta alldeles oavsett om deras föräldrar har låtsasjobb som betalas av mig och alla andra som avtvingas pengar under hot om våld från staten!
