Europaåret för Kompetens

Europaåret för Kompetens 1
Bild från EU:s hemsida.

För den som inte redan visste det, Europaåret för kompetens pågår fullt.

Jag hade ingen aning om det och jag anser mig ändå ganska välinformerad om vad som pågår i de stängda rummen nere i kontinetaleuropa. Detta beror sannolikt på det faktum att jag inte passar in i kampanjens målgrupp som mycket väl sammanfattas med; ”Skaffa de färdigheter du behöver för dagens och morgondagens jobb”.

Så är det nämligen att såväl Socialstyrelsen som yrkesorganisationer ser till att jag upprätthåller min kompetens med ständigt återkommande prövningar för att kontrollera min kompetens. Jag har även ett rent egenintresse av att så att säga ligga i framkant mest hela tiden, dessutom är jag vit, man och inhystar en relativt hög lön. Jag är helt enkelt ointressant för EU då jag inte lider av inlärd hjälplöshet som de måste försöka hantera.

EU har givetvis flera skäl att sysselsätta sig med kompetensutveckling. En orsak är givetvis att det finns människor som jobbar med kompetensutveckling som måste sysselsättas, våra skattepengar passar som hand i handsken.
En annan sak är underförstådd i den bilden som frontar kampanjen, en mörkhyad kvinna och en vit man, nämligen att Europa sannolikt har många nytillkomna medborgare som verkligen behöver kompetens. Också där passar våra skattepengar som hand i handsken.

Ett tredje skäl som är otrevligare än de två första är att EU:s politiker och byråkrater mycket gärna vill framstå som behövda. Det är annars svårt att motivera exempelvis Sverige att vara nettobetalare till EU, både väljare och höga vederbörande vill ha lite pang för pengarna helt enkelt.
Sålunda sätter EU igång en kampanj som kompetens som säkerligen inte är gratis och ingen utom de närmast sörjande hört talas eller bryr sig särskilt mycket om.

Vad ingen tänker på är att exempelvis Sverige klarade av kompetensen innan vi gick med i EU. Ingen funderar heller över vad kampanjen innebär när det gäller tilltron till vår egen förmåga att lösa kompetensfrågan i framtiden.
Att vi mer eller mindre självmant lämnar över ansvaret till EU innebär att vi tränar oss i den icke så ädla konsten att vara hjälplösa.

Mig veterligen är det ingen av de troende EU-förespråkarna som kommer denna kampanj som ett misslyckande och slöseri med resurser. Givetvis kommer resultaten mätas på ett sådant sätt att den framstår som en succé! Det blir som Mark Twain en gång lär ha sagt: ”Det finns tre sporters lögn. Lögn, förbannad lögn och statistik!”

Europaåret för kompetens är i grund och botten ett onödigt projekt. I dagens genomkontrollerade samhälle har både arbetsgivare och fack stenkoll på vad som behövs och inte behövs, politiker och byråkrater i alla utvecklade europeiska länder har också det kunskap om läget.
Åsiktsskillnader kan finnas hur kompetensförsörjningen ska lösas. Men självklart begriper alla inblandade att mer tekniskt avancerade länder, exempelvis Europeiska sådana, måste ha en annan typ av kompetens än outvecklade stamkulturer på andra ställen.

Det är ett bistert faktum att så kallade ”enkla jobb”, enkla i den meningen att man ta kan vilket stolpskott som helst från var som helst att göra det med få instruktioner, knappast existerar på några platser i dagens Europa.
Moderniteten har helt enkelt sprungit ifrån den möjligheten och lösningen blir Europaåret för kompetens.

Svårigheten är att politiker och byråkrater så gärna vill styra upp verksamheten även om grunderna inte ligger på plats.
Utan en ordenlig skola går det exempelvis inte att läsa, förstå eller utföra vad som instrueras. Inte heller om man näppeligen klarar att tala, förstå, läsa eller skriva på landets språk. Saknar man grundläggande förståelse för matematik och hur samhället fungerar blir det inte lättare av det.

Europaåret för kompetens börjar således i fel ände eftersom kompetens måste byggas från grunden. Vad det innebär överlåter jag till mina kloka läsare att fundera över samtidigt som en sak är säker, Europaåret för kompetens är med visshet skattepengar rakt i sjön!