EU-trams

Som vanligt pågår det en massa EU-trams!

Lite i skymundan från tanken med chat-control har arbetstagares dygnsvila seglat upp som en stridsfråga.
Saken är nämligen den att ett EU-direktiv¹ kräver 11 timmars sammanhängande vila varje dygn. Problemet är att vissa yrkesgrupper tycker det är illa vara, de vill hellre jobba 24 timmar och få längre sammanhängande ledigheter.

Det går inte för sig i den nya sköna värld som EU tydligen har som mål att bygga. Sannolikt beroende på att politikerna och byråkraterna inom unionen endast undantagsvis haft vad som kan definieras som ett ”vanligt jobb”, och aldrig något som kan liknas vid så samhällsviktigt att några längre sammanhållna arbetspass behövts genomföras.

I Sverige är det framför allt brandmännen, eller om det ska heta brandhennen i dessa tider, som knorrar över spektaklet.
Men folk i den branschen är det nämligen så att det jobbar mycket längre än oss vanliga dödliga som är själaglada över att de finns men helst vill slippa träffa dem i tjänsten.

Resultatet av deras dygnslånga pass är att de får långa sammanhängande ledigheter. Vad jag förstått är det ett ganska tungt vägande skäl till varför många väljer det jobbet, lönen de förtjänar är inte det som lockar.

Notabelt med just brandmän är dessutom att vi, som tur är, ofta slipper se dem i tjänst. Detta beror på att när det inte brinner, inträffat någon bilolycka eller att någon befarats drunkna finns mycket annat de sysselsätter sig med.
Brandmännen sysslar med materialunderhåll, fysisk träning och andra övningar som kan anses vara nyttiga för verksamhetens bedrivande. Det kan till och med tänkas att de ligger och sover för att vara alerta när larmet går.
Dessutom, utryckningarna är som regel både fysiskt och psykiskt jobbiga, att vara kvar på jobbet efteråt är en central arbetsmiljöfråga. Då får man tillfälle att prata av sig istället för att ta allt elände med sig hem.

En sak är definitivt säker, brandmännen tycks trivas med sakernas tillstånd. Brandmännens arbetsgivare, du och jag, tycks också anse att läget får hållas för gott och stabilt. Vi vet säkert med oss att behöver vi dem så kommer de, det känns tryggt och ingen önskar i onödan ändra på denna tingens ordning.

Senast den 1 oktober kan det vara slut med saken, Sverige är inte precis känt som EU:s svarta får. Tvärtom implementerar vi gärna minsta lilla direktiv och regel som är möjlig. Orsaken till detta är sannolikt att staten Sverige lider av någon märklig variant av tvångssyndrom.
Staten Sverige tror helt enkelt att världen kommer rämna om det inte sker.

Lösningen på problemet är mycket enkelt. Vi struntar helt enkelt i att implementera detta världsfrånvända EU-direktiv med hänvisning till att det är rent jävla trams.
Om nödvändigt får det väl dras till högsta ort för att statuera exempel. Under tiden kan vi gott passa på och börja förbereda vårt utträde ur detta EU som på fullt allvar tror sig veta vad som är bäst för brandmännen i Sverige.

Vore det så väl att Klassiskt Liberala Partiet satt i riskdagen skulle ropen skalla dagligen om EU-utträde, så väl är det tyvärr inte.
Men nästa år är det som tur är val till EU-parlamentet, det går lika bra att stå och skrika där. Vad mera är, i EU-parlamentet har vi stora möjligheter att per omgående gräva fram alla dumheter EU planerar att genomföra och plocka upp dem i dagsljuset.
Då skulle vi kunna exponera dumheter som denna i god tid och skapa opinion emot dem.

EU skall helst skjutas ut i omloppsbana kring Pluto. Under tiden vi arbetar på att det sker ska vi motarbeta precis allt som inskränker vår rätt att bestämma själv!

1. Ett direktiv är en typ av bindande rättsakt som kan antas av Europeiska unionens institutioner. Ett direktiv är bindande för unionens medlemsstater med avseende på det resultat som ska uppnås, men överlåter åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet.