Ett lyckligt slut!

Dagen började bra men höll på eftermiddagen att gå helt åt pipan. Vid närmare eftertanke slutar den kanske ganska lyckligt ändå!

Ett socialdemokratiskt statsråd och hennes eskapader som ung förgyllde morgonen. Vem kan bli annat än lycklig när presumtiva heilande förevisas på bild?
Vi noterade också att flickebarnet skulle lyssnat på musik av karaktären ”vit makt”, dessutom numera sammanboende med en medlem av industrimetalbandet Raubtier! Att ha några synpunkter på det sistnämnda tyder dock på en kulturell obildning av sådana monumentala mått att till och med jag blir mållös. Det händer inte ofta, vill jag lova!

Nu for givetvis media ganska varsamt fram med henne. Dessutom är hon uppenbarligen inte helt född i farstun vår nya ”civilminister”. Lite medietränad verkar hon vara efter sin tid i den norrländska lokalpolitiken. Alltså svängde hon sig med att hon, om det nu var fråga om en så kallad ”hitlerhälsning” (vilket det när allt kom omkring inte var) så var den avsedd som ”ironi”.

För övrigt har hon om musik av karaktären ”vit makt” spelats, vilket det enligt henne sannolikt inte gjorts, stängt av den och bannat dem som valt att spela den.

Vi kan konstatera en sak.
Om det varit fråga om ungdomsförsyndelser från ett statsråd från SD skulle det blivit liv i luckan! Den stackaren skulle sannolikt blivit rullad i tjära och fjädrar, efter att vederbörligen pryglats och sprungit gatlopp, samt efteråt jagats ut ur regeringskansliet av en uppretad pöbel med högafflar.

Nu blev det inte så. Sannolikt anses saken alltför planterad för att jaga upp känslorna till kokpunkten hos fru Andersson. Det anses också ganska allmänt att statsråd är som folk är mest. Hon har åtminstone inte köpt godis med representationskortet!

En annan källa till glädje under morgonen var att jag lyckades få in en kommentar på Region Hallands Facebooksida angående vaccineringen och alla tilläggsdoser som är nödvändiga. Mig veterligen står den kvar vid denna texts pressläggning.
I korthet gick den ut på att jag önskar vara obesprutad.
Självklart var det en viktigpetter som påpekade att endast grönsaker besprutas. En annan frågade om jag förstod att ovaccinerade, det jag kallar obesprutade, har särskilda förhållningsregler att iaktta.

Den som påpekade att endast grönsaker besprutades svarade jag med att många i dessa dödsmördarpandemiska tider anser att jag har IQ som en grönsak. Alltså vidhåller jag begreppet ”obesprutad”.
Den andra svarade jag med att jag också fortsättningsvis planerar att avstå kramar och tungkyssar med alla jag möter. Det lär för övrigt inte innebära några särskilda svårigheter.

Sedan kom en presskonferens där höga vederbörande hotar folket med nya förhållningsregler. Begränsningar, hot och munskydd ska det bli. Om möjligt ska det jobbas hemifrån och möjligen får hr. Jönsson börja med matlåda om det krävs vaccinationsbevis för restaurangbesök.
Elände med andra ord.

En ny variant av dödsmördarviruset har nämligen börjat spridas. En variant som smittar lättare men synbarligen är ännu svårare att bli svårt sjuk av än de tidigare. De var för övrigt inte helt lätta att bli allvarligt påverkade av om man inte haft oturen att tillhöra en medicinsk riskgrupp. I Sverige med det tillägget att det inte heller var en idealisk lösning att vara utsatt för ”äldrevård”.

Vid närmare eftertanke kan det dock av rent transporttekniska skäl för undertecknad vara förnöjsamt att statsmakten drar åt tumskruvarna något litet. Då blir det nämligen inte lika packat på tåget som det varit den senaste tiden.
Jag förstår att det hörs illa när jag säger det. Jag försöker ju med viss möda bygga ett varumärke som frihetsälskare. Då ska man knappast hylla en repressiv statsmakt och dennes förvirrade idéer om dödsmördarsmittor. Förmodligen är jag en mycket mångfacetterad och djup person, eller kanske bara lätt doftallergiker och folkskygg!

Hur det än är med den saken kan man konstatera att Sverige inte är ett tråkigt land. Det händer något hela tiden. Just nu sitter vi alla och undrar vad mer skräp de gräva fram om såsseriet. Vi har redan en klapp på akterkastellet och en ”civilminister” som haft den dåliga smaken att som ung avbildas med höjd arm!

Om makten och härligheten inte skärper till sig kanske vi vid denna tidpunkt nästa år har angivare i trappuppgångarna och munskyddspoliser på tågen.

Innan dess hoppas jag att jag dragit till skogs, det lär bli det lyckligaste slutet för alla inblandade parter!