En politisk resa
Maj Brodin Johansson från Unnaryd har nog inte många hört talas om.
För ett par år var hon cekterist, det vill säga aktiv inom Centerpartiet, i Hyltebruk. Då hon inte var nöjd med de kommunala tjänstemännens redogörelser för arbetsförhållandena inom äldreomsorgen tog hon tag i saken själv och skickade ut en enkät till de anställda.
Det skulle hon enligt Cekten inte gjort. Brodin Johansson kände att stödet från de annars värdegrundsheliga cekteristerna falnande och hoppade av.
Brodin Johansson är dock inte den som tappar sugen i första taget. Efter ett tag ute i kylan återkom hon till lokalpolitiken i Hyltebruk, nu som moderat.
Tyvärr hände det sig så då att Brodin Johansson tappade fattningen och gick till storms mot en lärare i kommunen på en facebooksida där kommunala angelägenheter i Hyltebruk avhandlas i stort och smått.
Just den sidan är för övrigt värd ett eget kapitel. Det har så att säga stormat rejält om den eftersom folk tenderar att mordhota politiker och ägna sig åt allmän pajkastning därstädes.
Kritiken som Brodin Johansson framförde var att läraren skulle vara islamist och kapabel att döda sina barn. Hur det än nu var med den saken så blev resultatet exit Brodin Johansson ännu en gång.
I sammanhanget går det att konstatera att jurister av facket påtalat att mycket som skrivs på hemsidan har risken att hamna under åtal för förtal. I detta fallet ska dock Brodin Johansson sedermera ha bett den utpekade läraren om ursäkt, vad jag förstår.
Men hur har det då gått för Maj Brodin Johansson? Hon är ju som vi redan vet en kvinna som inte ger sig i första taget. Enligt uppgift återkommer hon i lokalpolitiken hos Sverigedemokraterna.
Vi kan med andra ord tala om en politisk resa från värdegrundens finrum rakt ut mörka skogen.
Frågan är hur man ska ställa sig till en sådan resa? Är det något vi ska hylla eftersom det tyder på ett visst uppvaknande? Är det tvärtemot ett typexempel på politisk opportunism som skall förkastas som kappvändande?
Här är det en lisa för själen att vara klassiskt liberal. Som sådan måste man helt naturligt inta ståndpunkten att Brodin Johansson är en vuxen människa som gör precis som hon vill.
Passar inte galoscherna är hon fri att byta dem till ett par som fungerar bättre. Visserligen är det från mitt perspektiv kanske ingen höjdare att gå från förvirrad nyliberalism med genus- och anusfixering till vad som närmast liknar svensk socialdemokrati av 40-talsmodell.
Men skam vore det om jag skulle ha synpunkter på att människor har otur när de tänker. Brodin Johansson är som sagt vuxen nog att tänka själv.
Vi ska givetvis uppmuntra folk att tänka och göra fritt. Människor som kan gå genom livet under ett ständigt omprövande utan att fastna i dogmer bör man vårda väl, att pröva nytt och våga än en gång tycker jag är stort och bra.
Dessutom måste vi uppmuntra så många som möjligt att bryta upp från den själsligt och intellektuellt döda cekten. Moderaterna är om vi ska vara ärliga, vilket våra ömma mödrar lärt oss att vi ska vara, inte heller något att hålla i handen när det stormar.
Om nu någon tror att jag uppmuntrar folk att bli Sverigedemokrater tror de fel. Men jag uppmuntrar gärna människor att tänka fritt såsom Brodin Johansson tycks göra. Hennes resa tyder på att hon vågar pröva nya saker. Det borde fler unna sig att göra!