En Liknelse

I rent metaforisk bemärkelse fungerar Sverige ungefär som när jag försöker laga punkteringen på min vikbara cykels bakdäck, det vill säga i bästa fall halvbra.

Så är det nämligen att undertecknad har gått genom livet körkortslös. Det blev liksom aldrig av, uppväxt som jag är i ett hem där ingen av föräldrarna skaffade sig lappen. Livet flöt på bra ändå eftersom mor var hemma hela min uppväxt medans far motade ryssen i grind som sjöbefäl i flottan.

Sedan när jag växt upp och skulle till att sprida mitt genetiska material i populationen tillsåg jag att skaffa en kvinna som var av en mycket praktiskt natur, det vill säga skaffade körkort.
Sedermera, när hon tröttnat på mig och bett mig fara åt helsefyr, har jag sett till att ordna livet till att fungera utan ständig tillgång till bil och privatchaufför.

Det löser sig ganska bra eftersom jag har en eftertraktad yrkeskompetens som gör att arbetsgivarna gärna utrustar mig med årskort på SJ. Givetvis gäller detta också på all lokal- och länstrafik i hela avlånga riket.
Därtill har jag medelst privata medel utrustat mig med en praktisk Brompton, företaget sponsrar för övrigt inte denna artikel, som jag släpar med mig i ur och skur.

Brompton är en så kallad vikbar cykel. Genom några enkla handgrepp viker man enkelt ihop den, eller upp, och stuvar undan den på tåget eller i bussen.

Ett klart bonus med cykeln är att den fungerar ungefär som en hund gör när det gäller att skaffa kontakt med intresserade typer som vill fråga vad det är jag har med mig. Jag har för övrigt noterat att det oftast är barn eller människor som kan definieras som ”original” som vågar fråga. Samt givetvis glada engelshen (engelsmän vågar man inte skriva i dessa politiskt korrekta tider) som ofta blir omåttligt stolta att se en Brompton i Sverige, cykeln är nämligen en engelsk produkt. Faktiskt lite av en PEAK av engelsk ingenjörskonst och uppfinningsrikedom.

Men däcken och slangarna till hojen slits nästan fortare än engelska bensinleverantörer i dessa post-brexiska tider. Ett aber är att jag fått mig sagt att det är specialdimensioner på eländet, sålunda inget du lämnar in till vilken cykelmakare som helst.
Det är alltså orsaken att jag står och svär över en besvärlig punktering, detta trots att jag hystat upp med extrapengar för att få punkteringsfria däck. Dessutom på bakhjulet som jag på grund av grav teknisk obegåvning inte tänker ge mig på och plocka av!

Men bra karl reder sig själv.
Vilket i detta fallet får mig att tänka på att mina tappra försök med suboptimala verktyg, bristfällig kunskap och dåligt handlag påminner om om vår nuvarande så kallade ”regerings” motsvarande bristfälligheter på snart sagt varje politiskt område.

Elen havererar, bomber briserar och IS-terrorister släpps vind för våg ut i samhället efter att de flugits tillbaka från främre Orienten när deras kalifatiska drömmar krossats.
Folket har man lyckats skrämma upp till en sådan grad på grund av det i stora hela inte så dödliga dödsmördarviruset¹ att nattklubbsägare i Stockholm vägrar boka bord och släppa in folk utan vaccinationsbevis (och vederbörligen hyllas därför på Expressen Kultur).

Vidare är bensinpriset skyhögt, utbildningssystemet bottenlöst dåligt och laglösheten i vissa områden utbredd. Militären poserar med Pride-flaggor istället för Sveriges flagga. Industrier som är essentiella för att bygga landet fungerar genom undantagstillstånd och sjukvården förvägras klara av sitt allra mest grundläggande uppdrag, nämligen att erbjuda invånarna en väl fungerande sjukvård.

Till skillnad från vår ”regering” inser jag dock mina begränsningar och begriper att mitt försök till lagning av punkteringen från början är dömd att i bästa fall bli halvbra.
Vad jag förstår saknar såväl såsseriet som MiljöPhascisterna insikt om sina kapitala misslyckanden och satsar på att väljas om för att ytterligare snedsegla den arma skuta vi kallar Sverige.
Jag, som anser mig ha båda fötterna på jorden, kommer däremot ringa cykelmakaren så fort han öppnar och beställa tid för slangbyte. Det kallas för att inse sina begränsningar. Fler borde göra det!

1. Enligt nyligen utförda beräkningar har drygt 5 miljoner människor av  jordens 7,753 miljarder invånare dött av virusets härjningar.