En Elegant Lösning!
Hr. Löfven, till yrket socialdemokrat, har av talmannen i Sveriges riskdag, han är för övrigt moderat till yrket, fått i uppdrag att så fort som möjligt söka sno ihop en regering.
Minnesgoda läsare av denna publikation kanske minns att vi med någon reda inte har en sådan sedan ett par veckor tillbaka.
På kvällsblaskan Expressens ledarsida utropar man otåligt ”Så här kan inte Sverige styras framöver. Landet behöver en regering som har majoritetsstöd i riksdagen och som med självklarhet får igenom sin budget.”
Den som följer käbblet om hur riket ska, eller inte ska, styras har nämligen noterat ytterligare en sak. Fru Lööf, till yrket cektpartist, har nådigt meddelat att hon/hen/den till hösten ska lägga en egen budget.
Vilket med viss sannolikhet görs av den enkla anledningen att endast cektpartiet kan medges ansvar för Sveriges fortsatt vingliga färd på det stormiga hav som landet seglar på.
Eller så är det en del av det så kallat parlamentariska spelet som partierna i riksdagen ägnar sig åt hellre än att styra landet.
Någonstans och någon gång tar ju energin slut. För riksdagspartierna verkar det vara när det kommer till hur den snedseglande skutan vi kallar för Sverige ska styras rätt.
Det är därför man skapar decemberavtal, JÖKar och annat trams. Förslag till överenskommelser läggs fram av den ena parten och förkastas utan pardon av den andra.
Det enda positiva i den nuvarande röran är väl kanske att V hittat en sorts politisk ryggrad och surnat till såpass att man dragit igång virrvarret.
Det är inte så att jag särskilt ömmar för kommunister. Men det är bra att ytterligare ett parti börjar ställa krav. På så sätt avslöjas nämligen den ”parlamentariska demokratin” som den kejsare utan kläder den i själva verket är.
Man kan nämligen fråga sig varför vi medborgare skall avhända oss makten över våra liv till politiker i Stockholm. Vad är det egentligen som säger att det är så bra?
Mig veterligen rullar hjulen på utmärkt i Sverige trots att en expeditionsministär med sin rumphuggna makt sitter och administrerar landet.
Under förevarande dödsmördarepidemi har kammaren i riksdagen bestått av 55 riksdagshen, landet ligger fortfarande kvar.
Nu ojar man sig över hur alla riksdagsledamöter ska få till det säkert och rätt eftersom omröstningen gällande förnyat mandat för Hr. Löfven kräver att alla närvarar.
Det är nämligen rikets styrelse som står på spel. Vi som inte särskilt yvas över detta gäspar över dramatiken.
Riket skulle nämligen styras bättre om riksdagen bara uppdrogs att sköta den inrikes och utrikes säkerheten. Allt annat kan vi med fördel besluta om på lokal nivå.
Då skulle inte MiljöPhascisterna då kunna förkasta inviter från ett annat parti på grund av det andra partiets syn på strandskydd och dylikt, eftersom politiker i Stockholm inte skulle ha ett dyft att göra med saken. Vilket är själva poängen med att förkasta den form av ”parlamentariska demokrati” vi just nu plågas av.
Vi skulle slippa det parlamentariska spelet som håller på nu. Vi skulle kunna ägna oss åt vettigare saker.
En elegant lösning vore att låta alla framtida regeringar slippa omaket med att trixa fram en oöverskådlig budget. En elegant lösning vore att vingklippa riksdagen och bara låta den besluta om väldigt få saker, som inrikes och utrikes säkerhet.
Allt annat kan vi tala om lokalt.
Sannolikheten för att detta skulle ske i brådrasket synes mig dock minimal. Vem tror väl att skojarna i Stockholm självmant skulle släppa iväg makten?
Inte jag, inte du eller någon annan.
Käbblet kommer fortsätta fast lösningen ligger inom räckhåll. Lösningen innebär nämligen att de som styr riket skulle komma till insikt om att de inte klarar av den saken.
Är det någon som tror på att det verkligen är möjligt?
