Elräkning

Vem gläds inte åt att stockholmarna riskerar mer än trippel elräkning i vinter?

Inte jag i alla fall. De flesta stockholmare, jag känner en del själv, är nämligen hederligt folk som inte kan rå det minsta för att MiljöPhascister önskar att alla ska med tillbaka till stenåldern.
Men så är det alltså, att till vintern riskerar det som fordom kostade 20 papp springa upp till 70, åtminstone om man får tro Sveriges malligaste morgontidning SVD.

Samtidigt uttalar sig MiljöPhascisternas bråkrör hr. Bolund i Göteborgsposten om att några nya kärnkraftverk kommer det inte byggas i Sverige. Han är ute och valturnérar här på västkusten utan Märta. Anledningen till varför hon inte är med framkommer inte riktigt, hon kanske sitter fastlimmad på någon väg?

Självklart, anser jag, kommer aldrig en MiljöPhascist med någon som helst självbevarelsedrift gå med på nya kärnkraftverk. Att koka vatten genom att klyva atomkärnor är helt enkelt för lätt och effektivt, nästan magiskt och definitivt skrämmande. För miljöphascister är det alltså att jämställa med häxkonst!

Dessutom rimmar det illa med deras definition av äkta socialism. Att alla ska ha det tråkigt och veta hut, inga vita privilegier här inte. Att vara människa ska helt enkelt vara förknippat med skuld, skam och förfrysningsskador!

I Hallandsposten kan jag samtidigt läsa att man härstädes fått säga nej till nyetableringar av företag på grund av ”bristande kapacitet kring elnäten”. Den statskontrollerade radion har tillfrågat Sveriges kommuner om saken. Av 163 kommuner som svarade sa 24 stycken att de fått neka nyetableringar.Knappt 15 procent med andra ord. Av alla kommuner borde det då vara 42 eller 43 som fått tacka nej.

Just formuleringen ”bristande kapacitet kring elnäten” är givetvis väl vald. Den är så allmänt hållen att den innehåller både bristerna i produktion och förmågan att överföra elen från produktionsstället till slutkonsumenten.
Samtidigt låter den inte så hemskt skrämmande, nämligen att vi varken kan producera eller överföra tillräckliga mängder el, att den nästan låter fördragbar.

Det är (nästan) som om det bara behöver startas upp en och annan utredning om saken, vilka sedan följs av kloka rådslag i riskdagen som därefter leder till demokratiska beslut i laga ordning.
Fast alla vet givetvis att det inte är sant. Lika lite som det är relevant att tro på miljöphascisternas bråkrör eller att bebygga varje kvadratkilometer av havsbandet med vindkraftverk.

I princip är problemet vilken typ av samhälle vi vill ha.
Är det en primitiv förindustriell agrar ekonomi där vi med nöd och näppe kan släpa oss fram? Eller ska samhället vara en modern och framgångsrik kunskapsnation?

Man kan också ställa frågan på ett annorlunda sätt. Önskar vi slå allt som vi byggt upp sönder och samman?
Om svaret är ja på den frågan fortsätter vi som miljöphascisterna vill. Är svaret nej måste kursen ändras omgående.

När vi väl bestämt oss för alternativet att Sverige ska vara framgångsrikt och samtliga miljöphascister fått varsin jordlott att leva på i någon mörk skog någonstans, eventuellt landsförvisats till Tierra del Fuego, kan vi sätta oss ner och börja lösa problemen.

Jag föreslår att man tittar på SMR (Small Modular Reactors) som en del av lösningen. Det vore förövrigt kanske lämpligt att svensk industri gav sin in i branschen och konkurrerade?
Självklart ska aktivistmyndigheter som ser det som sin gudagivna uppgift att sätta krokben för nya initiativ monteras ner till atomnivå, gjutas in i betong och slutförvaras i närmsta bergrum.

Ett krav från en klassisk liberal är givetvis att kommunerna får bestämma hur just deras lösning ska se ut. Vill exempelvis en vänstermajoritet i kommun x elda med biomassa, floskler och värdegrundsdokument är det upp till dem. De som önskar en annan lösning, vattenkraft, vindkraft eller dådkraft får väl göra det.
Vattenkraften i Norrland får norrlänningarna besluta om.

Jag vill helt enkelt att man gör något för elförsörjningen, inte emot den!