Elisabeth Svantesson

Elisabeth Svantesson (M) ska diskutera livsmedelspriserna med Sveriges dominerande marknadsaktörer.

Det skulle vara kul att få sitta med på det mötet och höra vad som sägs. Tyvärr kommer jag vara upptagen med att dra ihop degen till både Svantesson och livsmedelsjättarna.
Svantesson vill nämligen ha in skatten och livsmedelsleverantörerna betalt för sina varor. Då duger det inte för en icke skattefinansierad aktör som undertecknad. som alltså står för kulorna, att skippa jobbet för att sitta och fnissa i ett hörn på Finansdepartementet.

Fnissa är väl det enda man kan göra när Svantesson spänner ögonen i vederbörande och frågar varför i helsefyr hennes lite bättre bekanta numera måste förnedra sig med att handla på Lidl.
Kanske drar hon också till med den ensamstående och yrkesarbetande mamman med tre hungriga ungar, ska de behöva svälta ihjäl innan det blir ordning på torpet?

Vi ska komma ihåg att Svantesson inte precis fått et smakstart på sin ämbetsperiod. Hon har tagit över efter en lång sammanhängande period av extrema vänstertokerier, för säkerhet skull toppade med ett krig i Europas kornbod.
En viss förståelse för att hon tycker det kan vara nog nu får till och med vi på högerkanten i svensk politik ha.

Det hela blir inte mycket bättre av att en samlad total vänsterblivenhet sticker till med statlig priskontroll på exempelvis bröd. Inte för att det per definition blir bättre då, de begriper de själva också, men för att jaga upp opinionen och kratta manegen för ett starkt stöd den dagen ett misstroende mot hela regeringen avfyras under bombastiska former.

Det är med andra ord fråga om positionering för framtida bruk. Röstboskapen, skatteslavarna och bidragshjonen ska bara fås att förstå att Svantesson et al. är onda människor som offrar barn i Rosenbad.
Ett påpekande man kan göra i all välmening angående livsmedelspriserna är följande: tidningen Agrarheute säger att gödselpriserna steg från 200 till 1 200 euro förra året. Anledningen var att det blev tvärstopp på gödningsmedel från Ryssland och Ukraina.
Priserna ska nu ligga på 600 euro per ton och vara på väg ner mot 400. Rent logiskt borde livsmedelspriserna också vandra neråt samma väg med lite eftersläpning.

Med bränslepriserna är det samma sak. Enligt uppgifter i Dagens Nyheter lägger hushållen idag 4 procent av sina pengar på bensin, år 2000 var samma siffra 5 procent.
Brent och Crude ligger i dag stabilt under 80 dollar per fat. För ett år sedan toppade det på över 130, också det borde slå igenom på livsmedelspriserna.

Något som sällan diskuteras är hushållens eget ansvar för situationen de sitter i. En viss överbelåning är nog ett ganska omfattande problem och knappast något som kan helt och hållet kan skyllas på någon annan.
Vad man däremot kan skylla på exempelvis staten är detaljregleringar av hyresmarknaden, en otroligt expansiv asylpolitik och utsvältning av försvarsmakten samt nonchalant politik på snart sagt alla områden som helt enkelt kostar oss en massa pengar.

Det sista som behövs är sålunda att Svantesson med hot om ännu fler statliga regleringar ska försöka manipulera svensk dagligvaruhandel att sänka sina priser.
Planekonomi lider nämligen av ett stort problem, faktiskt bara ett enda, den fungerar inte. Den har aldrig gjort det och kommer bevisligen aldrig att göra det fortsättningsvis heller.
Den kommer bara ha en märkbar effekt, att det går åt pipsvängen ännu mer.

Eftersom Sverige redan nu befinner sig i en form av lågintensivt inbördeskrig mot notoriskt integrationsresistenta kriminaldårar, vilket är ett resultat av statlig politik, är det sista vi behöver statlig intervention som ger brödköer och i förlängningen hungerkravaller.

Det får med andra ord vara nog nu. Jag hoppas att Svantesson och hennes chef Uffe begriper det. Bjud höga vederbörande från livsmedelsbranschen på kaffe ur finkopparna och skriv ihop något till intet förpliktigande att presentera på presskonferensen efteråt.
Men vad ni än gör, håll era statliga tassar borta från prisbildningen!