Egna Ansvaret
Är det så att det egna ansvaret slutar när skatten är betald?
Uppmärksamma läsare av gårdagens text noterade att jag framförde den synpunkten som förklaring till problemen i skolan.
Det är givetvis en förenkling, men en bra förenkling som beskriver tidsandan. För många människor är det så kallade, och i många stycken frånvarande, samhällskontraktet fråga om en ekonomisk transaktion.
Anledningen till detta är mycket enkel att förklara.
Inom socialdemokratin, som av historiska skäl och gravt upplåst självbild, ser sig som ett statsbärande parti är uttrycket ”gör din plikt, kräv din rätt” av central betydelse. Det menas allmänt att självaste August Palm, eller mäster Palm som han också kallas, ska var uttryckets upphovsman.¹
Givet den kunskapen vi har om Sverige under August Palms tid och hur hans kamp för de arbetande massornas villkor är det en rimlig slutsats att han åtminstone kunde skriva under på uttryckets giltighet. Hans socialdemokrati var nämligen väsensskild från dagens.
För mäster Palm var det mer fråga om liv och död än genuscertifierade dagis och sommarläger med transtema för barn upp till 12 år.
Men så gick det som det ofta gör i dessa sammanhang. Socialdemokratin kunde genom rävspel och kohandel hålla sig vid makten.²
Mer än något annat, genom en mycket effektiv kappvändarpolitik under andra världskriget lyckades man med konststycket att ha Sverige färdigt och klart för en industriell expansion när resten av Europa låg i ruiner efter krigets slut.
Där, mina vänner och ovänner, har vi den viktigaste nyckeln till Sverige som modern framgångssaga.
Fortfarande var det dock så att vi i mångt och mycket var konventionella och konservativa i vårt sätt att tänka och handla. Det skulle dröja till 60-talets studentuppror och Vietnam-protester, Palme-erans början, innan det gick utför på riktigt.
Det är en ironi att överklasspojken Olof Palme, utan någon egentlig förankring i arbetarrörelsen, är den som ska sätta igång rörelsens nedgång i det nuvarande träsket av militant snällism och genustrams.
Vad många tyvärr missar i sammanhanget är dock att Olof Palme och hans likar egentligen är den moderata grenen av sin tids barn. Den mer militanta delen av den tidens ungdomar var dem som deltog i studentupplopp. De mest aggressiva av dem alla skapade terroristorganisationer och plågade världen med bombdåd och kidnappningar. I det stora hela var de samma andas barn, de som valde vägen att vandra genom institutionerna är de som lyckats bäst.
Socialdemokratins största framgång är att man lyckats göra medborgarna beroende av statsmakten. Istället för att existera som en självständig individ, med allt vad det innebär, så lever många idag i en symbios³ med statsmakten.
Ett lysande exempel på detta är synen på skolans uppdrag att vara en institution för både utbildning och fostran.
I själva verket är det värre än så. I gårdagens inlägg noterade jag att en rektor uttalade följande: ”Vi har lyckats att vända situationen och skapat trivsel, lugn och ro som smittat av sig på både elever och vårdnadshavare.”
Enligt min ödmjuka åsikt har det gått mycket långt, för långt, när skolans fostrande uppdrag inte bara gäller barnen, utan också föräldrarna.
Samma sak gäller förvisso när den andra personen i gårdagens inlägg, en skolvärd, beskriver sitt arbete som att vara ”flockledare”.
Då har något på allvar spårat ut i vårt samhälle.
Exemplen kan givetvis mångfaldigas och gäller också utanför skolans värld. Det intressanta är emellertid hur vi ska återta kontrollen?
Hur ska vi få människor att förstå att det egna ansvaret inte upphör när skatten är betald? I Sverige står vi dessutom med brallorna helt nere eftersom en försvarlig del av invånarna faktiskt inte delar ens ett uns av vår kultur och normer. Till yttermera visso verkar de dessutom helt ointresserade att lära sig något om den. Detta trots att betydande summor satsas på kulturlotsar, integrationsprojekt och ferieresor till länderna som de enligt egna uppgifter varit tvungna att fly hals över huvud ifrån.
Min lösning är denna. Åt svenskarna frihet och omfattande nedmontering av staten, makten ska utövas lokalt och helst av allt i civilsamhället utan politisk inblandning. Lösningen på problemen skall inte betros dem som skapat problemen från början, politikerna.
Åt dem som inte vill anpassa sig en enkelbiljett någon annanstans där de åtminstone inte ligger oss till last.
Jag tar hellre ansvar än friskriver mig från det genom att betala en massa skatt!
- Alla som är intresserade av att läsa på om socialdemokratins historia bör läsa på om honom.
- Läs mer om kohandel här!
- Till skillnad från mutualism där parterna drar nytta av varandra, symbios är beroende.
