Dödsmördarpandemin
Vad gäller svenska myndigheters handlande under dödsmördarpandemin finns i princip inget att tillägga.
Åtminstone om man får tro generaldirektören för FHM, Karin Tegmark Wisell. Möjligen med en randnotering om att ”I efterhand kan man ju alltid se att ja, vi borde ha belyst vissa grupper mer.”¹
Det finns nämligen, i våra myndigheters ögon, vissa märkligheter i covidstatistiken. Som att under pandemins första år hade födda ”utom Europa” tre gånger så hög risk att dö i covid-19 jämfört med pursvenskar.
Detta trots att denna grupp vanligtvis är generellt friskare än svenskar.
Samtidigt kan man utläsa att i vissa kvarter i Stockholm var dödligheten 10 gånger värre än genomsnittet för landet.
I båda fallen är dock förklaringen ganska enkel.
Födda ”utom Europa”, vilket är myndighetssvenska för MENA-länder, bor trångt, ofta över generationsgränserna och får lätt in smittan och kan inte ta till sig ens den enklaste av information på svenska.
Kvarteren i Stockholm som drabbats hårt hyser stora äldreboenden, förmodligen bemannade av just folk födda ”utom Europa”. Att äldre stryker med under pandemier är i närmaste en naturlag. I sammanhanget kan man påpeka att fackförbundet Kommunal uppmärksammat oss på att en stor grupp inom äldreomsorgen dåligt förstår svenska.
Det bästa av allt är dock att Karin Tegmark Wisell konstaterar att ”Slump styrde delvis dödsfallen”.
Eller med andra ord, regering och myndigheter hade noll koll. Det blev som det blev när det inte blev som det skulle!
Nu var det inte bara regering och myndigheter som gjorde bort sig. Under pandemin dog en tv-personlighet. Aftonbladet intervjuade en så kallad ”sexolog” som förekommer i tidningen och umgås i samma kretsar som den nu avlidna tv-personligheten.
I intervjun sa hon att de varit på samma fest. Därstädes hade den för den stockholmska medieklassen normala hälsningsrutinen förekommit, nämligen kramar och pussar. Om jag inte minns fel var det till och med pussar på munnen.
Själv är jag en enveten motståndare mot dylik intimitet. Med glädje kan jag notera att kramandet avtagit radikalt i dödsmördarpandemins spår.
Det intressanta är emellertid när Tegmark Wisell aningslöst undslipper sig att ”Slump styrde delvis dödsfallen”.
Som jag sa tidigare tyder det på att man från höga vederbörande egentligen hade noll koll.
Eftersom äldrevården används som krockkudde för arbetslöshetsstatistiken, man anställer hellre många än bra, och sjukvården varken har beredskap eller beredskapslager så blir det gärna så.
Till yttermera visso är det ett faktum att det någonstans måste bli en negativ effekt när man packar samman människor på lite yta i förortsområden. Effekten blir större när dessa människor inte kan ta till sig information.
Eller som Tegmark Wisell säger: ”– Även om den här gruppen är friskare behöver det inte betyda att de hittar och har tillgång till all hälso- och sjukvård i Sverige.”
Vilket borde rendera en hel del tankemöda bland våra integrationsfantomer både hos myndigheter, politiska partier och ute i civilsamhället.
Eller så kan man tänka som jag, det vill säga som ett notoriskt högerspöke. Att en lösning vore kanske att inte ge dem tillstånd att befinna sig i landet alls!
Alternativt kan man mjuka upp det kravet genom följande resonemang: anpassar de sig inte bör man överväga att kasta ut dem.
Vi skulle inte haft 3 gånger så många döda under första året av en specifik grupp människor om de inte befunnit sig i landet. Det konstaterandet är oomkullrunkeligt och går inte att argumentera bort!
Vi skulle inte heller haft 10 gånger fler dödsfall i stockholmskvarter med stora äldreboenden om den basala kunskapen att äldre är utsatta vid infektionssjukdomar, och beredskapen att hantera detta, funnits från dag ett. Självklart skulle det även hjälp om alla som jobbar där kunde hantera det svenska språket.
Nu var det inte så. Därför fick många gamla plikta med livet för något som en normalfrisk ofta klarade mycket väl.
Det är något som höga vederbörande kan tänka på nästa gång de sitter ner och funderar på vikten av en god värdegrund. Nämligen att att en aldrig så god värdegrund hjälper svaga och utsatta gamla som är i behov av omsorg och vård!
- SvD 2022-04-20, liksom de andra citaten.
